Kommentaren till SSU:arna: ”Det skjuts för lite”

Svenskarna bakom hatstormen mot SSU Hylte berättar: ”Det går på ren ilska och impuls”

Natalia Kazmierska

”Parasiter. Ohyra. Åk hem i bananlåda!”

Så lät det i Facebooktrådarna efter att SSU Hylte publicerat en bild på sin nya styrelse, med flera mörkhyade medlemmar.

Nu berättar människorna bakom näthatet själva varför de sprider rasism.

– Jag blir ofta avstängd när jag skrivit något dumt, säger en kvinna.

De är rörmokare, företagare, pensionärer. Unga småbarnspappor och äldre damer. Alla hyser mer eller mindre invandringskritiska åsikter, en del är öppet partipolitiska. Andra skriver bara rasistiska kommentarer mer undanskymt, i främlingsfientliga Facebookgrupper bland likasinnade.

En man som arbetar på ett statligt behandlingshem för ungdomsbrottslingar, skriver hotfullt om bilden på SSU Hylte i en stor Facebookgrupp: ”Låt hemvärnet få fria händer. Då ställer jag upp även fast jag ej är med. Det skjuts för lite”.

En annan man, som på Facebook gillar Johnny Cash och Bob Marley, lägger ut en bild på apor.

”Var har de ställt spjuten”, skriver en 50-åring från Göteborg som brukar publicera bilder från sina svamppromenader.

”Det kanske kom ut lite fel”

Flera vi får tag på förklarar sig med att de rycktes med i hetsen, och ångrar sina formuleringar.

–Det var nog frustrationen bara, den kan vara rätt hög hos mig ibland över vad som händer i det här landet. Sen kommer orden kanske snabbare än vad hjärnan tänker, säger en 51-årig man.

Han jobbar som hantverkare, gillar veteranbilar och lägger ofta ut bilder på söta änglar och hjärtan på sin Facebooksida.

I hans kommentar om SSU Hyltes styrelse är tonen en annan: ”Parasiter”. 

– Parasiter, det vet väl alla vad det är. Ohyra, eller vad man ska säga. Det är sånt man inte vill ha hos sig. Men det kanske kom ut lite fel, säger han.

Mannen berättar att han ofta får ”sota för” saker han skriver genom att bli avstängd av Facebook, senast för ett par veckor sedan. 

– Jag hade väl kommenterat nåt igen, som vanligt. Men jag ska sluta med de dumheterna. Gå ur Facebook. Varför ska man gå med i de här sidorna, man blir bara förbannad över grejer som händer, sånt som tidningarna inte skriver om.

”Det går på ren ilska”

Det finns en baksida också med Facebookgrupperna, menar han, liksom flera andra vi pratar med. Det är som att de finns till för att göra en arg. Och sluka ens tid. 

– Vi som protesterar mot invandringen måste ut på gator och torg istället för att sitta på Facebook. Som man gjorde förr. Vi har ju haft en egen vilja en gång i tiden, på 60-talet, säger en 70-åring.

Han skrev ”Negro tomtar” om de svarta personerna i SSU Hylte. Nu försöker han förklara sitt rasistiska ordval: 

– Det är istället för neger. Det finns ju en choklad som heter negro. Du kan även översätta det till chokladtomtar. Men man borde skriva med mer väl valda ord, inte när jag är förbannad. Det går på ren ilska och impuls. 

Varifrån kommer ilskan? 

– Ilskan kommer ju från att ingen lyssnar på oss. Det finns inga föreningar, mycket av den gemenskapen som fanns förut, när man tog en fika och snackade skit. När man blir pensionär faller det av väldigt fort runt omkring en. Jag har väl levt ett sådant liv så jag har inte många vänner kvar i livet.

”Man blir negativ själv”

En 77-årig dam från Mellansverige beskriver med ett skratt hur hon blir ”utkastad” lite då och då från Facebook. 

–Jag tänker att nu har jag sagt något dumt igen. Man får ju inte säga nånting, för då åker man ut. Man får ju inte nämna invandrare, jag tror jag nämnde afghaner en gång. Och då åkte jag iväg, säger hon.

Hennes kommentar om SSU-bilden löd: ”Ut ut ut där ni hör hemma”. 

Den minns hon inte. Men det är mycket möjligt att hon skrev så, eftersom hon retar sig på det här med invandrare. Hon berättar att hon läst så mycket hemskheter om nyanlända, att hon blivit rädd för att åka och tanka bilen. Även fast sönerna brukar säga att allt som står på nätet inte är sant. 

–De brukar ju säga det, ”mamma, du ska inte tro allt du läser på Facebook”. Jag tror att det kan vara mycket som är uppdiktat också. Det är så många som är negativa, det blir gärna att man blir negativ själv. Det står ju aldrig några glada nyheter på det där Facebook. Jag har lust att kasta ut plattan jag, säger hon. 

Hur livet var före Facebook? Då fick man utlopp för känslorna och åsikterna på arbetsplatsen, i familjen, genom det politiska engagemanget, förklarar en annan man, som är i 80-årsåldern. Han använde det av extremhögern välanvända ordet ”landsförrädare” i en tråd om SSU Hyltes bild. 

– Jag står för det. Det här arbetarpartiet hade jag tillhört hela mitt liv tills för 15 år sen när jag gick över till Sverigedemokraterna. Det här landet kommer inom tio år att vara muslimstyrt. Löfven är den största förrädaren vi haft i riksdagen.

Som 40-talist har han sedan skolan blivit uppfostrad i att säga vad han tycker, göra som han vill, menar han. Att det ofta spårar ur i grov rasism i vissa grupper på Facebook bryr han sig inte om. Det är positivt att folk vågar säga vad de tycker och inte gömmer sig under anonyma alias längre.

– Nu har man fått en kanal, där man kan prata med alla, och det är ju bra! Det är fria ordet. När vi inte har nånting att säga till om, då kan vi vanliga arbetarsvenskar yttra oss här.