Mamman trodde på mirakel in i det sista

Monica Gunne

Engla och Stjärnsund.

Kan man tänka sig vackrare namn?

Och kan man tänka sig något friare och lyckligare än en flicka som cyklar hem från fotbollen.

Ända blev Englas öde alla föräldrars värsta mardröm.

Det är på Engla Höglunds mamma som jag först tänker, när Ekot plötsligt i går avbröt sina sändningar och berättade att lastbilschauffören Anders Eklund, 42, hade erkänt. Att han erkänt att han dödat Engla och begravt henne.

Jag tänker på att mamma Carina gjorde alla rätt.

Hon var en mamma som brydde sig. Och hon hade koll. Hon visste var hennes tioåriga dotter höll hus och vad hon gjorde. Att hon var där på fotbollsplanen och tränade.

Och hon visste när Engla började trampa hemåt.

Hon ringde flera gånger på mobilen och kollade att allting var okej.

Och det var det. Det var okej ända tills 14.30, då Engla plötsligt inte svarade längre.

Och Englas mamma gav aldrig gav upp. Aldrig. Hon slutade aldrig tro att Engla skulle komma hem. Att hon skulle komma hem oskadd.

Med livet i behåll.

Helskinnad.

Carina Höglund trodde på ett mirakel in i det sista.

Och så tänker jag på byborna. På alla människor som vägrade finna sig i att Engla var borta. Att hon bara hade försvunnit från landsvägen. På alla hundratals frivilliga som kom i skaror till Englas mammas kursgård och som sedan gick skallgång tillsammans genom skogarna runt sjön Grycken.

Som letade i diken, spanade ner i brunnar och gruvhål.

Som sökte bakom granar, buskar, snår.

Som kikade in i stugor och torp.

Som aldrig gav upp.

Som hoppades.

Trodde.

Men som tur var, så det var en person som gav upp.

Som inte höll för trycket av två kvinnliga förhörsledare från Rikskriminalen. Två tuffa kvinnor som sa till den 42-årige lastbilschauffören, att de misstänkte honom för att ha fört bort och dödat den tioåriga flickan Engla Höglund.

Då bröt Anders Eklund ihop och erkände.

Hur kan någonting vara så dubbelbottnat? Å ena sidan är ett erkännande en bekräftelse på att det värsta har hänt.

Å andra sidan kommer sanningen fram.

En sanning som aldrig borde ha inträffat.

Men en sanning som betyder att fallet med den tioåriga flickan Engla inte blir ouppklarat.