Därför sitter Trump kvar trots alla skandaler

Foto: Alexander Shcherbak / ALEXANDER SHCHERBAK/TASS TASS
NYHETER

Olika experter tävlar i att förutspå Donald Trumps snara avgång.

Riksrätt går inte att utesluta men det är ingenting som kommer att hända i närtid.

Alltför många tjänar på att Trump sitter kvar.

Om den politiska viljan finns krävs det inte mycket för att försöka avsätta en president. I Bill Clintons fall räckte det med att han ljög under ed om att han haft sex med Vita hus-praktikanten Monica Lewinsky.

Därför är det nödvändigtvis inte hur allvarliga brott som Donald Trump eventuellt begått som avgör om han ställs inför riksrätt eller inte. Avgörande är istället hur länge som republikanerna i kongressens båda kamrar är beredda att hålla honom om ryggen.

Partiet sitter på ett sätt i en önskesits. De har sin kille, om än en aning okonventionell, i Vita huset. De har en rejäl majoritet i representanthuset och en knapp sådan i senaten.

Normalt ett drömläge för att kunna driva igenom sin politiska agenda.

Unik position

Donald Trump har inte ens suttit i Vita huset i fyra månader. Att ge upp sin unika position efter så kort tid vore att kasta bort en enastående möjlighet. Det är republikanerna inte beredda att göra.

Kraftigaste kritiken hittills mot Trump från partiets talman i senaten, Mitch McConnell, låter så här.

– Vi skulle gärna se lite mindre drama i Vita huset på en rad områden få att vi kan fokusera på vår agenda.
Trots att Trump har rekordlåga förtroendesiffror har han fortfarande starkt stöd bland republikanska väljare. Så länge det håller i sig kommer partiet inte att vända honom ryggen.
Utan att en majoritet av ledamöterna i representanthuset röstar för riksrätt så finns det bara ett sätt att avsätta en amerikansk president. Genom att utlösa det 25:e tillägget i konstitutionen där vicepresidenten och regeringen förklarar presidenten för "oförmögen att upprätthålla ämbetet.

FAKTA

Trumps galna vecka:

Det var tänkt att bli en lugn vecka. Vita huset skulle andas ut efter att ha vunnit en seger i och med att representanthuset röstat för att avskaffa Obamacare. Men så blev det inte, konstaterar politikbloggen The Hill.

  • Tisdagen den 9 maj, strax före klockan 18, kom plötsligt nyheten att president Trump avskedat FBI-chefen James Comey.

  • Dagen efter gick Trump, besviken över hur media rapporterat om Comey-härvan till frän attack mot några av sina motståndare på Twitter, innan han mötte Rysslands utrikesminister och USA-ambassadör i Vita huset.

  • På torsdagen sa Trump, tvärtemot mot vad hans medarbetare tidigare sagt, att han länge tänkt ge Comey sparken och på fredagen följde han upp det genom att antyda att det fanns inspelningar av samtal mellan honom och Comey.

  • Under lördagen och söndagen var det på ytan lugnare, men bakom kulisserna berättades om en rasande president och en administration i kris.

  • På måndagen kom sedan avslöjandet att Trump kan ha läckt hemlig underrättelseinformation till ryssarna under mötet i Vita huset.

  • En nyhet som på tisdagskvällen följdes av uppgifterna att Trump ska ha försökt tysta Comey.

Orutin

Inte heller det alternativet känns som nära förestående. Hittills har inte en enda minister hotat med att avgå på grund av Trumps sätt att utöva sin makt.

Republikanerna hoppas fortfarande att de med Trump vid rodret ska kunna avskaffa Obamacare, sänka skatterna kraftigt och minska det redan mycket glesa skyddsnätet för de fattiga, sjuka och arbetslösa. Självklart hade de önskat sig en mer organiserad, kunnig och allmänt respekterad president men nu har de Trump och egen majoritet så det gäller att passa på ändå.

Dessutom vill de ge Trump en chans. De ser många av hans misstag som ett utslag av orutin och total avsaknad av politisk erfarenhet.

När han avslöjar hemligheter för ryssarna så är det inte för att han vill förråda sitt land utan för att han inte begriper bättre och vill visa sig på styva linan. När han lite i förbifarten sätter press på James Comey att lägga ner en utredning så är det mer att betrakta som ett gott råd än en order.

Trump som Nixon

Det finns ett fåtal republikaner i kongressen som börjat knorra om Trump-kampanjens Rysslandskontakter, om presidentens sätt att sprida sekretessbelagda uppgifter till fienden och om hans sätt att förhindra rättvisans gång i utredningen om Rysslandspåret. Men än så länge är det mest de politiska motståndarna som ropar på riksrätt.

Sannolikt så slutar det i Trumps fall mer som för Richard Nixon än för Bill Clinton.

I Nixons fall lades avslöjande på avslöjande. Var och en för sig hade hans handlingar inte utlöst någon riksrätt men sammantaget så bildade de ett mönster där det var uppenbart att presidenten försökte förhindra att sanningen om hans egen inbladning i Watergateskandalen skulle komma fram.

Mot ett stup

Inte ens hans eget parti, republikanerna, kunde längre ställa sig bakom honom. När Nixon insåg det kastade han in handduken och avgick hellre än att bli ställd inför riksrätt.

Även i Trumps fall är det så här långt inte i de enskilda potentiella lagbrotten som faran ligger utan i den samlade bilden av en president som hanterar ämbetet på ett vårdslöst sätt. Fortsätter Trump på den inslagna vägen kommer de ackumulerade skandalerna till slut att tvinga republikanerna att dra bort sitt stöd för att undvika att partiet tar allvarlig skada. Redan hösten 2018 är det mellanårsval till kongressen.

Vad vi bevittnar är en långsam vandring på en rak väg fram mot ett stup. Om och när man väl når stupet så går fallet utför väldigt snabbt.