Staden som aldrig sover har hamnat i koma
Publicerad 2020-03-21
NEW YORK. Nej, förresten.
Glöm den där ortsangivelsen.
New York som ni känner det finns inte längre.
”Staden som aldrig sover” har hamnat i koma i väntan på fruktat sammanbrott – hälsomässigt såväl som ekonomiskt.
”Dateline”, tycker vi som jobbar på tidningar att det är lite tjusigt att kalla de där inledande stadsnamnen vi börjar alla texter med – i versala bokstäver förstås – så fort vi befinner oss på några kilometers avstånd från centralredaktionen.
Eftersom jag sedan femton år bor i USA inleder jag varenda aktstycke så och just NEW YORK har jag skrivit så många gånger att det sker på samma slags rutinmässiga sätt som när du tar ut marmeladburken ur kylskåpet innan frukost.
Men just idag, när jag ska skriva den här texten, slår det mig hur fel det är att använda denna klassiska “dateline”.
Skriver man NEW YORK tänker de flesta människor på hisnande skyskrapor och bländande neon på Times Square och puls och Broadway-shower och fantastiska restauranger och sprakande nattliv.
Men inget av det där existerar längre. Ja, skyskraporna står för all del fortfarande kvar och ännu så länge lyser de om kvällarna, men den berömda metropolen har förvandlats till ett enda stort undantagstillstånd.
Redan tidigt den här veckan tvingades alla barer och restauranger stänga – de senare för allt utom upphämtning och leveranser – och från och med söndag kväll är vi alla beordrade att stanna hemma, med undantag för nödvändiga ärenden.
Så vanligtvis larmande, bullrande, infernaliska kakafonin där ute – själva vardagen i New York som vi känt den i alla tider – har bara tvärbromsat. Tystnat. Försvunnit. De få gånger jag alls gått ut sedan förrförra helgen har skarorna av lätt förskrämda på trottoarerna tunnats ut mer och mer och när jag om kvällarna står i vardagsrumsfönstret och, i brist på annan sysselsättning, bara blänger går det ibland flera minuter innan en endaste bil svischar förbi på andra avenyn – i normala fall en veritabel vårflod av trafik dygnet runt. Nej, inte ens de gula taxibilarna – stans kanske allra främsta kännetecken – syns till längre
Och nu sitter vi bara i våra små lägenheter och hukar i väntan på vad som ter sig som en oundviklig dubbelkatastrof. New York har – inte det minsta oväntat, sett till genomströmningen av människor och den absurda folktätheten – blivit världskrisens amerikanska epicenter. Nu när de äntligen börjat testa mer frekvent stiger siffrorna på konstaterade fall med alarmerande hastighet varje dag och de där kurvorna alla i hela världen sitter och bävar åt pekar rakt åt skogen – i en stad med brist på både sjuksängar och skyddsutrustning för sjukvårdspersonalen (låter det bekant?). Borgmästare de Blasio och guvernör Cuomo ropar varje gång de dyker upp på tv desperat efter mer hjälp från de federala myndigheterna, men mycket lite tycks hända.
Samtidigt kollapsar den lokala ekonomin. En enorm mängd jobb i service-sektorn, som sysselsätter så otroligt många i USA, har svepts bort på bara några några få dagar. Hur ska de som plötsligt saknar inkomst betala hyra och ställa mat på bordet? Hur ska de alls ha råd att leva? Bra fråga. Skrämmande nog utan svar just nu.
Ingen liten strimma ljus?
Jo, spritbutikerna har klassats som ”essentiella” och får hålla öppet även fortsättningsvis.
Det vittnar om att lite av New York och New Yorks vanliga attityd kanske ändå finns kvar…
PODD Corona - därför skiljer sig ländernas agerande
I dagens Aftonbladet Daily reder vi ut huruvida länder agerar olika - och i så fall varför. Gäst är Emma Frans.