Dödsfiender och kärnvapen är en olycklig kombination
Att Indien bombar Pakistan är ett faktum som borde få blodet att frysa till is i ådrorna hos världens ledare.
Länderna har två saker gemensamt. De är dödsfiender och har kärnvapen.
En olycklig kombination. Ingen annanstans i världen anses risken för ett kärnvapenkrig vara större än här.
När Indien i natt släppte bomber över den pakistanska delen av Kashmir var det en noga uttänkt åtgärd. Ett svar på den terrorattack som för snart två veckor sedan dödade över 40 indiska soldater i den av Indien kontrollerade delen av Kashmir.
Den terrorgrupp som tog på sig ansvaret för den dödligaste attacken på flera decennier, Jaish-e-Mohammad, har sina baser i Pakistan. De, ihop med ett antal andra terrorgrupper, opererar med den pakistanska regeringens goda minne för att hålla liv i Pakistans krav på att ta över hela delstaten Kashmir.
Normalt handlar det om mindre attacker mot indiska soldater och arméförläggningar, ett lågintensivt terrorkrig som pågått i årtionden.
Men den senaste attacken var så omfattande och dödlig att Indiens premiärminister Narendra Modi kände sig tvungen att agera. Inte minst eftersom han inte vill verka svag inför parlamentsvalen i Indien som hålls i april.
Han vill agera kraftfullt men utan att starta ett krig med Pakistan. Därför dröjde han tolv dagar med Indiens hämnd och planen "bara" bombade precis innanför den pakistanska gränsen.
Trappar upp konflikten
Indien hävdar, utan att än så länge ha presenterat några bevis, att stora mängder av militanta islamister dödades medan Pakistan påstår att bombräderna inte krävde några offer överhuvudtaget. Samtidigt som Pakistan nu säger att man kommer att svara på Indiens attack.
Ordkriget är förväntat. Nu handlar det om i vilken grad Pakistan tänker trappa upp konflikten.
Båda länderna gör anspråk på hela Kashmir och har utkämpat flera krig om området seden självständigheten 1947. I dag finns en stilleståndslinje som utgör en provisorisk gräns men ett fredsavtal saknas. Samtidigt finns det grupper som kämpar för ett självständigt Kashmir. Det är den enda delstaten i Indien där en majoritet är muslimer.
Pakistan och Indien har dessutom en historia full av hat. De bittra känslorna piskas på av religiös fanatism. Indien domineras av hinduer medan Pakistan är muslimskt.
Sociala medier förvärrar situationen. I dag produceras falska nyheter och bilder på båda sidor som underblåser hatet ytterligare.
Som en mörk, hotfull skugga bakom allt ligger det faktum att bägge länderna har kärnvapen. Båda skaffade sig det under 90-talet i strid mot det internationella samfundets vilja, även om Indien gjorde sin första provsprängning så tidigt som 1974. Båda ville avskräcka den andre från att invadera.
Ömsesidig förintelse
Sedan de första provsprängningarna har båda sidor lagt ner stora pengar och resurser på att utveckla sina vapen och bygga på arsenalen. Enligt det Stockholmsbaserade fredsinstitutet Sipri har Pakistan i dag 140-150 kärnvapen och Indien 130-140. Mer än tillräckligt för att lägga hela södra Asien i ruiner. Ändå fortsätter båda att skaffa fler.
Det har de kunnat göra i det tysta eftersom omvärlden varit helt fokuserad på ett annat hot, Nordkoreas kärnvapen. Ändå är de flesta experter ense om att risken för ett kärnvapenkrig är som störst mellan Indien och Pakistan.
Insikten om risken för ömsesidig förintelse gör att inget av länderna vill ha något kärnvapenkrig. Men vapnen finns där och om konflikten eskalerar går det inte att bortse från risken att de i något läge kommer till användning.
Modi har starka nationalistiska krafter bakom sig som gärna skulle vilja utplåna Pakistan. I Pakistan är politikerna i inte så liten mån i händerna på militären vars hela världsbild drivs av den fientliga inställningen mot Indien.
Skulle känslorna ta överhanden kan vad som helst hända.