Skrämselpropaganda biter inte på britterna

Tonläget höjs inför folkomröstningen – allt fler lutar åt brexit

Maktens män bli allt mer desperata i sina försök att stoppa en brexit.

Finansminister George Osbornes hot om kraftiga skattehöjningar och nedskärningar i välfärden är senaste utspelet.

Frågan är om inte all skrämselpropaganda från etablissemanget istället får motsatt effekt.

En titt på opinionsmätningarna indikerar att det kan vara så.

Med bara en vecka kvar till folkomröstningen visar fler och fler att de som vill att Storbritannien ska lämna EU kan gå segrande ur striden. Denna trend har pågått en tid och fått premiärminister David Cameron och andra makthavare att alltmer desperat varna för alla hemska saker som kan hända ifall britterna röstar för en brexit.

Det är en samfälld kampanj där höga företagsledare, politiker och till och med före detta premiärministrar kallats in för att tala om för de brittiska undersåtarna vilket elände som väntar om de inte tar sitt förnuft tillfånga och röstar för att stanna kvar.

Cameron har hotat så mycket att hans ord inte har någon verkan längre. Därför har han medvetet klivit tillbaka och låter andra makthavare skrämma upp folk, däribland labourledaren Jeremy Corbyn som egentligen är en rätt ljum EU-vän.

Höjda priser

Rolls Royce vd Warren East har skickat ut ett brev till alla anställda där han uppmanar dem att rösta för att stanna kvar och skriver att brexit skulle lämna brittiska företag ”ute i kylan” och begränsa deras möjligheter ”att planera och budgetera för framtiden”.

Chefen för varuhuskedjan John Lewis varnar för att ett utträde skulle leda till höjda priser för konsumenterna.

Häromdagen uppträdde förre labourledaren Tony Blair, premiärminister 1997-2007, tillsammans med förre Tory-ledaren John Major, premiärminister 1990-97, och varnade för att en brexit skulle hota fredsavtalet i Nordirland. I praktiken skulle det kunna innebära en delning av ön om Storbritannien lämnar och det införs en gräns mellan Irland och Nordirland.

George Osborne hot om att skattehöjningar och nedskärningar visar hur makten nu anser att de måste plocka fram det grövsta artilleriet i kampanjens slutspurt.

Camerons chansning

Men hur mycket stanna-sidan än hotar med följderna av en brexit så verkar majoriteten av det brittiska folket inte lyssna.

När Cameron för några år sedan chansade och lovade britterna en folkomröstning om landets framtid inom EU var en klar majoritet för att stanna. Sedan dess har den långsiktiga trenden varit att fler och fler vill lämna. Bara den senaste månaden har styrkeförhållande förändrats från ett litet övertag för stanna-sidan till ett knappt övertag för lämna.

Skiftet ger utrymme för olika tolkningar.

Antingen tror många britter helt enkelt inte på de domedagsprofetior som makthavarna målar upp. De anser att de överdriver.

Eller så bryr de sig inte ifall ett utträde innebär en åtminstone kortsiktig ekonomisk smäll. För dem är beslutet känslomässigt och handlar mer om att återta den forna stormaktens självständighet och få ett stopp på invandringen från övriga EU-länder.

Förnuft eller känsla

Eller så har opinionsmätningarna lika fel som inför parlamentsvalet förra året.

Även om den massiva eländeslistan kan framstå som skrämselpropaganda är nästan alla ekonomer ense om att en brexit faktiskt skulle innebära ett rejält tapp i ekonomin. Så maktens män har inte nödvändigtvis fel men det är något i deras attityd och sätt att framföra budskapet som inte fungerar.

Sedan återstår det att se om britterna när de står i vallokalen och ska sätta sitt kryss ändå låter förnuftet styra framför känslorna.