Luddig lagstiftning kring extrema ingrepp

Felicia Nordlund/TT

Uppdaterad 2019-03-26 | Publicerad 2019-03-25

Tungklyvning är ett av de ingrepp som fick "Dr Evil" dömd i Storbritannien. Arkivbild.

I vilken mån har man rätt att ändra sin egen kropp?

Den svenska lagstiftningen har svårt med gränsdragningen för vad som är okej och inte.

I förra veckan dömdes den brittiske tatueraren Brendan "Dr Evil" McCarthy till tre års fängelse för en rad uppseendeväckande kirurgiska ingrepp. McCarthy har bland annat skurit bort öron och bröstvårtor samt klyvt tungor på uppdrag av sina kunder, utan rätt kompetens, konstaterade den brittiska domstolen.

Det är inte lätt att hitta motsvarande domar i Sverige, eller konkret lagstiftning som reglerar frågan. Enligt Yana Litins´ka, juris doktor i medicinsk rätt vid Uppsala universitet, är det svårt att definiera var gränsen går.

– Att skära bort ett öra kan betraktas som misshandel eller vållande till kroppsskada, men också inte, säger hon.

Resultatlösa utredningar

För att bedöma om ingreppen är brottsliga måste man ta hänsyn till tre faktorer: Om det finns giltigt samtycke, hur allvarliga skadorna är samt social adekvans, alltså om samhället är överens om att beteendet är okej.

– Det finns till exempel ett fall om omskärelse av pojkar i Högsta domstolen från 1997 som säger att ingreppet kan betraktas som misshandel men att religiösa och kulturella skäl gör att det faller inom social adekvans och därför inte är brottsligt, säger Linnea Wegerstad, doktor i rättsvetenskap vid Lunds universitet

I den svenska patientsäkerhetslagen listas ingrepp som bara hälso- och sjukvårdspersonal får utföra, exempelvis behandlingar med injicerad lokalbedövning. Kirurgiska ingrepp finns dock inte med på listan, eftersom de är svåra att precisera.

– Det har funnits flera utredningar i Sverige om hur man ska reglera kroppsliga ingrepp som inte betraktas som medicinsk behandling, men man har inte kommit fram till några lagförslag, säger Yana Litins´ka.

Individen vs lagen

Enligt Linnea Wegerstad bygger lagstiftningen därför på en avvägning, där individens rätt att bestämma över sin egen kropp ställs mot rådande lagstiftning kring självbestämmande.

– Man kan aldrig samtycka till att bli dödad eller grovt misshandlad till exempel. Det går att fria med ansvarsbefriande samtycke när det handlar om ringa normalgraden av misshandel, men var den gränsen går exakt kan jag inte svara på, säger hon.

Hade då Brendan McCarthy kunnat dömas även i Sverige?

– Jag vet inte om jag kan svara ja eller nej på den frågan, och det kan man ju tycka är ett problem. Vad jag vet så har det här inte blivit föremål för rättsväsendet i Sverige och det säger ju någonting om att man inte tycker att det är ett kriminalpolitiskt problem.