Ambulanssjuksköterska hyllar poliserna

Olof Svensson

, 

Julia Wågenberg

Göteborg/Stockholm. Han var först på plats av vårdpersonalen efter dödsskjutningen i Biskopsgården.

Poliserna kämpade redan med att stoppa blodet från de åtta personer som skjutits och fortfarande var i liv.

– De räddade dem, säger ambulanssjuksköterskan Tony, 35, som skrivit ett tackbrev till sina kollegor.

Två dog och åtta skadades. Siffrorna hade kunnat se helt annorlunda ut efter dödsskjutningen i Biskopsgården tidigare i veckan. Det hävdar ambulanssjuksköterskan Tony – som nu vill tacka polisen.

Aftonbladet träffar honom när återvänder till mordplatsen för första gången sedan i onsdags.

Han sätter sig på huk och tittar på de tända ljusen framför entrén till restaurangen.

– När man ser alla personliga brev till de skadade och avlidna, det känns emotionellt, säger han.

– Man får en sorglig känsla i kroppen, en annan känsla för de som drabbats av detta vansinnesdåd.

Som i en Hollywoodfilm

Tony hade jobbat sedan tidig kväll i onsdags. När larmet kom klockan 22.23 tänkte han först att det var ett falsklarm.

– Det hade varit falsklarm flera gånger under kvällen. Jag tänkte att det var vår tur nu. Räddningstjänsten hade blivit utsatt för äggkastning, dessutom. Men jag utgick ändå så klart från att uppgifterna stämde, säger Tony.

Han gav sig i väg mot Vårväderstorget, ensam i en så kallad akutbil. Informationen han fått var att en person blivit skjuten.

– När jag kom fram såg jag poliserna som tog hand om killen som låg på utsidan. Jag sprang fram och förstod att det fanns inget jag kunde göra. Han var död.

Han mötte sedan ytterligare några poliser, som förklarade att det var fler skadade inne i restaurangen.

– Jag gick in och möts av bilden...

Det Tony fick se beskriver han vara som taget ur en scen i en Hollywoodfilm.

"Blod överallt"

– Det var blod överallt. Oskadda personer satt chockade vid sina bord. Nio personer låg blodiga på olika platser. Jag kunde inte tro det var på riktigt, säger han och fortsätter:

– Jag hann inte känna något, då. Jag riktade bara in mig på att rädda dem och få dem snabbt till sjukhus.

Vissa av de skadade hade redan hunnit förlora mycket blod, berättar Tony. Men poliserna kämpade med att få stopp på blödningarna.

– De använde förbanden som de har i sin utrustning och gjorde första hjälpen. Polisen i Göteborg har gått en särskild utbildning om kniv- och skjutskador. Nu gjorde de allting rätt, säger Tony.

Skrev brev till kollegorna

Om polisen inte agerat som de gjorde, hade dödssiffran stigit tror Tony.

– De räddade liv den kvällen, säger han.

Efter insatsen drabbades Tony av en "kraftig trötthet".

– Jag hade ingen energi. Jag började tänka, vad är det som håller på att hända? Någon har bara gått in och skjutit omkring sig. Jag tror inte det är sant.

Dagen efter satte han sig ner och skrev ett brev – till poliskollegorna.

– Jag hade tänkt på det hela tiden. De var till så stor hjälp. Ibland får de kritik, men det är tack vare polisen vi klarat ut detta. De måste få höra det.

"Väldigt tacksamma"

"Är grymt imponerad över hur duktiga ni var!! All ambulanspersonal som var på plats var väldigt tacksamma för allt ni gjorde", skriver Tony i mejlet som han skickat till polisen i Göteborg.

– Tanken med brevet är också att uttrycka min känsla som jag fått när jag varit på tidigare skjutningar. Där har polisen gjort samma goda resultat. När våldsbrotten händer så är det alltid de som tar hand om de skadade först, säger Tony.

Hur mår du nu?

– Jag tycker att jag har bearbetat det ganska bra. Vi inom arbetsgruppen har suttit ner och pratat, alla som var med. Vi stämmer av med varandra hur vi mår och vi har haft bra stöd. Stämningen är så bra som den kan vara efter en sådan här händelse.

Polisen: Det värmer

När Aftonbladet träffar Tony kommer polisen Joel Dalerstedt fram och tackar honom för mejlet.

Han berättar att polisen har fått mycket utbildning i livräddande insatser, till exempel hur man stoppar blödningar.

– Hans brev har uppskattats väldigt mycket av polisen. Vi får ganska ofta kritik. Det värmer när någon ger en annan bild, säger Joel Dalerstedt.