Så fällde de presidenten

33 år efter Watergate - nu får vi sanningen om hämnden som kostade Nixon makten

Watergateskandalen fällde USA:s president Richard Nixon.

En person gjorde avslöjandet möjligt, en skuggfigur som fram till nu gått under kodnamnet "Deep Throat". Nu vet vi att den hemliga källan var en hög FBI-chef, Mark Felt.

Aftonbladets Wolfgang Hansson berättar den spännande historien om hur ett slumpmöte blev ett av livets viktigaste ögonblick för journalisten Bob Woodward – när han lärde känna "Deep Throat".

Bob Woodward hade kört fast.

Hans magkänsla sa honom att inbrottet i Watergatekomplexet var något mycket större än ett vanligt inbrott. Men alla höll tyst. Han behövde en källa på insidan.

Woodward mindes vänskapen med en hög FBI-chef, Mark Felt.

Det följande samtalet resulterade i rader av hemliga, nattliga möten - och en avsatt amerikansk president.

Felt var chef för FBI:s undersökande verksamhet. I praktiken var han nummer två inom organisationen.

Nummer två och missnöjd.

Han ogillade president Nixons sätt att i olika sammanhang försöka använda FBI för sina egna syften. Felt hade också högst personliga skäl att ogilla Nixon.

När den legendariske FBI-chefen J Edgar Hoover dog i maj 1972 såg sig Felt som den naturlige efterträdaren. Bob Woodward hävdar att Felt blev både chockad och förbannad när Nixon i stället valde en egen, lojal medarbetare.

Så när Bob Woodward ringde för att höra vad Felt visste om Watergateinbrottet gjorde han inte som de flesta andra höga ämbetsmän: sa inga kommentarer och la på luren.

Han var visserligen upprörd över att Woodward ringde honom på kontoret men samtidigt uppmuntrade han honom att gå vidare.

-Watergateinbrottet kommer att bli en het potatis av skäl jag inte kan förklara nu, sa Felt innan han hastigt avslutade samtalet.

Woodward hade väckts av telefonens ihärdiga ringande på morgonen den 17 juni 1972. Washington Posts chef för citybevakningen bad den relativt nyanställde reportern att komma in och bevaka ett ovanligt inbrott.

Fem män hade natten till lördagen gripits i kontorskomplexet Watergate när de höll på att bryta sig in i det demokratiska partihögkvarterets lokaler. Utrustade med avancerad avlyssningsutrustning och tjocka dollarbuntar. Två av männen hade adressböcker där Vita huset eller V.H. fanns inskrivet.

Storyn visade sig vara snårig och besvärlig. Woodward var rätt oerfaren. Han hade halkat in i journalistiken av en slump något år tidigare. Han fick praktisera på Washington Post i några veckor, men ansågs inte hålla måttet. Men testperioden hade tänt en kärlek till journalistiken.

I stället för att börja på en prestigefylld juridikutbildning valde Woodward mot allas råd att ta ett uselt betalt jobb på en lokaltidning. När Watergate drog i gång hade han nyligen fått börja på Washington Post.

Inbrottet ansågs högintressant. Efter en dag fick Woodward samarbeta med reportern Carl Bernstein. De två fick snabbt upp spår till personer med kopplingar till Vita huset och det republikanska partiet. Men där var det stopp.

Bob Woodward beskriver i en artikel i Washington Post hur han och Bernstein möttes av dörrar slängda i ansiktet och skrämda miner när de besökte inblandade i deras hem.

Woodward sökte på nytt Mark Felt. Men Felt hade fått kalla fötter. Han ringde inte tillbaka och var inte anträffbar hemma. Till slut tog Woodward det ovanliga steget att oannonserad besöka Felts villa i förorten Fairfax.

Han möttes av en mycket sammanbiten FBI-chef.

-Hans uppträdande gjorde mig nervös, berättar Woodward i en ny bok som kommer inom kort. Felt gjorde klart för mig att det fick vara slut på telefonsamtal, inga fler möten i hans hem. Ingenting öppet. Skulle vi prata fick det ske öga mot öga där ingen kunde se oss. Ingen, absolut ingen fick veta att vi kände varandra.

Felt hade under andra världskriget jagat sovjetiska spioner och visste att skydda sig.

Han och Woodward behövde ett färdigt signalsystem som bara de skulle begripa och som ingen annan skulle fatta misstankar om.

Första förslaget var att Woodward skulle ha sina gardiner fördragna utom när han ville träffa Felt. Reportern invände att han gillade att se dagsljuset då och då.

Pressad att komma på en lösning berättade Woodward att han hade en röd flagga som var nedstucken i en blomkruka på balkongen. Flaggan hade en flickvän hittat på gatan.

Blomkrukan brukade stå längst fram, nära räcket. Om krukan flyttades längst bak på balkongen var det en signal om att Woodward ville ha ett möte samma dag.

Mötesplatsen blev ett p-garage i Rosslyn på andra sidan Potomacfloden. Tidpunkten klockan två på natten, på nedersta planet.

Försiktighetsåtgärderna räckte inte för Felt som löpte stor risk att avslöjas. Vita huset pekade flera gånger ut honom som en tänkbar läcka.

Felt krävde att Woodward skulle ta trapporna från sin lägenhet vid Dupont Circle i stället för hissen, för att inte bli sedd från lobbyn. Han fick inte ta egen bil utan taxi. Han skulle byta taxi minst en gång och kliva av några kvarter från garaget.

Om Felt ville träffas såg han till att Woodwards exemplar av New York Times - som alltid levererades i husets entré - hade sidan 20 inringad. Ville han ses någon annan tid än två på natten indikerade han det med två visare ritade i nedre hörnet av sidan.

Än i dag har Woodward ingen aning om hur Felt kunde hålla hans balkong under uppsikt eller ge signalen i tidningen.

Woodward lydde blint men var ändå lite oförsiktig. Hans första kodnamn för Felt var "My Friend", Felts initialer. Sedan bestämde Washington Post att källan skulle gå under namnet "Deep Throat".

FBI-chefen skyddade sig också genom att bara ge ifrån sig små bitar av information åt gången. Därför blev avslöjandet en utdragen process.

Felt hade extremt god insyn i händelserna. FBI drog igång en egen omfattande utredning av inbrottet. På kort tid intervjuades 86 personer, varav många med anknytning till Vita huset.

Till en början nöjde sig Felt med att för Woodward bekräfta eller dementera uppgifter han och Bernstein fått fram. Längre fram tog han större risker och gav egna ledtrådar.

Felt hade starka skäl att inte slänga dörren i ansiktet på Woodward vid första besöket. De två träffades första gången i ett väntrum nära Ovala rummet i Vita huset två år tidigare.

Woodward var löjtnant i amerikanska flottan och medhjälpare till marinchefen. I den egenskapen fungerande han ibland som personlig kurir av dokument.

Nu satt han ensam i väntrummet utan något att fördriva tiden med.

Ensam förutom en nästan dubbelt så gammal man som den då 25-årige löjtnanten.

Woodward sneglade mot den ytterst välklädde mannen, som utstrålade självklar auktoritet.

Efter en stund tog den unge kuriren mod till sig och inledde ett samtal. Woodward hade mindre än ett år kvar i flottan och visste inte riktigt vad han skulle syssla med. Han tog därför varje chans till nya kontakter med människor som han kunde tänkas ha nytta av.

Det tog en bra stund innan Woodward fick klart för sig att han satt med en av de högsta cheferna på FBI. Imponerad av sitt "kap" pladdrade Woodward på och fick till slut Felts direktnummer till kontoret.

Närmaste året ringde Woodward honom några gånger för att få råd om utbildningar och karriärvägar. Ett vänskapsförhållande uppstod. Felt blev Woodwards mentor.

Ett förhållande som blev avgörande för ett av århundradets största journalistiska scoop.

Tack vare Felt kunde Washington Post vecka efter vecka publicera nya uppgifter om inbrottet och dess förgreningar till Vita huset. Till slut drog kongressen i gång en egen utredning. När Vita hus-medarbetare som John Dean gick med på att vittna i utbyte mot immunitet dök nya sensationella avslöjanden upp.

Nixon hade i hemlighet bandat alla konversationer i Vita huset. På banden fanns bevisen för att binda presidenten själv till inbrottet.

I praktiken var loppet kört för Richard Nixon. På morgonen den 8 augusti 1974 avgick han inför hotet om att bli ställd inför riksrätt.

Woodward kunde sola sig i glansen och blev både berömd och rik. Medan "Deep Throat" fortsatte vara en väl bevarad hemlighet.

Men det sista Watergatescoopet missade Woodward.

Felt valde att själv träda fram snarare än att låta Woodward avslöja "Deep Throat" efter hans död.

Ett politiskt inbrott

helskärm

Kissinger blev misstänkt

Wolfgang Hansson