Vilken väg tar Turkiet - Erdogans eller demokratins?
Jämnt ödesval på söndag
Grundlagen förbjuder presidenten att delta i valrörelsen.
Tayyip Erdogan bryr sig inte. Han är ute varje dag och talar i hopp om att sno åt sig ännu mer makt.
Knäckfrågan inför söndagens val är om Turkiet går Erdogans väg eller svänger tillbaka mot mer demokrati.
Många saker står på spel i vad experterna benämner som ett ödesval. Ett epitet det gått inflation i men som den här gången kanske har sitt berättigande.
För Turkiet står verkligen vid ett vägskäl.
I stark sammanfattning beskriver Michael Sahlin, tidigare svensk ambassadör i Turkiet läget så här:
För tio år sedan betraktades det styrande AKP-partiet som en befrielserörelse efter åratal av militärstyre. Nu har AKP utvecklats till ett alltmer auktoritärt parti under Erdogan.
Presidenten vill byta ut det parlamentariska systemet i Turkiet mot ett presidentstyre. Men utan att det amerikanska systemets "checks and balances" finns på plats.
Lyckas Erdogan med sitt uppsåt skulle han få nästan oinskränkt makt att styra landet. Men för det måste AKP göra ett riktigt bra val. Helst vill AKP få 367 av de 550 platserna i parlamentet. Då kan de genomföra de nödvändiga grundlagsändringarna på egen hand. Med 330 platser kan de lägga fram grundslagsförändringar inför en folkomröstning.
Avgörande för antalet platser i parlamentet blir om det nygamla kurdiska partiet HDP kommer in.
10 procentspärr
Turkiet har en 10-procentspärr för att få komma in i parlamentet. I opinionsmätningar pendlar HDP precis kring strecket. Om de missar gränsen går deras platser istället till det näst största partiet i regionen, nämligen AKP.
Förmodligen är det därför som AKP riktat in mycket av sin hätska valkampanj mot just HDP.
Turkiets grundlag är mycket tydlig med att presidenten inte får delta i valkampanjen. Erdogan har löst det genom att återinviga byggnader som redan är invigda och fira gamla ottomanska jubileer som ingen hört talas om. Under dessa offentliga framträdanden hetsar han mot oppositionen och agiterar för ökad presidentmakt.
När jag undrar hur detta uppenbara brott mot lagen kan fortgå utan att något händer blir svaret från Michael Sahlin och Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier ett uppgivet ryck på axlarna.
– Ingen väntade sig egentligen något annat än att Erdogan skulle blanda sig i, säger de. Polarisringen i Turkiet har gått så långt att den som har makten gör som den vill.
Sruntar i åtal
De drar paralleller till korruptionsskandalerna som skakat Turkiet det senaste året där AKP helt enkelt struntat i åtal som väckts mot dess ledarskikt. Istället har Erdogan låtit omplacera ett stor antal åklagare och poliser som låg bakom åtalen.
– Statliga institutioner politiseras alltmer, säger Sahlin.
Erdogan verkar mer och mer se sig som den upplyste despoten som vet bäst. Hans styre utvecklas alltmer i Vladimir Putins riktning i Ryssland.
Mänskliga rättigheter respekteras i allt mindre utsträckning. Turkiet är ett av de länder som fängslar flest journalister. Stora frågetecken kan sättas för rättssäkerheten. Ett bidragande skäl till varför ett EU-medlemskap känns alltmer avlägset.
De senaste tre valen har AKP hela tiden ökat sin väljarandel. Men ska man tro på opinionsmätningarna är det stopp den här gången. Den långsiktiga trenden är att AKP tappat från nästan 50 procent av väljarna till strax över 40.
Stämmer den tendensen kan Erdogan vinka adjö till sin dröm om att bli en ny Putin.