"Jag vet ingenting om min framtid"
Uppdaterad 2016-03-27 | Publicerad 2016-03-20
Oro bland flyktingar efter att EU:s nya flyktingprogram trätt i kraft
Trots att Grekland inte är redo har EU:s nya flyktingplan nu trätt i kraft.
Flyktingar som inte söker asyl i landet ska skickas tillbaka till Turkiet.
– Det är en enorm oro i lägren, säger volontären Joanna Ågren.
Polis på den grekiska ön Lesbos uppgav att cirka 800 flyktingar anlänt över havet på söndagen, den första dagen för avtalet mellan Turkiet och EU. Från och med i dag ska flyktingar som tar sig till Grekland, men inte söker asyl där, hållas kvar innan de förs tillbaka till Turkiet.
På lördagen sa Greklands premiärminister Alexis Tsipras till sina ministrar att de som överenskommet skulle förbereda sig på att börja skicka tillbaka människor dagen därpå – alltså i dag.
Myndigheter: Tidsplanen är omöjlig
Det har fått tjänstemän att protestera.
– Avtalet att skicka tillbaka de nyanlända på öarna ska, enligt texten, träda i kraft den 20 mars. En sådan här plan kan inte sättas i verket på bara 24 timmar, säger Giorgos Kyritsis, talesperson för regeringens samordnande organ för migration.
En poliskälla på ön Lesbos berättar, enligt TT, att oklarheten i hur den nya politiken ska genomföras är stor.
– Vi vet fortfarande inte hur planen ska drivas igenom rent praktiskt.
"Enorm oro i lägren"
Joanna Ågren från Farsta i Stockholm har varit volontär i grekiska Idomeni. Hon kom hem från området som gränsar till Makedonien – där 15 000 flyktingar just nu uppges uppehålla sig – för en vecka sedan.
På söndagen har hon haft kontakt med flera flyktingar som bor i läger i väntan på besked om hur deras resa genom Europa ska fortsätta.
Samtalen har handlat om det nya flyktingprogrammet och frågan vad som händer nu.
– Det är en enorm oro i lägren. Nyheten har skapat lätt panik, säger Joanna Ågren.
Någon information till flyktingarna ges inte, uppger hon.
– Det är så fruktansvärt oorganiserat. De vet inte vart de ska vända sig. Allmänt är det lätt kaotiskt. De litar varken på EU eller grekiska myndigheter och med deras erfarenhet i allra högsta grad inte på militären.
Hellre till Syrien än tillbaka till Turkiet
Joanna Ågrens kollega Jonathan Bradfords är kvar i Idomeni. I ett privat initiativ har de samlat in medel för att kunna resa till gränsområdet i samarbete med organisationen Lighthouse Relief.
Under söndagen har Jonathan Bradfords träffat flyktingar i lägren.
– Ingen vet vad beskedet innebär. Det går rykten samtidigt som desperationen, hungern och förstämningen eskalerar. Jag säger till dem att gränserna inte kommer att öppnas och att de måste räkna med det, säger han och kallar det för att vara "brutalt ärlig".
Att behöva återvända till Turkiet är en mardröm för många. Det skulle vara som att åka tillbaka dit varifrån de kommer, har flyktingar förklarat för Jonathan Bradfords.
– Majoriteten av dem som jag pratat med skulle hellre åka tillbaka till sitt hemland än att åka till Turkiet.
"Vill bara komma i säkerhet"
I början av mars träffade Aftonbladet den syriska familjen Haj Khalaf i i Idomeni.
Nu är Laila, Emad och barnen Rawan, Rayenne, Yasser, Mohammad, Achmad och Fadi tillbaka i Aten. Sexbarnsfamiljen från Aleppo vet ytterst lite om det politiska spelet som pågår ovanför deras huvuden.
– Vi är tillbaka i Aten på grund av FN. Vi har registrerats. Det är inte bra här men vi stannar i lägret nu. Vi ville till Tyskland men nu vet vi inte var vi kommer att hamna. Vi vill bara komma i säkerhet, säger Laila Haj Khalaf, som arbetade som lärare i arabiska hemma i Syrien.
"Som ett svart fotografi"
Även 45-årige Hesam från Damaskus har återvänt till Aten från Idomeni. Eftersom det finns en hotbild mot honom i Syrien ber han oss att inte skriva ut hans efternamn.
– Jag bor på ett litet vandrarhem i Aten. Sängen är trasig, toaletten är trasig, men det är bättre än lägret i Idomeni.
Hesam berättar att han ingår i ett omfördelningsprogram.
– Men jag vet ingenting om min framtid. Jag känner mig bara som en siffra på ett papper, inte som en person, inte som en människa.
Han har dock fått veta att han kommer att få komma till ett annat europeiskt land.
– Men jag vet inte vilket och jag vet inte när. Jag kan inte föreställa mig det. Det är som ett svart fotografi.