Läs chatten med Frida Söderlund här
Publicerad 2016-06-10
Olivia Svenson:
Stort tack till Frida Söderlund! Och tack till alla er läsare som tagit er tid att chatta.
Frida Söderlund:
TACK ALLA1 Frågorna har vällt in, jag har inte hunnit med alla – på långa vägar. Men jag pratar gärna vidare. Alltid. På Twitter eller instagram eller vad ni nu föredrar. Ha en fin helg!
Frida Söderlund:
*samhälle, såklart.
Frida Söderlund:
Tjej 15 år: Jag hoppas det. Och jag hoppas verkligen att alla förstår, om du så är kvinna eller man, att inget samhäle faller av att kvinnor slutar vara rädda. Av att de, vi, är fria att göra vad vi vill, klä oss som vi vill, och leva som vi vill. Vad är det läskiga med att leva i en värld där alla är hundra procent fria? Ingenting.
Kommentar från tjej 15 år
Kommer man nån gång sluta vara rädd och orolig?
Frida Söderlund:
Nalle: För att jag vill att min eventuella dotter ska kunna växa upp och känna att hon äger sig själv, sin kropp och sina möjligheter till 110 procent. Utan tvivel. Utan tvekan. Jag vill att ingen ens ska tänka tanken att de har rätt att trakassera henne, på något sätt. Inte med händer, inte med ord, inte med något. Och för att det här problemet är något som förminskar mig, mina vänner, min syster, min mamma. Jag vill aldrig mer behöva känna mig rädd, för att göra något så enkelt som att gå hem från tunnelbanan. Jag vill aldrig mer höra min mamma få panik i telefonen när jag säger att jag "tänkte gå ut och gå en sväng", för att det börjat skymma. Jag vill vara fri. Därför är det här viktigt. För att jag, och alla andra tjejer, vill vara fria att leva.
Olivia Svenson:
Nu tar vi sista frågan till Frida Söderlund.
Frida Söderlund:
Gunilla: Jag tror att det alltid funnits, men att alla såklart upplever problemet olika. Vi äger vår kropp – ja. Men det verkar inte vara så självklart. Jag tror också att problem blir större och större om man aldrig gör något åt dem. Så ju längre man låter något gå, desto större blir problemet. Och sociala medier gör det också lättare att trakassera folk. Samhället utvecklas, men inte strukturerna. Och det gör problemet större.
Kommentar från Gunilla
Det här beteendet fanns inte när jag gick i skola en jag menar med det, inte att det var bättre förr men undrar ändå? När skedde övergången från att vi var tjejer och killar och när blev det bara killar och vi som helt plötsligt betraktades som rov eller byten för andra. Vi äger vår egen kropp, ingen annan.
Kommentar från Nalle
Varför är det här viktiga frågor för dig?
Frida Söderlund:
Vi vill bara få uppelva allt fint med er, grädden på moset. Sylten och sockret! Det är strukturerna som är pannkakan.
Kommentar från Feminister nej tack.
Killar får man behandla hur illa som helst för vi är bara skit och pannkaka om ens det....
Frida Söderlund:
Einstein: Agree!
Kommentar från Einstein
Inför ämnet "Värderingskunskap" i skolplanen. En timme per vecka där ungar får diskutera och lära sig lite om sunt förnuft och hur man bör bete sig för att inte hamna snett i livet.
Frida Söderlund:
Guest: Ja. Så hur skrämmande är det då inte, att vi 2016 inte kommit längre?
Kommentar från Guest
Sverige 2016 är Skrämmande? Varför det har väl alltid varit så här väl?
Frida Söderlund:
Malin: Det känns lite som att det blir mindre och mindre självklart ju äldre ungdomar blir. Och mer och mer självkart att "det är hormoner" eller "en vilja att experimentera". Och för att vara helt ärlig, jag kan inte minnas att debatten ens kom upp på nytt under högstadiet. Eller under gymnasiet. Så tyvärr känns det som att den glöms bort. Eller göms undan. Jag vet inte riktigt vilket av det egentligen.
Kommentar från Malin
På förskolan pratas det mycket om hur man är en bra kompis och hur man ska vara mot varandra. Min kropp är min och ingen får göra något som jag inte tycker är ok. Och bakvänt får inte jag göra något mot någon annan som den inte tycker är ok. Försvinner dessa diskussioner helt när barnen kommer upp i skolan? Det är väl än viktigare ju äldre de blir att prata om sådana saker!
Frida Söderlund:
Robert: Nej. Det är inte därför. Det är för att män beter sig förjävligt ibland. Det är då män är ett problem. Precis som vilken annan människa är om hen beter sig förjävligt.
Kommentar från Robert
Jag pratar aldrig skit om tjejer och hyser den största respekt för alla människor. Men att säga att män är ett stort problem är väl för att vi syns och hörs mest.
Frida Söderlund:
Jo: Man går till en annan vuxen, hur svårt det än är. En förälder eller en kompis förälder eller kuratorn eller någon annan man litar på. Man ber dem hjälp en ta kampen, för ibland behöver en vuxen (ex: lärare) få ett wake up call från en annan vuxen. För, det är skolans och de vuxnas plikt. Deras ansvar. De får inte, och ska inte, komma undan. Vuxna från att ta sitt ansvar, eller elever från konsekvenser.
Kommentar från Jo
Vad gör man när skolan inte gör något åt och inte ens tar upp diskussion med dom som trackaserst mig?
Frida Söderlund:
Lovis: Vi ska prata och prata och prata och prata och lyssna och lyssna och lyssna och lyssna. Vi har vant tjejer vid att det är okej att killar "håller på som de gör", att det "bara är så" att vi måste gå hem från tunnelbanan med nycklarna i handen. Vi måste avvänja oss nu. Börja säga ifrån. Säga "hej, vi ser problemet och vi tänker göra något åt det". Sätta press på alla i vår omgivning att göra samma sak. För, det blir jävligt obekvämt att kalla någon hora i skolkorridoren om det innebär att man får en hel klass som i sin tur ställer sig upp och säger att det inte är okej. Det blir jävligt jobbigt att tvinga in någon på toaletten, om fem pers kommer springa efter, ringa polisen och bryta upp dörren. Ja, du fattar. Prata och lyssna och agera! Det är vad vi ska göra. No more silence.
Kommentar från Lovis
Hur ska vi gå vidare nu?
Kommentar från Guest
Tack Frida för att du skriver om detta.
Frida Söderlund:
Erik: Jag förstår vad du menar. Och jag hoppas, att om man ändrar ett inlärt beteende och ändrar en struktur kring ett manligt beteende, så kommer också andra förändringar på köpet. Förändrar man något kan man förändra något annat. Men för att vara helt ärlig, problematiken kring hur män behandlar kvinnor, hur folk ser på kvinnans roll, är en annan debatt. Det här handlar om utsatta kvinnor, om den utsatta rollen i dagens samhälle. Det inkluderar männen, på alla sätt, eftersom stora delar av problematiken har med dem att göra, men debatten handlar inte om män – på det sättet. Den vi tagit upp utgår från kvinnan. Men självklart, det är ett intressant ämne. Förhoppningsvis kan det få sitt rum.
Kommentar från Erik Westin
Hej! Jag tycker helt klart att ämnet är ytterst viktigt och behövs diskuteras. Det som gör mig besviken är hur det vinklas till att endast handla om hur pojkar behandla flickor. Det är givetvis oförsvarbart att kalla någon hora och dylikt , det måste bekämpas, men det som inte tas upp är att pojkar behandla andra pojkar på exakt samma sätt. Det är således inte ett problem som specifikt handlar om att tjejer blir dåligt behandlade och bör därför inte diskuteras som så eftersom det är att förminska problemet. Tycker du inte att debatten bör breddas för att, som sagt, inte förminska det här problemet med hur ungdomar och barn behandlar varandra?
Kommentar från Einstein
Jag uppmanar alla tjejer som blir utsatta för sexuella trakasserier under skoltid att gå till rektorn och prata med henom, om inte läraren vill göra någonting åt saken. Om rektorn mot förmodan inte heller lyssnar, kontakta skolverket.
Frida Söderlund:
Lisa: Ja, strukturerna har vant in ett beteende hos män som gör att de känner att de har rätt att ta på kvinnors kroppar. I tid och otid. Men det är inte så konstigt, om man tänker på att vi blir upplärda från sandlådan att killar "bara tycker om oss" när de gör någonting, oavsett vad det är. Det lever ju kvar, i dem och i oss, när det gäller nyp i rumpan på krogen, till exempel. "Men jag tycker ju bara du är snygg". Man bara; säg det istället då och låt bli min röv.
Kommentar från Lisa
Min erfarenhet är att många män inte vet hur de ska närma sig en kvinna. Kniper jag dig i rumpan eller klämmer dig på brösten så förstår hon väl vad jag menar??
Frida Söderlund:
Niklas: Jag tror att du har fått det lite om bakfoten. Mode och batningstips är inte samma sak. Att vilja bära bikini och bli objektifierad, det är inte heller samma sak. Det går inte hand i hand, att tvingas utstå påhopp eller trakasserier eller övergrepp på grund av sin klädsel. Tjejer ska inte ens behöva bli ifrågasatta, på grund av sin klädsel. Att bära linne och kjol under vintern, ska man inte behöva bli ifrågasatt för när man är 12. Eller 17. Eller 24. Tjejer bär kläder som vilka andra: för sig själva.
Kommentar från Niklas
@ Lena men det ar ju ni kvinnor som laser dessa bantningstips, kollar bikini etc det ar ju inte vi man som laser detta?! Ni gllar ju mode, eller ja flertalet av er. Det jag undrar ar varfor tjejer springer runt i linnen och kjol alt korta byxor mitt i vintern vid vissa skolor, har de inget vetalls eller anser ni utseendet ar sa noga nar man ar 12 ar?
Frida Söderlund:
Guest: Well, först och främst, det är det där som är problemet. Att vi tror att tonårspojkar beter sig "som tonårspojkar". Som de bör. De beter sig som ingen ska, eller borde bete sig. Det handlar om att få en människa att respektera en annan människa. Easy as that.
Kommentar från Guest
Vad är ditt bästa förslag till att se till att tonårspojkar inte beter sig som tonårspojkar?
Frida Söderlund:
Sara: Det du berättar gör mig så jävla förbannad. Jag har fått så många mejl från tjejer som berättar liknande saker som du. Att lärare och vuxna inte lyssnar. Och för att vara ärlig, det är deras plikt. Att lyssna och förstå, och jag önskar att jag visste exakt var kommunkationen brister. Och jag fattar att du känner hopplöshet, och vill ge upp, men sluta aldrig tjata. Gå omvägar. Prata med föräldrar eller kompisars föräldrar. Prata, prata, prata med andra vuxna så kanske de kan ta det vidare till lärarna. Ibland känns det som att vuxna inte tror på något annat än andra vuxna, och det är fel, men då får vi se till att använda dem. Så prata med föräldrar eller andra vuxna du litar på!
Kommentar från Sara
I skolan idag där jag går är det som om lärarna blundar för problemet. Det händer hela tiden att man får kommentarer eller att nån går förbi på morgnarna i folkmassan och slår till en på rumpan. När man för nån gång vågar eller vi känna sig fin så får man redan i den tanken utesluta kjol eller linnen eller vad som helst som kan visa mycket hud och konturerna hos en. För man får blickar, folk som busvisslar efter en och ”råkar” gå in i en så dom slår till rumpan. Men när man kommer till lärare och berättar ens historia är det som att dom inte kan tro att det är sant det dom hör. Att deras duktiga elever tafsar och kränker andra elever kan ju aldrig stämma. Så som utsatt ger man upp, även om tårarna kommer så känner man sig maktlös och rädd för att gå till skolan som ska kännas och vara en sån tryck plats. Men jag tror inte att det är det för många när man blir så olikt behandlade.
Frida Söderlund:
Anonym tjej 16 år: Först, jag är så ledsen att du behövt vara med om det här. Det är inte okej, det är inte okej på något sätt. Men att du vågar berätta är så jävla fint och så jävla starkt. Känner du att du behöver någon annan att prata med så finns expertnummer här på sidan, jag är ingen expert på det sättet, men jag vill få dig att känna en sak: inget av det dom gjorde mot dig är okej, men det du gör nu – vågar berätta – det kommer att få så många andra 16-åriga tjejer att känna att det är okej för dom att prata med. De kommer att känna att de också vågar, för att du vågar.
Kommentar från Anonym tjej 16 år
Jag får stå ut med hur äldre killar i min skola drar i mina kläder och försöker ta mig på bröst och rumpa. Två gånger har de hänt att 4-6 stycken killar har tryckt in mig på skolans toalett och försökt slita av mig kläderna. De sa att jag var för ful för att våldta och att de bara ville se hur jag såg ut under kläderna. Men som sagt så sa dom "för ful för att våldta, du kan vara lugn vi vill bara titta" så enligt dom var de okej, eftersom de inte tänkte våldta mig.
Frida Söderlund:
Lena: Hm, jag tänker såhär: det läskiga i allt är hur vi så lätt tappar respekten för oss själva. Och hur vi tillåter andra att ta den ifrån oss, för att vi är så vana vid att bli ständigt förminskade eller objektifierade. Men jag har känt att man mår fan så mycket bättre när man börjar säga ifrån. När man börjar ifrågasätta. När man börjar säga allt det man tänker på. Som att ta upp hur det skulle vara att höra om Johans strandkropp, eller vad någon egentligen menar när de säger vissa saker. Men jag tror också på att hitta styrka tillsammans med andra. Och det är lite det vi försöker göra nu. Få tjejer och kvinnor att förstå att de inte är ensamma. För det är vi inte. Allt det här blir ju en ond cirkel, där vi tappar respekten både för oss själva och för männen. Men vi måste nog börja med att hitta en känsla av att göra rätt, för oss, för oss själva, innan vi kan börja laga respekten till det runt om.
Kommentar från Lena
Endast genom utbildning finns det hopp om att samhället i alla sammanhang ska kunna bekämpa sexuell objektifiering av kvinnor och tillåta att den kvinnliga rösten verkligen hörs. Objektifiering leder till att kvinnan idag svälter sig, sminkar sig, konsumerar kläder mer än män, månar om sitt utseende i den grad att i jämförelse med mannen är absurd. Hur skulle det se ut om blaskorna istället visade tusentals bilder om Johans nya frisyr, bantningstips från Leif , eller Anders bikinikropp. Alla har vi ansvar i detta, företagen tjänar pengar på detta, skatteintäkterna ökar av detta. Men är det rätt mot alla döttrar? Eller ska vi börja vägra, jag vill inte att du tittar på mig, jag vill inte gå i skolan mer, jag vill inte jobba mer. Frida, vad har du för tips hur man kommer tillbaka efter att ha tappat respekten för dessa män?
Frida Söderlund:
Emma: Skicka mejlet! Det är där problemet ligger, när vi normaliserar ett beteende så pass att vi skojar om det på skolavslutningar, då är vi jävligt illa, och så är det bara. Ingen tjej vill bli tittad under kjolen, ingen tjej vill höra det skojas om att hon kan bli tittad under kjolen. Det är enkel logik, att det är det som är sanningen, men verkligheten har blivit så snedvriden och tillåtande att vi hellre skrattar än säger ifrån. Så jag tycker absolut att du ska skicka mejlet. Skicka flera!
Kommentar från Emma
Va precis på min 9 årings skolavslutning. Rektorn höll ett tal innan fikat där han upplyste om en undersökningen som gjorts där de frågat vuxna och barn "om ni haft ett tredje öga, vart skulle det sitta?". Han sa att barnens svar hade varit "på fingret" och uttryckte att barn var så finurliga, för då kan de ju titta överallt, runt hörnet bland annat. Men sen kom det, han sa också att barn är så finurliga för då kunde ju pojkarna titta under flickornas kjolar. Jag såg inte omkring mig men jag hörde hur många skrattade, för det var väl roligt? Eller? Jag stod där och blev arg och tänkte att jag kanske borde skrika nått åt honom, typ "vad håller du på med?" men höll ilskan inom mig. Nu i efterhand när jag sitter här hemma i soffan så blir jag istället arg på mig själv, varför sa jag inget? Jag funderar på att skicka ett mejl till rektorn och ifrågasätta, fattar han inte vilka signaler han ger ut? Det va trots allt 7-9 åringar han stod och talade för.
Frida Söderlund:
Morgan S: Absolut, det låter ju hur bra som helst. Jag tycker överlag att det borde finnas en läroplan i skolan som handlar om att undervisa ungdomar i hur man bemöter varandra. Där man får tjejer, och killar, att våga prata om saker. Förändring börjar där.
Kommentar från Morgan S
På min scoutkår har vi osså kvällar där man ska visa varandra respekt och säga bra saker till varandra, kan man typ bara inte ha sånt i skolan typ?
Frida Söderlund:
Hej! Tack för ert engagemang kring #inteensam, det är vi som är förändringen. Jag är redo att prata med er, för den som vill!