Sonen från kriget: ”Mamma, jag vill komma hem levande”

Joachim Kerpner

Först visste Natalja inte var den värnpliktige sonen tagit vägen.

Sedan visade det sig att Rostislav krigade med ryska armén i Ukraina.

– Han ringde och sade ”mamma, jag vill komma hem levande”, berättar Natalja.

Ryska värnpliktiga skickas inte till Ukraina, bara yrkessoldater, ljög de ryska myndigheterna i början av invasionen.

Tidningen Novaja Gazeta berättar om två unga värnpliktiga soldaters öden. Rostislav Pintjuk och Daniil Vorobjov. Den ene hade tur, den andre inte.

När Rysslands invasion inleddes den 24 februari hade Natalja Neronen i Petrozavodsk ingen aning om att sonen Rostislav plötsligt befann sig i Ukraina. När han hörde av sig den 25 februari fick hon en chock:

– Jag frågade ”Rostik, är det hemskt där?” Han svarade: ”Ja, särskilt när stridsflygplanen fäller bomber.” Jag föreställde mig att pojkarna sprang över fälten, som harar. Varför var min son tvungen att riskera livet? säger mamma Natalja.

Överordnade pressade Rostislav och hans värnpliktiga kompisar att skriva under kontrakt i Ukraina och bli yrkessoldater. Rostislav vägrade. I stället ringde han mamma Natalja och sade:

– Mamma, ta kontakt med åklagarmyndigheten, jag vill komma hem levande.

Landskapet gick inte längre att känna igen

Länge kämpade hon för att få kontakt med Rostislavs regemente i den ryska staden Kovrov. Hon fick inga svar på varför värnpliktiga skickats ut i kriget, tvärt emot myndigheternas påstående om motsatsen.

När kriget hade pågått tre veckor, ringde Rostislav igen och berättade att han var på väg från Ukraina tillbaka till Ryssland.

– Han berättade om hur vackert landskapet hade varit när de åkte in i landet. Nu åkte de tillbaka genom samma ukrainska landskap som inte längre gick att känna igen, inget fanns kvar, säger Natalja.

helskärm

Hennes skräckveckor är över. Men en annan soldatmamma, Ljobov Vorobjova, fortsätter att leva i osäkerhet, i staden Sokol.

Enligt tidningen Novaja Gazeta skickades Ljobovs värnpliktige son Daniil Vorobjov, 20, också till Ukraina. 27 februari fick hon ett sms där det stod:

– Jag är officerare i Ukrainas armé. Vet ni var er son befinner sig? Han är fånge hos oss i Ukraina.

Kort därefter fick hon ett videosamtal med den tillfångatagna sonen. Det första hon frågade sonen var om han fortfarande var värnpliktig:

– Jag frågade ”har du skrivit på ett kontrakt?” Han svarade att han inte hade det.

”Iögonfallande likgiltighet när det gäller våra söner”

Sedan dess har hon försökt få klarhet i var sonen befinner sig. Daniils hemmaregemente i Ryssland vägrar svara på frågor från Natalja. Inte heller det ryska försvarsministeriet svarar på om han är i fångenskap. Natalja säger:

– Den här likgiltigheten när det gäller våra söner, inte bara min son utan också andras, är iögonfallande. Trots att jag låtit min son fullgöra sin plikt mot fosterlandet.

Innan myndigheterna nyligen officiellt erkände att ryska värnpliktiga soldater faktiskt befinner sig i Ukraina fick Tatjana motta mycket hat på nätet. Hon anklagades för att sprida fejknyheter och för att uppträda panikartat när hon skrev att sonen var fånge i Ukraina.

Nu hoppas Ljobob Vorobjova att Ryssland och Ukraina ska utväxla fångar, och att Daniil ska få komma hem. Tills dess ber hon till Gud att allt ska gå bra.