”FN-fummel vid ebolautbrottet”

Publicerad 2015-09-21

FN-organet WHO fumlade i sin hantering av ebolautbrottet förra året.

Agerandet har kostat liv, menar experter.

– En bättre och snabbare reaktion från WHO hade utan tvekan kunnat resultera i tusentals och åter tusentals färre dödsfall än de vi fick se, säger läkaren Irwin Redlener vid Columbiauniversitetet i New York, till AP.

11 306 människor har dött i ebolautbrottet som har pågått sedan december 2013. En bedövande majoritet av dödsfallen inträffade i de västafrikanska länderna Liberia, Sierra Leone och Guinea – länder underutvecklade sjukvårdssystem.

Nu riktar experter kritik mot hur Världshälsoorganisationen, WHO, hanterade katastrofen. I en utredning som nyhetsbyrån AP låtit göra framkommer det i mejlkonversationer, intervjuer och dokument att WHO och andra organisationer misslyckades med att organisera en kraftig insats när man väl benämnde situationen som en internationell nödsituation.

Plastförpackningar i stället för stövlar

I juli 2014 deklarerade WHO:s generaldirektör Margaret Chan gruvstaden Kenema i Sierra Leone som ett av två områden som skulle prioriteras.

”Transporter, skyddsutrustning och annan materiel måste tillhandahållas”, skrev hon 24 juli.

Hjälparbetare på plats i Kenema fick dock återkommande utgånget klorin och en sjuksköterska berättar hur de använde sig av klumpiga handskar och plastförpackningar på sina fötter i stället för de höga stövlar de borde ha haft. Fler än 40 sjukvårdare dog i Kenema och flera andra reste därifrån av rädsla.

Röda Korset erbjöd sig att bygga ett vårdcenter i staden men sinkades på grund av att ingen i vare sig landets regering eller i WHO kunde bestämma var centret skulle byggas.

”Vi riskerar att uppfattas väldigt dåligt av allmänheten när vi skickar in Röda Korset och sedan blockerar deras möjligheter att ta hand om patienter”, skrev WHO-professorn Ian Norton till sina kollegor i organisationen.

När centret väl hade byggts hade utbrottet i Kenema redan börjat mattas av.

’Fick betala själv’

Läkaren Bruce Aylward, WHO:s Ebola-ansvarige, menar att hantering likt den i Kenema inte var ovanlig men att det är fel att skylla på hans organisation.

– Det fanns tveklöst en del fall av byråkrati. Men det här var i slutändan regeringsbeslut.

Många klagomål har i stället riktats mot WHO:s representant i Sierra Leone, Jacob Mufunda.

Två WHO-arbetare har för AP berättat att förfrågningar om att fixa akuta problem lämnats obesvarade av Mufunda och hur de i stället tvingats betala tusentals dollar ur egen ficka, till exempel för att laga en trasig generator på ett sjukhus.

I ett mejl till Mufunda och andra regionsansvariga skriver generaldirektören Chan att endast en liten del av de medel som behövdes kunde betalas ut och att problemet funnits i flera månader.

”Jag förväntar mig att alla våra kollegor [...] att se till att våra experter och arbetare utför sitt jobb på fältet och inte sätter upp hinder, för ”business as usual” fungerar inte under en kris”, skriver Chan i mejlet som AP läst.

”Inget förtroende”

För två månader sedan höll WHO en paneldebatt i vilken man kritiserade sitt arbete och sin brist på ledarskap under krisen. Inga av de logistiska problem som framkommit i AP:s granskning togs dock upp.

Alla av de högsta cheferna i WHO sitter kvar, förutom dess Afrika-chef, sitter kvar på sina poster.

– Personligen skulle jag inte ha något förtroende för att teamet på WHO skulle kunna sköta nästa internationella kris. Vi har redan sett vad det gamla ledarskapet i WHO har gjort och jag vet inte varför man ska tro att de kommer att sköta sig bättre framöver, säger läkaren Irwin Redlener vid Columbiauniversitetet i New York, till AP.