Ska Putin komma till Greklands räddning?
Ryssland vill splittra EU
Ska Putin rädda Grekland från statsbankrutt?
När Atens förhandlingar med EU kärvar mer än vanligt reser premiärminister Tsipras till Moskva. Kanske hoppas han hitta större förståelse där.
Tsipras ska träffa Putin under nästa vecka. Besöket sker dagen efter att Grekland ska betala tillbaka drygt 4 miljarder kronor till Internationella valutafonden, IMF. Pengar man har svårt att skrapa ihop.
Ett antal ministrar i Tsipras regering har hintat att Grekland mycket väl kan vända sig till Ryssland ifall EU vägrar att betala ut nästa nödlån till det hårt prövade landet.
Om detta är en verklig strategi eller mest ett sätt att försöka pressa EU att ge Grekland mer pengar, återstår att se.
Putin har definitivt skäl att hjälpa Grekland även om Rysslands ekonomi just nu är under så hårt tryck att han egentligen inte har råd.
Den ryske presidentens strategi är att på olika sätt försöka splittra den enade front mot Rysslands agerande i Ukraina som EU försöker upprätthålla. Det räcker om han kan få ett enda EU-land att motsätta sig nya sanktioner mot Ryssland så faller enigheten samman som ett korthus.
Vill ha bundsförvanter
Grekland har redan samlat pluspoäng i Moskva genom att i Bryssel driva uppfattningen att inga ytterligare sanktioner bör införas. Visserligen skulle Ryssland riskera att aldrig få tillbaka sina pengar om de lånar ut till Grekland men en del av den risken kompenseras av mildare sanktioner.
Putin har de senaste åren drivit en strategi där han försöker skaffa sig bundsförvanter inom EU som är beredda att propagera för Ryssland sak. Man har inte lånat ut stora belopp till högextrema partiet Nationella Fronten i Frankrike bara för att vara snäll.
Ledaren Marin Le Pen har redan betalat tillbaka i form av proryskt agerande i Europaparlamentet.
För Grekland är det ett stort risktagande att flirta med Ryssland. De flesta EU-länder är redan klart irriterade över Greklands oförmåga att uppfylla de löften om ekonomiska reformer som man givit i utbyte mot nödlån. Om grekerna försöker utöva indirekt utpressning mot EU så kan effekten lika gärna bli rakt motsatt den som premiärminister Tsipras tänker sig.
Brutna löften
Ledaren för det vänsterradikala Syriza har problem.
I valrörelsen lovade han väljarna att få ett stopp på den åtstramningspolitik som EU och IMF tvingat Grekland att föra.
Europa hörde de grekiska väljarnas budskap om att de hade fått nog av nedskärningar och försämringar men ledarna har vägrat att lyssna. Budskapet är fortfarande att om Grekland vill ha mer nödlån så måste de hålla sina löften om reformer. Annars är de europeiska skattebetalarna inte längre beredda att ställa upp för att täcka grekernas tidigare överkonsumtion.
Därmed har mattan ryckts undan för Tsipras regering. På punkt efter punkt har han tvingats backa.
Inget stopp för privatiseringar. Inga höjda pensioner. Ingen återanställning av sparkade offentliganställda. I längden blir det omöjligt för Tsipras att sitta kvar om han inte kan visa på några framgångar i kampen mot EU:s tuffa krav.
Räcker inte
Istället dras tumskruvarna åt ännu mer. EU-ledarna har upprepade gånger krävt att Grekland ska presentera konkreta listor över vilka åtgärder man tänker vidta för att få fortsatta nödlån. Varje gång Grekland presenterat en sådan lista har EU, läs framförallt Tyskland, sagt; det räcker inte. Det är för vagt.
Förre premiärministern Antonis Samaras sammanfattade läget elakt men inte helt oriktigt med orden.
– Tsipras trodde han skulle få pengar utan villkor. Istället fick han villkor utan pengar.
Nu är Grekland åter i ett läge där pengarna är på väg att ta slut. Man har svårt att betala ut de offentliganställdas löner. Utan nya pengar från EU eller någon annan så står landet inför en statsbankrutt och med det förmodligen ett utträde ur EU.
I ett sånt läge är det givetvis frestande för Tsipras att vända sig till den på ytan betydligt mer välvillige och generöse Putin.