Jonatan Unge om barndomen på Djurgården: ”Som en by mitt i stan”
Publicerad 2023-12-25
Jonatan Unge, 44, växte upp på Kungliga Djurgården.
Det var en barndom fylld med hungriga vargar, frihetstörstande sälar och yrvakna uttrar.
– När man gick till skolan brukade man stöta på elefanterna. De hade morgonpromenad runt Skansen.
De första tio åren av sitt liv lämnade komikern och poddaren Jonatan Unge knappt Djurgården. Han växte upp i ett stort gult trähus mittemot Skansen – det franska värdshuset.
– Mormors mor var Bonnier och när hennes far dog köpte sönerna ut döttrarna från företaget. En jättedålig deal, men för klumpsumman köpte hon tre hus på Djurgården. Men i varje arvsskifte har det blivit mindre och mindre. Det har gått från tre hus till ett halvt.
Jonatan Unges mamma, välkända journalisten Cecilia Hagen, bor fortfarande kvar i huset, men själv är han numer bosatt i Malmö.
Som en småstad
I dag gapar många av butikslokalerna tomma, men när Jonatan var barn på 80-talet var trähusbebyggelsen kring Skansen och Gröna Lund en levande småstad med postkontor, polisstation, mataffär, hantverkare, småbutiker. Och elefanter.
– När man gick till skolan brukade man stöta på elefanterna. De hade morgonpromenad runt Skansen vid sex–sju tiden. Så de skulle få komma ut och lufta sig lite.
Där fanns också lilla Djurgårdsskolan. Precis som många av sina mer lantliga motsvarigheter slet den med svikande elevunderlag.
– Allt var så himla litet. Vi var 17 elever i hela skolan, varav fem i min årskurs. Det var som en liten by, men mitt i stan.
Utöver att en större andel än vanligt av eleverna hette Wallenberg och Bonnier i efternamn var skolgången som vanligt med lektioner, luciatåg i kyrkan och utflykter i naturen. Förutom vargarna förstås.
– Vi hade en naturruta. Man la sin matsäck på en sten. Så gick man bort en bit och kollade på naturrutan. När vi kom tillbaka var alla matsäckar upprivna och mina korvmackor uppätna. Då var det Skansen som hade gått ut med sina vargar i koppel. De hade inte lyckats kontrollera dem, så de åt upp vår matsäck.
Det låter som något läraren hittat på? Eller det är inte så att du skarvar nu?
– Nej! Vi såg dem komma gående sen och de bad om ursäkt. Hej, förlåt. Det var vi.
Luktade svett
På Djurgården gick skolan upp till tredje klass. Sen fick eleverna lämna den trygga ön och ta sig över bron till Östermalm. Från byidyll till storstad. En kulturchock.
– De var så jävla läskiga och hade jeans. De tyckte vi var så himla töntiga. Vi hade en jättefin gympasal på Djurgården, men inga duschar. Så vi duschade ju aldrig. Vi kom ju dit och luktade svett. Vi hade mjukisbrallor, de hade skjorta och väst.
Men ute på Djurgården fanns småstaden och äventyren kvar när skolan var färdig för dagen. Kvällarna, när alla turisterna åkt hem och ön låg tyst och stilla, var perfekt för pojkstreck.
– Gröna Lund var stängt efter klockan 11 på kvällen. Det coola var att man kunde ta sig in i lustiga huset på ett ställe där det liksom inte fanns någon dörr. Du kunde gå rakt in. Ingenting var igång, men det spelade ingen roll. Den där flygande mattan på slutet kunde man använda ändå.
Problemet var att säkerheten på ”Grönan” var ganska hård och risken för upptäckt fanns hela tiden. Bättre var det på Skansen.
– Det var så himla lugnt, jag har åkt fast en gång. Vi stod och sjöng på scenen vid Soliden. Det hörde vakterna och kom dit. Av någon underlig anledning frågade de om jag hade Skansenkort. Sen sa de bara att vi skulle gå ut, men de följde inte med oss.
Annars var det oftast Skansens djur som stod i fokus.
– Djuren är mycket softare när det inte är andra människor där. Då kan man klappa älgarna. Jag väckte uttrarna och såg hur de mådde. Sen gick jag och såg till att sälarna inte hade rymt. De är sjukt rymningsbenägna.
Va? Det har jag aldrig hört om? Hur lyckas de rymma?
– De hoppar upp, jag har sett det hända! Jag var på promenad sent en kväll. Då hoppade en säl upp och började vaja fram och tillbaka för att ta sig över. Då sprang jag fram och skrek: Vad håller du på med? Då ramlade den ned igen.
Boendes kamp mot nöjet
För de flesta är nog Djurgården svårt att föreställa sig utan Gröna Lund och Skansen. Men generellt har de boende en kluven relation till nöjesgiganterna.
– Jag kommer ihåg ett möte som gick ut på att de ville flytta Gröna Lund. Det är ganska kaxigt. Gröna Lund har ju varit här jävligt länge. Dessutom har väl Djurgården varit någon form av en nöjesö sedan i varje fall Bellmans tid.
Var skulle det hamna i stället då?
– De snackade om Slakthusområdet.
Men ”Grönan” och Skansen står kvar, även om Jonatan Unge har sedan länge lämnat ön för Malmö. Om den nya generationens Djurgårdsungar smiter in för att klappa älgar, väcka uttrar och hindra sälar med frihetsdrömmar är svårt att säga, men han tycker att Skansen är skyldiga honom ett tack för hans insats.
– Jag har ju räddat dem, som jag sa. Jag har ju sett till att deras egendom inte flyr.