”Kan utlösa ännu mer kaos och osäkerhet”
Med ett nyval hoppas Theresa May att få en större majoritet och slippa politiskt krypskytte under förhandlingarna om EU-utträde.
Men valet ger samtidigt nytt hopp till de som vill stoppa brexit.
Beskedet om nyval kommer minst sagt överraskande. Månad efter månad har Theresa May upprepat att det inte blir något nytt val förrän nästa ordinarie år 2020.
Nu har hon plötsligt gjort helt om.
Hennes förklaring är att hon kommit till slutsatsen att hon behöver en starkare majoritet för att få slut på de övriga partiernas ”spelförstörande” taktik inför brexitförhandlingarna. Ett annat skäl är att hon själv aldrig blivit vald till premiärminister. Lyckas hon får hon större legitimitet personligen.
Hon hade givetvis inte begärt ett nyval om hon inte trodde att hennes konservativa Torypartiet skulle gå stärkt ur den striden. Sedan May tog över som premiärminister har de konservativa stärkts kraftigt i opinionsmätningarna och hon är den enda av partiledarna som åtnjuter ett hyfsat högt förtroende hos väljarna.
Labour under vänstermannen Jeremy Corbyn är svårt splittrat av inre strider. Främlingsfientliga Ukip har tappat sin huvudfråga sedan britterna sagt ja till brexit.
Ändå är hennes beslut en chanstagning. Hon öppnar åter upp för hela diskussionen om brexit.
Liberaldemokraterna, som är det enda riktigt EU-vänliga partiet i brittisk politik, har redan sagt att det ser nyvalet som en chans att få majoritet för en andra folkomröstning om det färdiga avtalet med EU, innan brexit verkligen genomförs.
Med andra ord, när avtalet om brexit är färdigförhandlat ska britterna få säga ja eller nej. Inte bara parlamentet.
De skotska nationalistpartiet, SNP, ser också nyvalet som en slags folkomröstning om brexit. Majoriteten av skottarna röstade för att vara kvar i EU och SNP har hotat med en ny självständighetsomröstning ifall brexit blir av.
Folkomröstningen om brexit för snart ett år sedan var mycket jämn. 52 procent röstade för att lämna. 48 procent ville stanna kvar. Problemet med den omröstningen var att det egentligen bara existerade ett känt alternativ. Stanna kvar visste alla vad det skulle innebära.
Att lämna var då, liksom nu, bara en tom låda utan innehåll. De som röstade för brexit gjorde det främst för att de var missnöjda med den stora invandringen av EU-medborgare främst från Östeuropa till Storbritannien och allmänt sura på ”Bryssel”. Innehållet i ett nytt avtal var helt obekant. Olika sidor påstod olika saker men ingen hade egentligen någon aning om vad brexit skulle innebära.
Först nu när förhandlingarna med EU snart ska starta börjar det gå upp för folk hur oerhört komplicerat ett utträde är och att Storbritannien inte kan räknad med att få behålla fördelarna med ett medlemskap om de samtidigt inte är beredda att acceptera den fria rörligheten och betala en hög medlemsavgift.
Kanske skulle en ny omröstning ge ett annat resultat. Det är i alla fall det besked som alla brexitmotståndare hoppas få ut ur nyvalet. Om May förlorar så måste hela förhandlingsstrategin göras om.
Går valet Theresa Mays väg, vilket ändå är troligast i nuläget, så kommer hennes position för en hård brexit att stärkas. Ett avtal där Storbritannien lämnar nästan allt samarbete och då själva kan bestämma över invandring och sina egna lagar.
Mays besked kommer i ett mycket känsligt läge i Europa. På söndag är det presidentval i Frankrike där jag befinner mig. Skulle Marin Le Pen, Nationella Frontens ledare, gå vidare till den andra valomgången sätts även Frankrikes fortsatta existens inom EU i fråga. Ett av hennes främsta vallöften är ett ordna ett folkomröstning om ett franskt utträde, Frexit.
Så i stället för att skapa mer klarhet kan det brittiska nyvalet lika gärna utlösa ännu mer kaos och osäkerhet.