Han cyklar fyra mil för pension

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-30

Lena Mellin: De gamla blev för dyra

Nu går en epok i graven.

Efter 124 år slutar posten helt med pengar.

För Vaine Albinsson, 74, blir det småjobbigt. Han tvingas cykla fyra mil för att få ut sin pension.

Det var inte särskilt länge sedan man både kunde köpa frimärken och betala räkningar på Posten. Men nu är det definitivt slut, för första gången sedan 1884.

I går stängde Svensk kassaservics sista kontor. Det är ett dotterbolag till Posten som för sex år sedan tog över pengaförmedlingen från postkontoren.

I förrgår var det dessutom den sista dagen som lantbrevbärarna förmedlar betaltjänster på uppdrag av Posten under sina turer i den svenska glesbygden.

För Vaine Albinsson, 74, i småländska Fröseke får det konsekvenser. Nästa pension tvingas han cykla två mil för att få ut. Och så två mil tillbaka hem igen från Alstermo där banken ligger.

– Man får smörja cykelkedjan. Blir det snöyra får jag ta taxi, säger han.

Vaine Albinsson tillhör inte en månghövdad skara. Han har inte bil och har inga planer på att skaffa det heller. Han har inget kort och planerar inte att skaffa det heller. Han vill fortsätta som tidigare, att betala sina räkningar och ta ut sina kontanter under småprat med en annan människa.

Men han är inte alldeles ensam. Och från och med nu blir hans och hans gelikars liv betydligt besvärligare.

Man kan tycka att det är tråkigt. Landets gamla har varit vana vid att få hjälp med sina räkningar. Och att få pengar i handen – utan att uppge en kod.

Man kan också tycka att det är rationellt. Inte ens två procent av befolkningen har utnyttjat Svensk kassaservices egna kontor eller den service de erbjudit via lantbrevbärarna. Att behålla ett rikstäckande nät för högst 180 000 personer är för dyrt, har riksdagen bestämt.

Vaine har lite otur. Hade han varit äldre skulle lantbrevbäraren fortfarande betalat ut hans pension.

Post- och telestyrelsen har köpt den tjänsten för 80-åringar och äldre som bor längs lantbrevbärarlinjerna.

Hade han haft lite längre till banken hade Vaine också fått behålla sin service.

För dem som bor längre än tre mil från närmaste bank har Post- och telestyrelsen också köpt tjänster. De kommer finnas i butik – eller hos lantbrevbäraren.

En epok går i graven, saknad av många och applåderad av få. Och Vaine smörjer sin cykelkedja.