Nya fynd från polarexpedition: ”Fascinerande”

TT

Uppdaterad 2019-10-15 | Publicerad 2019-02-22

Rödbruna fläckar på insidan av en 122 år gammal kavaj. Bea Uusmas nya fynd från Andrées misslyckade polarexpedition väcker nytt liv i ett mysterium.

– Jag försöker vara iskall, men det är otroligt spännande.

Läkaren och författaren Bea Uusma har hittat rödbruna fläckar på insidan av den kavaj som upptäckaren Knut Frænkel hade på sig när han dog i oktober 1897, efter försöket att nå Arktis med vätgasballong tillsammans med upptäckarna Andrée och Strindberg. Nu har fläckarna skickats till ett laboratorium i Rotterdam specialiserat på att analysera gammalt blod.

Bea Uusma har forskat kring Andrées polarfärd i 20 år och skrivit boken "Expeditionen – min kärlekshistoria" om den misslyckade expeditionen.

– Att lägga det här pusslet är oftast ett jobb som inte leder någonstans alls, men ibland hittar jag saker fast jag inte ens tänkt mig det, säger hon till TT.

Motbevisar gammal teori

De blodliknande fläckarna hittades när Uusma undersökte kläder i magasinet på Grenna museums polarcenter, som hyser en utställning om Andrées expedition.

– Det är kläder som är så trasiga att de inte ens är med i utställningen. Jag gick igenom kavajen som Frænkel hade på sig när han dog och då, när jag tittar in i den, ser jag stora mörkbruna fläckar i fodertyget.

Sedan de tre upptäckarna förolyckades på Vitön för över 120 år sedan har deras öde varit ett mysterium. Den gängse teorin var länge att de avlidit efter att ha ätit isbjörnskött infekterat med trikiner – något som Bea Uusmas forskning hittills motbevisat.

– Min teori har länge varit att Strindberg dödats av en isbjörn, och att även Frænkel varit skadad och att det är därför han dör. Det är ännu inte bevisat, men det är ju jättespännande med fläckarna. Om det är blod är det otroligt intressant information.

"Gett mig fan på att lösa gåtan"

Skulle provresultaten visa att det faktiskt är blod, är första frågan om det rör sig om mänskligt blod. Den andra frågan är vems det är.

– För att ta reda på det måste man hitta de levande släktingarna som är närmast i led på mödrasidan, berättar Bea Uusma.

Att lägga polarexpeditionspusslet är en berg- och dalbana, säger hon.

– Det är helt galet att det dyker upp nya ledtrådar hela tiden. Eller dyker upp – det är jag som hittar dem. Jag åker upp och ner på glädjeskalan med varje sak jag hittar. Jag försöker vara lite iskall nu, men det är bara på utsidan. Inuti är det otroligt spännande.

Kläderna på Grenna museum hade legat bortglömda och magasinerade i årtionden innan Bea Uusma började undersöka dem.

– Så många har tyckt sig ha svaret på den här gåtan – så många äldre, manliga forskare har tyckt att det har varit helt klart och meningslöst att forska vidare i. Men jag har gett mig fan på att det är jag som ska lösa den här gåtan.

"Som ett kirurgiskt ingrepp"

Håkan Jorikson, chef på Grenna museum, berättar att proceduren med att säkerställa kavajprovet var minutiös.

– Att klippa bort en bit av ett museiplagg är inget man gör lättvindigt. Det handlar om rester från en död människa. Där stod vi med munskydd, Bea var påpälsad som inför ett kirurgiskt ingrepp, och så klippte hon bort en bit av fläcken. Vi blev alla topsade för att eliminera all möjlig kontaminering. Otroligt fascinerande, säger han.

– Det är häftigt. Det är ju verkligen livet efter döden – expeditionen lever vidare med extremt hypermodern teknik på material som är över 100 år gammalt.

Resultaten från analysen i Rotterdam kommer att presenteras i en vetenskaplig artikel.