Ryska kvinnor rycks tillbaka till stenåldern
Att vara våldsutsatt kvinna i Ryssland är fruktansvärt.
Det ska bli värre.
Idag tänker jag på hur Tatiana, Evgenia, Svetlana, Elena, Valentina och alla de andra ska kunna repa nytt mod.
I spetsen för lagförslaget står en kvinna. Jag är inte förvånad. Galenskap råder runt hela frågan om mäns våld mot kvinnor.
Jag vet vad som hände när några ryska kvinnojourskvinnor (några få finns) besökte sin systerorganisation i Sverige.
De frågade: hur många dödas i Sverige varje år av sin man? Ungefär sjutton, svarade svenskorna. Åh - det är alltså lika illa här, suckade ryskorna.
Men ryskorna utgick från att svenskorna talade i tusental. 17 000 kvinnomord varje år hade varit mer i paritet med den i och för sig opålitliga statistiken för Ryssland.
Surrealistisk var min resa till Ryssland för fem år sedan då jag arbetade med Aftonbladetstödda projektet "Cause of Death: Woman". Det hade sagts mig att mäns våld mot kvinnor anses normalt, ingenting som makthavare talade om. Långsamt gick innebörden upp för mig.
På en konferens mötte jag en kvinnlig domare som sa sig inte känna till ett enda fall då en rysk kvinna dödats av sin man. Däremot talade hon gärna om det utbredda samhällsproblemet med kvinnor som slår ihjäl sina män.
Våldet "finns inte".
Men i små lägenheter och ruffiga kontor i olika ryska städer mötte jag de som kunde berätta.
Där fanns Tatiana som ringde polisen och de sa: ”När du är död ska vi komma. ”
Där fanns Svetlana som i hemlighet bjöd hem oss, visade färska blåmärken. I polisrapporten stod: ”Frun hade fått ett hysteriskt utbrott och maken försökte lugna henne.”
Den unga kvinnliga läkaren Galina berättade vad som hände när hon ringde polisen sedan hennes man inför vittnen bankat hennes huvud mot stengolvet: ”Du är gift, det är lagligt”. Då gick hon till stationen med sina blåmärken, polischefen utbrast: ”Se så mycket din man älskar dig!”.
Endast med möda lyckades vi hitta ett dokumenterat exempel på dödligt våld: Tatiana Andreyeva i Luga vars sambo dödade henne med yxa, rullade in henne i en matta och bar ner henne i källaren. Brottet kom att beskrivas med nio ord i lokaltidningen: “En kvinnlig medborgare från Luga har dödats i Siverskaya."
Ryska kvinnor har länge känt sig övergivna, vet jag. När Sovjet sprack i bitar kom biståndspengar även för kvinnoprojekt, från USA och Europa. Men intresset falnade, världsförbättrarna drog vidare, kvinnojourer stängdes.
Sakta hade ändå en försiktig opinion vuxit för att kriminalisera våld i hemmet, och förbättringar hade även genomförts.
Nu kan ryska kvinnor ryckas tillbaka från medeltid till jämställdhetens stenålder.