Boström Knausgård levererar ett proffsverk

Uppdaterad 2017-07-10 | Publicerad 2017-07-08

Linda Boström Knausgård.

”Du kommer inte att dö av din sjukdom, om du inte tar livet av dig. Det är det många som gör.”

Hon kommer att få lära sig att författare inte är ett bra yrke för en bipolär och att fasta tider, scheman är att föredra.

Hon kommer att få lära sig att varje gång hon är upprymd får hon betala med flera dagar av skam och att förälskelse är riskfyllt.

Linda Boström Knausgård har under flera år åkt in och ut på avdelning, varit väldigt sjuk och även försökt ta sitt liv. En tid som hon har beskrivit ingående i P1-dokumentären ”Jag skulle kunna vara USA:s president”. Att hon inte bara är författare och poet utan också radioutbildad på Dramatiska institutet lär ingen missa. Det här är inget mindre än ett proffsverk.

Linda Boström Knausgård berättar i sitt Sommar i P1 med konstnärens sprödhet och poetens vackra pretentioner.

Hon beskriver scener ur sitt liv med ett språk som är så rent och fritt, skickligt sammanvävt med musiken.

Hon pratar om frihet, den enda gången hon är fri från sin egen dömande blick är när hon skriver.

Jag lyssnar på hennes sommarprogram på ett långsamt tåg på väg till Jämtland, eller Norrland som dagens värd skulle kalla det. Där fanns hennes mormor, jakthunden hon älskade, männen som luktade skog och blod och något annat och kom in för att bli serverade fika.

Jag är också på ett tåg på väg tillbaka i tiden, bredvid mig sitter en tjej jag känner igen vagt. Vi kanske gick gymnasiet ihop, kanske högstadiet. Det spelar ingen roll.

Dagens sommarvärd fångar på sätt och vis hela sommaren. Semestern som ska göra oss fria, de band som binder oss till vilka vi varit tidigare somrar, kraven på att vara fullt ut mänsklig, svängningarna mellan euforin och skammen även hos kliniskt friska.

Varje minut i Linda Boström Knausgårds värld är intensiv, vacker och mörk.

Tack för årets bästa sommarprogram.