Otryggheten lamslår fortfarande bygden efter Lisa Holms död

Victor Stenquist

kinnekulle. I Trollhättan, åtta mil härifrån, har ondskan rivit upp nya sår.

Folket kring Kinnekulle arbetar fortfarande med att läka sina.

Med åtalet mot Lisa Holms misstänkte mördare anas en ljusning bortom den ständigt närvarande rädslan.

– Jag hoppas vi nu kan få veta något. Så vi slipper fundera, fundera och fundera, säger Ann-Charlotte Kronberg, 70.

Bengt och Ann-Charlotte Kronbergs hem ligger smärtsamt vackert till. Från sin höjd har de kilometerlång utblick över Kinnekulles vidder.

Men Martorps gård, bara ett par hundra meter nedanför, har blivit ett ögonsår. Där hittades nämligen den 12 juni Lisa Holms kropp. Gården är därför en ständig påminnelse om fallet som engagerade hela landet.

– Jag kan fortfarande se en massa poliser där i bland. Missing People var ju där nästan en hel vecka och helikoptern bullrade över oss och det var ganska otrevligt då. Och den minnesbilden finns ju kvar än i dag, säger Bengt Kronberg, 68.

Han ser åtalet och rättegången mot 35-åringen som en stor lättnad. Händelserna under sommaren vill han och frun, precis som många andra, snabbt glömma.

– Det här tiden har påverkat oss väldigt negativt. Vi har upplevt det här som en fridfull plats tidigare. Nu har vi hamnat mitt i den här oroliga situationen. Vi har fått den alldeles intill oss.

Känslan av rädsla och osäkerhet har nått över hela bygden. En anledning är ovissheten som funnits kring fallet.

– För det första så fattar man inte att det har hänt. Man förstår inte motivet, förstår inte hur det kan vara möjilgt och varför det drabbat henne. Vi fattar inget, säger Ann-Charlotte.

”Rädda att gå ut”

Att 35-åringen greps samma dag Lisa Holms kropp hittades har inte lugnat. Osäkerheten om rätt person gripits är för stor.

– Vi har varit rädda för att gå ut och gå, att gå ut i skogen. Barnbarnet har inte fått vara själv sedan dess, hon har haft någon med sig hela tiden, så att man varit minst två, säger Ann-Charlotte och ryser till.

– Så det har ju påverkat och känts olustigt. Man håller koll på om det kommer någon bil och undrar vem det kan vara. Det har blivit lite misstänksamt, och otäckt.

Vid kaféet i Blomberg där Lisa Holm jobbade kväll och stängde när hon försvann finns samma känsla. Mordet är ständigt närvarande och ett ständigt samtalsämne.

Prästen Else-Britt Broberg har fungerat som stöttepelare, inofficiell terapeut och extramamma för kafépersonalen sedan Lisa hittades död.

Hon beskriver samma oroskänslor .

– Det finns mycket sorg, rädsla som inte funnits förut. Det känns inte lika tryggt längre att gå ensam ute i naturen. Men även före och efter jobbet. I början fanns en pappa till ungdomarna här, som ställde upp och låste varje kväll. Det är ofrånkomligt att det smyger in sig en otrygghet.

Efter decennier som lärare och präst är hon van att tala om allvarliga ting. Men sommaren har varit exceptionell.

– Oavsett vad jag hade för samtal i bygden slutade det alltid med att vi pratade om Lisa och det som hänt. Det har varit otroligt många spekulationer, misstänksamhet och ledsamhet över att hon och den här platsen skulle drabbas av det här.

Vill ha ett avslut

Lisa Holms öde kommer alltid vara närvarande i Blomberg och Kinnekulle. Om inte annat genom det vårdträd som planterats utanför kaféet. Bredvid det lilla trädet står en kompost där man samlat de tusentals blommor som lämnats vid kaféet. Jorden ska användas för att hjälpa körsbärsträdet växa.

– Vi måste se en ljus framtid. Vi har bara det alternativet egentligen, det är vad alla vill. Alla vill behålla sitt berg som vi bor runtom och åker upp till. Det finns en stark vilja att återhitta den känslan och jag ser ljust på framtiden, det gör jag. Även om vi aldrig kan glömma, det gör vi inte, säger Else-Britt Broberg.

I väntan på rättegång som ett ordentligt sista kapitel får bygden finna sig i att leva ännu en stund i ovisshet.

För Bengt Kronberg kan framtiden inte komma snart nog.

– Vi vill ju ha ett avslut, så är det naturligtvis. Och så är det ju att man hoppas de fått tag i rätt person och att de får fram ett erkännande, så vi kan gå tillbaka till det normala. Om det nu går.