Britterna är dödströtta på brexit

I kväll sa det brittiska parlamentet nej till att lämna EU utan ett avtal. Men sen då?

Britterna är vansinnigt trötta på käbblet om brexit. De vill att politikerna äntligen ska fatta ett avgörande beslut.

Hur länge kan parlamentet skjuta på frågan utan att politikerföraktet kraftigt späs på och allvarligt skadar demokratin?

De senaste åren har det blivit många reportageresor till Storbritannien för min del. Jag tog tempen på folks åsikter före folkomröstningen, jag var där ett år senare och senast efter att parlamentet första gången sa nej till Mays avtal. Jag har pratat med väldigt många människor med väldigt många olika åsikter om brexit.

En sak har de dock varit rörande ense om. Politikernas totala oförmåga att omsätta folkomröstningens resultat i ett beslut att lämna EU. De har lovat att leverera brexit men misslyckats totalt.

Britterna känner en stor frustration över att deras politiker är handlingsförlamade. Många kommentarer jag fått dryper av förakt över vad människor ser som de folkvaldas ryggradlösa beteende.

Stor skuld till detta bär det sätt som folkomröstningen genomfördes på. Det enda den gav svar på var att en liten majoritet av det brittiska folket vill lämna EU, 52 procent mot 48. Men så som frågan var ställd kunde folket inte ge någon vägvisning om hur de ville att brexit skulle se ut. Eller under vilka förutsättningar man var villig att lämna.

Inga russin

Efter omröstningen var det upp till den tillträdande premiärministern Theresa May att tolka folkviljan.

I stället för att prata ihop sig med oppositionen, det finns ingen sådan tradition i brittisk politik, bestämde hon tillsammans med en liten inre krets vad britterna ville ha. Banden skulle kapas helt. Helst med ett avtal men i värsta fall utan.

– Inget avtal alls är bättre än ett dåligt avtal, var länge Mays mantra.

Problemet var bara att EU under förhandlingarna följde den linje som man hela tiden drivit offentligt. Britterna kunde inte räkna med att få plocka russinen ur kakan. Om man inte ville vara medlem och inte betala kunde man inte heller räkna med att få de fördelar som ett medlemskap ger.

Följden blev att Storbritannien inte fick det guldkantade avtal som brexitförespråkarna ställt i utsikt före folkomröstningen. Klyftan mellan det förväntade och de verkliga utfallet blev väldigt djup.

Allt fler parlamentsledamöter har insett att ett utträde innebär stora kostnader och försämringar för den brittiska ekonomin. De är inte beredda att ta ansvar för det av rädsla att väljarna ska vända dem ryggen när de ser sina plånböcker krympa.

Missnöjesparti

Därför fortsätter parlamentet fatta en rad beslut om brexit som ändå inte avgör frågan.

I kväll röstade parlamentet nej till att lämna EU utan ett avtal. I morgon ska de rösta om att av EU begära en förlängning av deadline som går ut den 29 mars.

Men sen då?

Inget av dessa beslut för frågan om brexit närmare en lösning. Tvärtom så kommer käbblet bara att tillta. Det finns helt enkelt ingen brexit i dag som en majoritet kan enas kring.

Under tiden blir de vanliga britterna alltmer uppgivna, förbannade och frustrerade över politikens haveri. Det är inte bara May folk skyller på utan politikerna i största allmänhet.

Bli inte förvånade om det inför nästa val dyker upp ett nytt missnöjesparti som får stora framgångar.