’Jag var rädd att hon hade farit illa’

Alicias mamma om lyckan att få hem sin dotter Alicia – nu åtalas pappan

GÖTEBORG. Hon vågade

aldrig riktigt tro att hon skulle få hem lilla Alicia, 6.

Nu springer dottern framför sin mamma i solen med sin ballong.

– Det känns fantastiskt. Varje dag, säger Maria Elfversson, 36.

Här berättar hon för första gången om lyckan över att ha fått hem sin bortförda dotter.

Alicias pappa åtalas i veckan för att ha rövat bort henne och hållit henne gömd i Kambodja i nära 14 månader. Han är misstänkt för grov egenmäktighet med barn.

– Han förnekar brott, säger vice chefsåklagare Annette Olsson i Göteborg.

Kortklippt som en kille, klädd i pojkkalsonger och killkläder. Så såg Alicia ut när Maria Elfversson och hennes syster Anna klev in i det avskilda vip-rummet på flygplatsen i Phnom Penh för fem veckor sen.

– Det första hon sa var ”mamma, varför är du här?”.

– Det var så smärtsamt att se henne. Liten och tärd. Hon hade gråtit. Jag var väldigt rädd för att hon farit illa, säger Maria Elfversson.

Rädd för att äta

Flickan var rädd för att äta. Mjölk, vanligt bröd och glass hade varit förbjudet under tiden med pappa. Långsamt, långsamt har livet återgått till det normala. Nu frågar hon inte lika ofta om maten framför henne är ”bra för tarmen”.

– Hon åt som en häst när vi kom tillbaka till Sverige, säger Maria Elfverson.

Skuttar fram i gräset

Solen strålar över Slottsskogen i Göteborg när Aftonbladet som enda tidning träffar den lilla familjen. Ballongen ovanför Alicias huvud rycker i sitt snöre. Den har formen av en blåskimrande delfin – och kompisen Johanna, 6, har en likadan. Tjejerna skuttar fram över gräsmattan. Maria Elfversson ler när hon betraktar sin dotter.

– Jag försöker levai nuet. Alicia är här. Hon har börjat skolan. Rättegången är en process jag bara måste igenom, säger hon.

Pappan är 47 år och norrman med svenskt medborgarskap.

Maria Elfversson har alltid haft ensam vårdnad om dottern.

– Han ville inte stå som vårdnadshavare. Det har alltid varit jag och Alicia, säger hon.

Skilda vägar

Paret gick skilda vägar för flera år sedan. Trots det valde hon 2005 att flytta till honom i Thailand. Men inte för att ta upp relationen igen.

– Det var för att Alicia skulle kunna umgås med sin pappa och för att jag skulle öppna restaurang, säger Maria Elfversson.

Satte plan i verket

Men det blev inte som hon tänkt sig. Därför återvände hon till Göteborg i april förra året.

En månad senare, i juni, satte pappan sin plan i verket.

– Han ville ta med sig Alicia i två veckor och hälsa på släktingar i Norge. Jag skulle prata med henne i telefon varje dag, säger Maria Elfversson.

I dag fattar hon inte hur hon kunde vara så blåögd.

– Men då tyckte jag att det var självklart att hon skulle umgås med sin pappa och sina släktingar, säger hon.

Vädjade om hjälp

Pappan körde med den då femåriga Alicia nonstop söderut i Europa, till Gibraltar. Resan fortsatte via Marocko, Malaysia och Shanghai till slutmålet Kambodja – ett av världens fattigaste länder. Där reste han in den 9 juni, fem dagar efter att han lämnat Göteborg.

Nära 14 månader senare höll Maria Elfversson och hennes syster Anna, 34, en presskonferens

i Phnom Penh. För andra gången vädjade de om hjälp att hitta Alicia. Den här gången hade de Steve Morrish, före detta polis från Australien, vid sin sida. Han leder Sisha, en organisation som arbetar mot trafficking och för en återanpassning av offren.

– När jag ringer er så är det för att jag har Alicia, sa Steve Morrish efter presskonferensen.

Maria och Anna Elfversson flög tillbaka till Sverige.

– Polisen upprättade vägspärrar längs sträckan Phnom Penh–Battambang. Pappan stoppades när han kom körande i en silverfärgad skåpbil, sa Steve Morrish efter det dramatiska gripandet halvvägs mellan

Phnom Penh och gränsen.

På Arlanda kom det efterlängtade samtalet.

– Vi fick hjälp av UD att lösa tre biljetter. På en av dem stod Alicias namn. Det var overkligt, säger Maria Elfversson.

Natt i en cell

Alicia hade tillbringat natten i en cell på en polisstation med ett bord som säng. Utan att veta att mamma var på väg. På svenska Sida-kontoret i Phnom Penh fanns semestervikarien Lars Wallén från Sida i Stockholm. Hans fru Madeleine Wallén var av en lycklig tillfällighet också på plats.

Hon arbetar normalt som barn- och familjeterapeut på BUP.

– Hon tillbringade elva timmar tillsammans med Alicia, från det att flickan släpptes från häktet tills hennes mamma kom, sa Lars Wallén efteråt.

”Ren hjärntvätt”

Bit för bit framträder bilden av Alicias 14 månader borta från

Sverige. Pappan hade skaffat kambodjanskt pass. Han sa till dottern att bara tala khmer när andra västerlänningar fanns i närheten. Han kallade henne Al och såg till att hon var kortklippt som en pojke. Han gömde henne och flyttade runt. Och han lät henne förstå att det bara var han, pappan, som kunde ta hand om henne. Mamma var ett hot.

– Ren hjärntvätt, säger Maria Elfversson.

Sammansvetsat team

Men hon gav aldrig upp. Hon och systern Anna blev ett sammansvetsat team, uppbackade av sina närmaste.

– Vi kunde inte svika Alicia. Vi måste få hem henne och vi var nog rätt jobbiga ibland, säger systrarna om sin kamp.

Straffet för grov egenmäktighet med barn är maximalt fyra års fängelse.