Han vägrade bomba skola

Joachim Kerpner

Vissa piloter gör det oväntade onda.

Andra väljer det oväntade goda.

Stridspiloten Hagai Tamir vägrade att bomba en skola – och blev hjälte i södra Libanon.

Som liten hade han en dröm:

– Jag ville känna mig som en fågel, berättade Hagai Tamir för tidningen Haaretz 2002.

Den i dag 69-årige israeliske arkitekten växte upp på en kibbutz. När det var dags för militärtjänstgöring blev drömmen sann. Han beskriver sig som en ”lyrisk pilot”, utbildad i enlighet med europeiska traditioner:

– De lärde oss att flyga på ett elegant sätt och det passade mig, eftersom min kärlek till flygandet var skälet till att jag hade sökt in till pilotträningen.

Liftade till flygbasen

Flygplanet som en krigsmaskin kändes däremot helt främmande för Tamir. Efter pilotutbildningen reste Hagai runt i Europa. När han kallades in igen 1973 kom han liftande till flygbasen iförd pärlhalsband och långt hår.

Efter Oktoberkriget studerade han till arkitekt, en avgörande erfarenhet inför det kommande bombuppdraget i Libanon:

– Jag hade en professor som sade att ”staden är mänsklighetens största uppfinning”. Den där idén gjorde mig först uppretad, men sedan har jag adopterat den som min egen.

Han renoverade själv familjens gamla lägenhet i Jerusalem sten för sten:

– Det kostade mig svett och möda och det är därifrån som min djupa känsla av identifikation kommer. Det som hände i Libanon gick tvärs emot allt jag hade lärt mig.

”Arbetsamt bygga stad”

Ytterst motvilligt inställde han sig — sist av alla i flygskvadronen — när inkallelseordern kom inför Israels invasion av Libanon 1982. Han bombade luftvärnsbatterier och broar. När det var dags för debriefing mellan uppdragen talade han direkt ur sitt hjärta:

– Vem vet bättre än jag, en arkitekt, hur arbetsamt det är att bygga en stad? Så gör mig åtminstone den tjänsten att ni inte jublar när ni spränger hus. Det tar mycket längre tid att bygga en stad än att träffa ett mål, sade han och de skjutglada piloterna i rummet skrattade — fast en av dem erkände senare vilket intryck Tamirs ord gjort.

Så en dag beordrades han och några pilotkollegor att utföra en bomboperation vid Ein Hilweh nära Saida i södra Libanon.

Ifrågasatte målet

Sambandsofficeren på marken gav honom order att skjuta mot en stor byggnad på en kulle. Tamir förstod genast vad det var:

– Det kunde bara vara ett sjukhus eller en skola. Jag ifrågasatte ordern och frågade varför jag hade fått det målet. Hans svar var att någon sköt därifrån.

Piloten undrade om sambandsofficeren visste vad det var för slags byggnad:

– Han svarade att han inte visste. Jag insisterade på att han skulle ta reda på det. Han återkom med några väldigt vaga svar.

Tamir Hagai beslöt sig för att inte släppa bomberna. Han rapporterade om ett tekniskt problem, och stängde av kommunikationsradion. Hans kollegor tvekade däremot inte utan attackerade huset, som träffades.

Straffades aldrig

Efter händelsen ställdes Tamir till svars. Då förklarade piloten för sina överordnade att han aldrig någonsin tänkte skjuta mot skolor och sjukhus. Tamir straffades aldrig för sin ordervägran.

Snart fick ryktet om det inträffade egna vingar. I Saida spreds under 1980-talet historien om hur en israelisk pilot hade vägrat att skjuta mot ett anvisat mål, en högstadieskola för pojkar när Ein Hilweh. I stället för att gå till attack mot skolan hade han styrt ut över Medelhavet och släppt sina bomber. Det berättades att pilotens familj hade tillhört Saidas gamla judiska församling, och att han var fäst vid platsen.

Blev installation

Ryktet växte till en legend, och den libanesiske konstnären Akram Zaatari glömde aldrig den där historien. Inte minst för att det var hans egen pappa som hade grundat Ein Hilwehs högstadieskola för pojkar.

Först 2010 insåg han att legenden byggde på en verklig händelse, och ordnade ett möte med Hagai Tamir. Piloten berättade att legenden innehöll osanna detaljer, om hans ursprung och att han fällde bomberna över havet. Men i det stora hela stämde beskrivningen.

Konstnären fick också reda på att Tamir ända sedan barndomen desperat hade velat ta reda på hur det kändes att vara en fågel.

Akram Zaataris konstinstallation ”Brev till en vägrande pilot” visas nu på Moderna museet i Stockholm till och med 16 augusti.