Jag hatade inte Palme

Misshandlades i en trappuppgång - då skadades hjärnan

Du har själv undertecknat ett brev tillsammans med Gert Fylking där du beskriver flyktvägen från mordplatsen.

- Det är riktigt i så motto att jag visade hur jag sprang uppför trappan mot Regeringsgatan för att på så

sätt demonstrera vilken flyktväg jag hade när jag dödade en man med bajonett.

- Det hände på exakt samma plats nio på kvällen den 20 december 1970, säger Christer Pettersson.

Jag har träffat Christer Pettersson flera gånger och har varje gång överraskats av hans minne av detaljer, namn och exaktheten.

Men när jag frågar om mordet på Olof Palme så är Christer Petterssons minne miserabelt.

- En black out, säger han.

Han bär fortfarande ärret i vänstra delen av tinningen och minns mycket väl hur han misshandlades vid 15 års ålder.

- Det hände i en trappuppgång.

Vaknade med hjärnskada

Han somnade på kvällen, men vaknade inte förrän 16 timmar senare.

Skadad i hjärnan, vilket är bekräftat i en psykiatrisk undersökning.

- Blodet strömmar ibland snabbt, ibland långsamt, och det påverkar de djupt liggande amygdalakärnorna (en kärna av grå substans i främre delen av av hjärnans tinningslober) som styr aggressiviteten hos människor och djur.

- Där ligger en tänkbar förklaring till min plötsliga aggressivitet.

Varför riktades aggressiviteten mot Olof Palme?

- Glöm inte att jag alltid röstat socialdemokratiskt och jag sa själv åt polisen att kontrollera röstlängderna.

- Jag kände inget hat mot Palme, tvärt om.

Din vän Bombmannen fick nej på sin ansökan om nåd och tidsbestämt straff månaden före mordet.

- Bombmannen har ingenting med det här att göra.

Är du beredd att träffa polisen för ett förhör?

- Naturligtvis, jag ska svara på deras frågor.

Revolvern kan lösa gåtan

Lösningen på Palmemordet finns sannolikt i fyndet av mordvapnet, en .367 Magnumrevolver.

Christer Pettersson vet att livstids fängelse väntar om han erkänner och talar om var mordvapnet finns.

Det sista han säger innan vi skiljs:

- Jag tackar gud för att jag lever, jag har inte bråttom till evigheten.

Lennart Håård