En fin och kärleksfull hyllning till mormor

Uppdaterad 2019-07-31 | Publicerad 2017-07-11

Introt till evighetssåpan Hem till gården på begravningen, men så kan döden också vara ett frikort. 
Skådespelaren William Spetz har förstått någonting grundläggande om sig själv och vad det innebär att vara sommarpratare. 

William Spetz hyllar sin mormor i sitt sommarprat.

"Jag är 21, vad kan jag berätta om mitt eget liv"? frågar sig dagens berättare i slutet av sitt program. 
Troligen inte särskilt mycket, varför Spetz i stället gör någonting så klokt som att prata om någonting annat. Nämligen sin mormor, kvinnan vars naglar gick från att vara Barbro Svenssons till att bli Beyoncés.

Samma berättarteknik som Proust

Han hoppar i tid och rum och varför inte: När vi förnimmer en doft från barndomen är vi plötsligt 12 år igen. 
I en central scen i Marcel Prousts romansvit På Spaning efter den tid som flytt återuppväcker huvudpersonen sin barndomen av lukten från en Madeleinekaka. Inga jämförelser i övrigt, men Spetz använder sig av samma berättarteknik. 

Hyllar mormor

Februari 2017. Vår berättare står utanför mormors hus i Piteå. Där barn han lekt. Alla träden är lyckliga, men hon är död och grannar och vänner ska om några timmar se hans show om henne i konserthuset Akustikum. 
Kol är en sjukdom som 2800 svenskar dör i varje år. Kol är en sjukdom som inte går att bota. Kol är den sjukdom som mormor har drabbats av. 
De sista fyra åren sitter hon bara i soffan. Hon säger att hon har tappat makten över sitt liv, men Spetz ropar att hon har fel.
Du tappade aldrig makten, för du tappade aldrig dig själv. Sjukdomen må ha kvävt dig, men den kom aldrig åt dig. 

Enkelt och fint

Hans skor ekar i kapellet och det jobbigaste med begravningen är att vända sig om och se människorna bakom. Farmor, bästa vännen Maggan, hans egna kompisar på raderna längs bak. 
Och precis då alla tror att ceremonin är över ljuder orgeln och genom byggnaden ljuder introt till Hem till gården, mormors favoritsåpa. 
Enkelt, fint, kärleksfullt.