”Vi måste få hjälp”

Erik Wiman

Sjukhusen i Benghazi överfulla

BENGHAZI. För en månad sedan hade doktor Iman Zammut aldrig­ opererat en krigsskada.

Nu har hon sett mer blod än de flesta läkare gör under ett helt yrkesliv.

– Om FN kunde höra mig skulle­ jag be på mina knän: hjälp oss nu!

I går firade 100 000 libyer sin frihet under fredags­bönen i Benghazi. Men kriget kommer allt närmre oppositionens huvudstad och från fronten går sjuktransporterna i skytteltrafik.

Varje timme anländer nya dödligt sårade till stadens centralsjukhus.Iman Zammut, 27, hade bara jobbat ett halvår som läkare när revolutionen bröt ut. Nu är hon i tjänst 14 timmar om dagen.

Behöver mediciner

– Vi är i akut behov av sjukvårdsutrustning och mediciner. Vårt förråd håller på att ta slut och det finns ingenstans vi kan hämta mer, säger hon.

På akutintaget får vi pressa oss mot väggen när personalen kommer springande med en bår.

– Skottskada i magen, jag tror inte han kommer att överleva, säger­ Iman Zammut.

”Bilen blev ett eldhav”

I en trång sjukhussal ligger Muhammed Al Naser och hans son Saif med brännskador över hela­ kroppen. Det har gått ett dygn sedan de körde sin ambulans från fronten när en stridspilot såg dem från luften.

– Bilen blev ett eldhav. Vi hade en sårad patient med oss, men hade ingen möjlighet att rädda honom, säger­ Muhammed.

Iman Zammut är desperat och vill att FN inför flygförbud över Libyen nu.

– Jag väntar varje dag på att omvärlden ska vakna och inse att vi måste få skydd.