Bussolyckan i Finland: ”De sjöng i bussen och var så glada”

Kerstin Nilsson

Karaokeklubben skulle åka på spa i Finland och fira.

I bussen skrattade de och sjöng.

– De var som tonåringar. De hade så roligt, säger Aino Suomela, 59.

Hennes make Aimo är en av dem som mirakulöst överlevde den svåra bussolyckan, där fyra av vännerna dog och fem nu vårdas på intensiven.

Resan till spahotellet Rauhalahti i Kuopi i Finland var planerad ända sedan i våras.

Tidigt i fredags morse klev 21 glada medlemmar i Kalix karaokeklubb ombord på bussen som skulle ta dem de 50 milen till hotellet, där de skulle umgås och njuta under helgen, med karaoke och dansband.

I bussen var stämningen på topp.

”Hade så roligt”

– Alla var väldigt förväntansfulla. Det är många i klubben som tävlar i karaoke och nu skulle de fira vad de vunnit, säger Aino Suomela.

– Jag hade kontakt med dem under hela dagen, via Facebook, och de hade verkligen roligt. De sjöng och var så glada. Det var klackarna i taket.

Men resan slutade i tragedi.

Vid en avfart i Kuopio, inte långt från hotellet, körde bussen av okänd anledning i hög fart uppför en avfart, på två hjul, krockade med flera personbilar som stannat för rött och, istället för att svänga vänster efter avfarten, körde bussen rakt genom broräcket och störtade mellan sju och tio meter ned på järnvägsspåret, där den landade på sidan.

Fyra medlemmar i karaokeklubben, Kalix Sång Klubb, tre kvinnor och en man, dog och fem vårdas nu på intensiven på sjukhuset i Kuopio.

Läkaren ringde

Aino Suomela har fortfarande svårt att förstå vad som har hänt.

– Jag har bara sovit två timmar i natt, säger hon.

Hennes make, Aimo Suomela, 55, är ordförande i karaokeklubben och sitter också i fullmäktige för det lokala Kalixpartiet.

Han var med på bussen – själv sitter Aino i rullstol och valde att inte följa med på resan den här gången.

Hon var kvar hemma i Näsbyn i Kalix.

Via Haparanda åkte bussen över gränsen till Finland, där man stannade för lunch på vägen.

I går eftermiddag, inte lång stund efter att hon haft kontakt med dem i bussen via Facebook, ringde det – samtalet kom från Aimos telefon.

Men det var inte Aimo som ringde. Det var en läkare på universitetssjukhuset i Kuopio, som hittat Ainos nummer i makens telefon, under ”ICE”, ”in case of emegency”.

Då var Aimo medvetslös.

– Jag blev helt chockad. Vår dotter som var med fick ta över telefonen, säger Aino.

Slog i huvudet

Nu har hon kunnat prata med sin make i telefon några gånger.

Han är lindrigt skadad, enligt Aino, men liksom de andra i bussen är han svårt chockad.

– Han slog huvudet i fönstret redan när bussen började vingla och tuppade av, säger Aino.

– Han var medvetslös ganska länge.

Aino var en av de första som fick besked, tack vare Aimos telefon.

Andra anhöriga fick vänta länge på besked om vad som hänt deras nära och kära, eftersom telefoner och andra personliga tillhörigheter låg i väskorna eller löst i bussen.

På lördag förmiddag meddelade Kalix kommun att alla anhöriga hade underrättats.

På morgonen öppnades också ett kriscentrum på Änglagård vid kyrkan i Kalix.

– Vi har väldigt fint stöd från kommunen och prästen, säger Aino.

”Har inga ord”

Hon tänker på dem som förlorat sina kära och sörjer med dem.

Hon tänker på vännerna som inte kommer hem.

Och på dem som nu ligger svårt skadade, på intensiven.

– Vi känner varandra mycket väl, säger Aino.

– Och de flesta har barn.

– Jag har inga ord. Vi vet aldrig hur dagen ska sluta. En sekund räcker.

Hemma i Kalix har de andra medlemmarna i karaokeklubben redan pratat om hur de ska stötta varandra, genom att träffas och prata i mindre grupper.

I vanliga fall träffas medlemmarna i klubben på onsdagar och lördagar för att sjunga karaoke och en gång i månaden är det dans.

Nu handlar det om att hjälpa och stötta varandra.

Orolig för hemresan

Själv har Aino fått besked om att Aimo och närmare ett tiotal andra i gruppen kan komma hem redan på söndagen.

Men Aino är orolig för att resan ska vara jobbig för dem.

– De sa direkt ifrån att de inte ville åka buss. Nu pratas det om tåg, men det tar åtta timmar och handlar om människor som är mer eller mindre chockskadade, säger Aino.

– Det måste finnas något bättre sätt att få hem dem. Det vore fint om man på den svenska sidan ställde upp och ordnade det, säger hon.