”Ingen idé att flytta – likadant överallt”

Oro i Stockholmsområdet efter vågen av gängvåld

Publicerad 2023-01-21

Våldet kryper allt närmare i Sveriges huvudstad.

Att flytta är inte någon lösning:

– Det finns ju i alla fall ingenstans där man skulle känna sig helt trygg i Stockholm, säger Christina Steen, 52.

En oro sprider sig efter den senaste tidens våldsdåd i Stockholms-området, men också en uppgivenhet. Det visar sig när Aftonbladet under lördagen intervjuar personer i våldsdrabbade områden:

– Ska man slippa våldet får man nog flytta ut på landet, säger Anna Clementson, 61.

”Ska man slippa våldet får man nog flytta ut på landet”, säger Anna Clementson, 61.

Hon bor nära Huvudsta centrum i Solna, där en man i 40-årsåldern sköts ihjäl på fredagskvällen. I höstas sprängdes dessutom hennes egen trappuppgång.

– Det var precis i min port. Det kändes ju verkligen obehagligt. Man känner sig utsatt, fast det inte var riktat mot mig.

Vad tänker du nu när det händer igen?

– Jag tror inte det spelar någon roll var man bor längre. Det kryper närmre och närmre. Det är ju lätt att man bara går förbi och råkar bli skjuten, säger Anna Clementson och fortsätter:

– Jag tycker inte polisen gjort tillräckligt. Det måste sättas in riktiga resurser.

”Här sker all typ av handel med knark”

En anonym man som vi träffar i Huvudsta centrum berättar om knarkhandeln:

– Man ser ungdomar som hänger. Här sker all typ av handel med knark, det är lustgas och cannabis. Aktiviteten ökade under 2022, säger han.

Utanför polisens avspärrningar vallas justitieminister Gunnar Strömmer runt av polisen, och svarar sedan på pressens frågor om de senaste veckornas våldsspiral i Stockholmsområdet:

– Det är en exceptionell händelseutveckling, som dessutom sker i ljuset av ett exceptionellt år med 61 dödliga skjutningar i Sverige. Jag har flera gånger kallat de här brottslingarna för inhemska terrorister. Det är fortfarande en berättigad beskrivning.

”Våldet kom himla nära, bara 100 meter bort”

”Jag känner mig inte riktigt trygg här längre”, säger Tuva Viklander, 21.

I huset intill platsen där dödsskjutningen inträffade på fredagskvällen bor Tuva Viklander, 21.

– Jag känner mig inte riktigt trygg här längre. Jag vill inte vara ute på kvällarna, speciellt inte med min dotter, säger hon och fortsätter:

– Man hör ju att det händer saker runtom i Stockholm. Men när det kommer så himla nära, bara 100 meter från vår lägenhet, då känns det obehagligt.

Lauri Järvinen, 90, går långsamt förbi med sin rollator och säger:

– Hur kan Sverige som varit ett så bra land ha blivit så här?

”Hur kan Sverige som varit ett så bra land ha blivit så här?”, säger Lauri Järvinen, 90.

Andreas Drufvas 9-åriga dotter passerade brottsplatsen med en kompis några timmar före skjutningen. De skulle köpa godis:

– Det som hänt är väldigt sorgligt, man blir ledsen, säger Andreas. Men jag tror det är jätteviktigt att man inte blir för rädd. Jag tycker fortfarande det här är ett lugnt område.

I nästa andetag funderar han över vad som hade kunnat hända under dotterns promenad:

– Det är klart att vi tänker på den. Men vi får inte låta oss skrämmas, säger han.

”Vi får inte låta oss skrämmas”, säger Andreas Drufva, 49.

”Våldet gör mig ledsen och rädd”

Vi åker vidare till Gullmarsplan söder om Södermalm, där vi träffar två personer som båda är skärrade. I torsdags inträffade en explosion i en trappuppgång i Årsta, området där båda bor.

– Det känns väldigt olustigt. Det händer liksom överallt. I Västerort, i Söderort och inne i City, säger Christina Steen, 52.

Funderar du på att flytta?

– Det vill jag absolut inte göra. Jag hoppas det finns en lösning på det här.

Huvudsta centrum var avspärrat dagen efter skjutningen där en man i 40-årsåldern dog.

Det kanske skulle vara svårt att flytta från våldet ändå?

– Ja, det finns ju ingenstans där man skulle känna sig helt trygg i Stockholm i alla fall, säger Christina Steen.

Fransmannen Thomas Saint Etienne, 27, har bott i Årsta i fyra år:

– Våldet gör mig ledsen, och rädd ibland. Vi hoppas det tar slut snart.

Vad tänker du när du blir rädd?

– Att det kan hända mig eller en vän, eller familjen.

Är du rädd inför framtiden?

– Jag är optimistisk. Jag hoppas att vi kommer att lösa detta, säger Thomas Saint Etienne.