Båtmässan bjuder på gungande nostalgi
100-årsjubilerande båtklubben ställer ut sin armada
Uppdaterad 2019-03-03 | Publicerad 2019-03-02
Årets båtmässa ”Allt för sjön” erbjuder rikligt med plottrar, prylar i komposit och – förstås – wifi ombord.
Men det är inte bara det nyaste nya som lockar sjöbjörnarna.
I en hall glänser den fernissade mahognyn och glittrar beslagen. Heleneborgs Båtklubb firar sitt 100-årsjubileum genom att ställa ut en väderbiten men synnerligen välputsad armada.
Båtklubben har sina bryggor i Pålsundet, den drygt båtshakebreda vattenpassagen mellan Södermalm och Långholmen mitt i Stockholm. Arton av båtklubbens flytetyg har väckts ur sin vinterdvala och lyfts in på mässan tillsammans med ett gäng inte fullt lika väderbitna men synnerligen välputsande skeppare.
– Vi är nog den klubb i Sverige som har flest träbåtar, ungefär 150 stycken. Anledningen är att utrymmet blivit mindre för gamla båtar på andra klubbar medan vi ser till att det finns plats och möjlighet att jobba med båten även under sommaren. En del renoveringsprojekt tar ju lite tid. Och så samlas förstås en massa kunskap och entusiasm hos oss. Det blir lättare att våga skaffa en sådan här båt om bryggrannarna också håller på, säger Stefan Iwanowski som lotsar oss runt bland de blänkande skroven.
På något mystiskt vis verkar han kunna läsa reportertankar som att ”det måste ju vara ett heltidsjobb” och ”inte för allt sandpapper i Småland”.
– Det är faktiskt inte mer jobb med en välhållen träbåt än en plastbåt, framhåller Iwanowski.
Lättskötta eller inte – här ligger drygt hundra år av båtar, från varpbåten Röde Björn från slutet av 1800-talet till Skiff Craften Doris från 1989/90. Perioden sammanfaller rätt väl med fritidsbåtens historia i Sverige.
Embryot till Heleneborgs Båtklubb uppstod i slutet av förra sekelskiftet när ägare till olika arbetsbåtar hjälpte varandra att vakta farkosterna. Det hela utvecklades sedan till en mer formell arbetarbåtklubb med mest rodd- och segelbåtar. Motordriften kom med Petterssonbåten – och det finns ett gäng att beundra på mässan. Båttypen blev under mellankrigstiden biljetten ut i skärgården för många med tunnare plånbok. Både CG Pettersson och flera andra varv byggde olika modeller och den händige kunde köpa ritning (eller låna av en kompis) och bygga själv.
1938 lagstiftades om två veckors semester och båtlivet fick ytterligare medvind. Och när plasten slog igenom i början av 70-talet blev det en folkrörelse på allvar.
Fast plast kanske inte är helt okej i det här sammanhanget? Jodå, bland allt trä ligger Frida, en Monark 670 från 1979 – och skiner hon med.
Vi stävar vidare mot Iwanowskis ögonsten, Petterssonbåten Lice från 1920. Delägaren Curt Lagerström är bara 15 år yngre än båten men tycker inte underhållet är särskilt arbetsamt även om han antyder att det går mer tid till att putsa och måla än själva åkandet. (Jo, jo…)
– Men vi går ändå inte så långt ut med den här. Den är så smal, du måste möta större vågor rakt föröver och dagens motorbåtar drar upp så mycket svall. Särskilt som de alltid ska köra nära och titta in.
