Sjuksköterskor på akuten slår larm: ”En krigszon varje dag”
Uppdaterad 2018-08-20 | Publicerad 2018-08-15
15-timmarspass utan lunch eller toabesök och med en ständig rädsla över att en patient ska dö.
Den mardrömmen har blivit vardag för sjuksköterskorna på akuten vid Danderyds sjukhus.
– Det är en tickande bomb. Någon kommer att fara väldigt illa eller i värsta fall avlida, säger sjuksköterskan Daniela Tapia.
23-åringarna Daniela Tapia och Matilda Varli började jobba på ”världens bästa jobb”, som akutsjuksköterskor vid Danderyds sjukhus, för ett år sedan.
De ville vårda de mest utsatta – och rädda liv. Nu tvingas de och deras kollegor att arbeta upp till 15 timmar i sträck, utan möjlighet att äta eller gå på toa.
Om de vägrar?
Det får de inte. Daniela och Matilda är skyddsombud åt Vårdförbundet. Enligt deras papper har akutsjuksköterskor beordrats jobba över på sin fritid minst 21 gånger den senaste månaden – något de inte får neka till, då det skulle innebära samhällsfara.
Mörkertalet kan dessutom vara stort. Sjuksköterskorna täcker upp för varandra och rapporterar ibland inte beordringarna, säger Daniela Tapia. Sedan i våras har man gått från 14 till 8 akutsjuksköterskor som grundbemanning till följd av personalbrist, berättar hon.
– Många bryter ihop efter arbetspassen. De börjar gråta, eftersom de inte känner sig tillräckliga, säger Matilda Varli.
– Vi har gått in i ett katastrofläge. Det är krigzon nästan varje dag på akuten, hela dygnet. Man klarar inte av situationen, det är ohanterbart, säger Daniela Tapia.
Träffar inte patienterna
Som värst blev det i mitten av juli. Då tvingades sjukhusledningen att kalla in sjuksköterskor från andra avdelningar till akuten, eftersom personalbristen var alltför stor.
Sköterskorna som kallades in hade ingen erfarenhet av akutvård, vilket innebar att de erfarna akutsjuksköterskorna fick ansvaret för att vägleda dem istället för att primärt möta patienterna.
Trots att Daniela Tapia och Matilda Varli tog examen förra året räknas de redan till de mer erfarna. Nu kan de vara ytterst ansvariga för 30–40 patienter, utan att träffa en enda av dem.
– Ibland tvingas vi göra bedömningar enbart genom att kolla i journalerna. En dag kommer det ske en felbedömning, säger Matilda Varli.
”Exit Lounge”
I akutmottagningens fullbelamrade korridorer ligger patienter på hårda britsar. En kvinna står uppställd mot en vägg, där det vanligtvis hänger pappershanddukar, handsprit och plasthandskar. Hon vrider sig av smärta, och en sköterska springer mot henne med medicin.
I de varma betongkulvertarna utanför akutmottagningen har ”Exit Lounge” etablerats. Det är en korridor där extra sängar ställts ut för de akutpatienter som är klara på akuten men ännu inte fått plats på en avdelning.
En man ropar: ”Min dotter hinner dö om inte en läkare tittar på henne snart”. Sjuksköterskan Kate Cassidy, som tagits från akutmottagningen för att passa patienterna i kulverten, skakar uppgivet på huvudet.
– Det här är inte värdigt, säger hon.
I ett konferensrum bara tiotals meter bort sitter sjukhusledningen i möte, bakom frostade rutor. De kan inte missa vad som sker där utanför.
Åtta timmar i väntrummet
Sjuksköterskorna är överens: jobbet var tungt förut, men blev omänskligt när det beslutades att Nya Karolinska sjukhuset inte skulle ta emot akutpatienter. Det har inneburit ett kraftigt ökat tryck på de andra mottagningarna i Stockholms landsting.
Nu tvingas patienter sitta i åtta timmar i väntrummet innan de får en första bedömning. En patient med ett svårt hjärtfel blev sittandes vid receptionen, berättar Daniela Tapia. Det har hänt att patienter larmar från toaletten, men blir kvar i 30–60 minuter eftersom ingen hinner hjälpa dem.
– Jag kom tillbaka från semestern för två veckor sedan, men det känns redan som om jag inte haft någon semester alls, säger Sofie Henriksson, som under tisdagen arbetade på ortopedakuten.
Hon berättar att hon vanligtvis älskar jobbet och det höga tempot, men att det nått en ohållbar nivå.
– Det finns ingen för mig att prata minnen med i personalrummet, många erfarna och duktiga sjuksköterskor har slutat. Vi funderar allesammans på att sluta. Många har blivit utbrända, andra är på väg att bli det nu, säger Sofie Henriksson.
Uppgiven ledning
Maria Carlsson, chefssjuksköterska vid akuten, har själv arbetat som sjuksköterska i många år och förstår att de anställda mår dåligt.
– Det är förskräckligt. Det kan inte fortsätta. Det måste bli en förändring, och det skyndsamt. Vi chefer gör allt vad vi kan, men det är svårt att rekrytera sjuksköterskor till akutmottagningen. Dels på grund av arbetsmiljön, dels arbetstiderna och till viss del lönen.
Utöver problemen med att rekrytera sjuksköterskor menar hon att vårdplatserna på avdelningarna är alldeles för få.
– Det skapar problem, etiskt sätt. Personalen mår inte bra av att se patienterna ligga såhär. De blir omhändertagna, men inte på det sättet som våra sjuksköterskor vill ta hand om dem.
Men 21 beordringar på en enda månad, är det rimligt?
– Det är det absolut sämsta sättet att lösa problemet, att beordra människor som redan jobbar sin arbetstid att jobba över. Det är förkastligt. Lösningen är att rekrytera fler sjuksköterskor.
Och hur ska det gå till, rent praktiskt?
– Sjukhuset är begränsat i vad vi kan göra. Man behöver titta på hur man gör med sjukvården i Stockholm som helhet, vad man gör med skattepengarna. Vi behöver en budget som håller, så vi kan anställa, säger Maria Carlsson.
Anmäler akutmottagningen
Nu har Daniela Tapia och Matilda Varli beslutat att, i egenskap av skyddsombud, anmäla akutmottagningen till Arbetsmiljöverket. Tillsammans med fackförbunden Kommunal och Vårdförbundet håller de på att upprätta en så kallad 6:6a-anmälan.
Det innebär att sjukhuset kan tvingas vidta åtgärder – om bristerna i arbetsmiljön anses svåra nog. Om sjukhusledningen inte presenterar en hållbar plan under det möte som ska hållas på torsdagen så skickas anmälan iväg.
– I nuläget pekar ingenting på att vi inte kommer skicka den, säger Daniela Tapia.
Hon berättar att de äldre sjuksköterskorna inte tror att det kommer hjälpa. De har gett upp hoppet för länge sedan. De tror inte att det finns någon kortsiktig räddning för akutsjuksköterskorna, varken i Danderyd, Stockholm eller i Sverige.
– Vi är ganska nya och naiva. Men vi hoppas verkligen att det här kommer leda till en förändring. Vi älskar ju att jobba här, säger Daniela Tapia.