Bara ett massivt USA-angrepp kan stoppa Assad

Senaste misstänkta kemvapenattacken visar att diktatorn Assad känner sig alltmer säker på att ingen tänker stoppa honom.

Uppmuntrad av att president Trump förra veckan uttalade att han snabbt vill lämna Syrien.

Samtidigt tar Trump en stor risk om han svarar med ett massivt amerikanskt bombangrepp.

Förra gången Syrien använde kemvapen i större skala i Khan Sheikhoun för ett år sedan med omkring hundra döda som följd, svarade Donald Trump efter tre dygn med att bomba en syrisk flygbas. Möjligen fick det president Assad att tänka sig för under den närmaste tiden men på sikt hade attacken uppenbarligen inte tillräcklig avskräckande effekt.

Bashar al-Assad känner sig nu så nära seger i kriget att han vill smida medan järnet är varmt. Efter över fem år av belägring har regimen på några veckor lyckats tömma Damaskusförorten Ghouta på rebeller. Diktatorn vill göra samma sak med intilliggande Douma. När rebellerna vägrade evakuera lät Assad bomba området med misstänkt giftgas. Strax därefter ändrade de sig.

Assad vill samla så stor del av rebellerna som möjligt runt staden Idlib för att sedan kunna slå ut dem där i en slutgiltig attack.

Gömma kemvapen

Regimen har använt kemvapen upprepade gånger under kriget. Även efter den stora attacken i Ghouta i augusti 2013 som ledde till att Assad gick med på att göra sig av med sina kemvapen i utbyte mot att USA lät bli att attackera. Uppenbarligen lyckades regimen gömma undan en del lager.

Regimens och Rysslands ständiga förnekanden förtjänar inte att tas på större allvar även om rebellerna i teorin kan ha arrangerat sceneriet. Bara den syriska militären och ryssarna har flyg och helikoptrar varifrån giftgasen levereras.

Att Assad ändå fortsätter att använda dessa vapen beror på att nyttan är större än risken. Han redan begått så många krigsförbrytelser att några till inte spelar någon roll i hans ögon. Skulle han bli gripen är en fällande dom i Haag så gott som given på förhand.

Högt pris

Det enda han egentligen behöver vara rädd för är att USA, Israel eller någon annan riktar ett större luftangrepp mot honom själv och den syriska armén.

Donald Trump reagerar på instinkt. Precis som efter attacken mot Khan Sheikhoun twittrade han upprört efter att ha sett barn ligga livlösa med fradga runt munnen i Douma.

– Högt pris att betala för odjuret Assad, skrev Trump.

USA har en lista med tänkbara bombmål i Syrien.

Amerikanska hangarfartyg finns på plats i Medelhavet. Det är bara för Trump att ge ordern. Pressen är hård på honom från hökar på hemmaplan som vill att USA ska visa att man inte accepterar de brott mot internationella konventioner som kemvapenattackerna utgör.

Konfrontation USA-Ryssland

Men den här gången räcker det inte med att bomba ett flygfält. Trump behöver ge sig efter regimens toppar och arméns hjärta i ett mer omfattande angrepp, om Assad ska lyssna.

Samtidigt tar han en stor risk. Ryska militärledningen har varnat USA att man tänker slå tillbaka ifall ryska soldater skadas i ett angrepp. Det skulle betyda en direkt militär konfrontation mellan USA och Ryssland i Syrien med svåröverskådliga konsekvenser.

USA kan dras djupare in i ett krig som Trump vill lämna. Bara förra veckan sa presidenten att han snabbast möjligt vill dra tillbaka de amerikanska styrkor som finns i Syrien och som samarbetade med kurderna för att krossa IS militärt. Ett uttalande som kan ha stärkt Assads och ryssarnas känsla av att de kan göra vad de vill utan att Trump bryr sig.

Maktvakuum

USA:s militär har varnat Trump för att alltför snabbt dra sig tillbaka. IS har fortfarande kvar motståndsfickor i Syrien och lämnar USA finns risken att terrorgruppen återigen kan samla kraft. Det skickar dessutom en tydlig signal att Trump fortsätter på Obamas linje att minska USA:s roll som världspolis och lämna över det maktvakuum som uppstår till andra aktörer.

Även i det diplomatiska spelet om Syrien har USA förpassats till sidlinjen. Ryssland, Iran och Turkiet hade i fredags ett möte i Ankara där de i sin separata fredsprocess diskuterade Syriens framtid utan att USA eller FN var inbjudna. Alla tre har trupper på plats i Syrien och är i praktiken de som avgör hur krigsbytet ska delas upp.

Skyller på Obama

Trump har haft otroligt svårt att förena sin Amerika först-politik med en fungerande Syrienpolitik. När Obama ställdes inför dilemmat om han skulle slå till eller inte efter kemvapenattacken 2013 uppmanade Trump honom att låta bli. Nu skyller han det faktum att Assad fortfarande sitter kvar och kan använda kemvapen på att Obama inte attackerade. Trump skyller med andra ord på Obama för att han gjorde som Trump ville.

Inte konstigt att den amerikanska Syrienpolitiken är passiv och förvirrad.

Det faktum att hökaktige John Bolton, Trumps nye nationelle säkerhetsrådgivare, börjar sitt jobb i dag talar ändå för att det amerikanska svaret blir kraftfullare än förra gången.