Özz Nûjen är ett stuprör till Gud

Patrik Lundberg

helskärm

Özz Nûjens sommarprogram spretar åt alla håll. Ändå är det som ett stuprör till Gud.

Han sänder live från Sveriges Radio i Stockholm. Inte konstigt, han har flera års erfarenhet som profil i det där huset.

Özz Nûjen har fått folk att skratta i över ett decennium, men själv har han inte alltid haft det så kul. Han öppnar sitt hjärta och berättar om sin livslögn.

Hur han skämtade bort sina tillkortakommanden. Hur hans äktenskap och alla andra förhållanden sprack. Förklaringen: han älskade inte sig själv.

Där och då förvandlas programmet till en egoboost, ett facit i införskaffande av självkänsla. ”Om man inte älskar sig själv kan man nog inte fullt ut älska andra”, konstaterar Nûjen.

Storyn griper tag i en. Den får en att fråga sig vad man egentligen håller på med. Och det leder oss in i pudelns kärna.

Özz Nûjen spelar Jeopardy med lyssnarna. Han ger oss svaret: att vi måste ställa frågorna. Han menar att vi oftare borde stanna upp och fråga ”varför?”.

Han undrar varför vi för 30 år sedan förfasades över hur diktaturerna kontrollerade och avlyssnade sina invånare, när vi numera accepterar att den svenska staten gör samma sak med oss.

Han ifrågasätter allt som han ser som skenheligt. Sverigedemokraterna, Carl Bildt, högern, vänstern, kungen och så vidare.

Framför allt nöjer han sig inte med att fråga. Han förklarar, fördjupar sina resonemang och vågar ta ställning.

Förra året gjorde Özz Nûjen succé med sin första soloshow ”Dålig stämning”. Blir det någon sådan i hans sommarprogram? Självklart.

Inte minst när han ger Etiopiensvenskarna Martin Schibbye och Johan Persson en avhyvling. I 438 dagar satt journalisterna fängslade för ett brott de inte begått. När de frisläpptes vilade de ut i Turkiet.

Samma land som, enligt Nûjen, har världsrekord i att fängsla oskyldiga.

Fortsättning lär följa. Tills dess kan vi konstatera att Özz Nûjen har levererat ett av årets bästa sommarprogram