Många fallgropar i Syrienattack

Att straffa Syriens diktator Bashar al-Assad med ett gäng "smarta" kryssningsmissiler kan låta smärtfritt och enkelt.

Men det finns många fallgropar och risker om väst attackerar.

I det här fallet verkar USA med hjälp av Frankrike och Storbritannien ha bestämt sig för en krigshandling innan man fullt ut tänkt över konsekvenserna.

Sannolikt i furstration över att kriget i Syrien ur västerländsk synvinkel utvecklats till en total katastrof. Diktatorn Bashar al-Assad har mot alla odds lyckats hålla sig kvar vid makten samtidigt som Ryssland och Iran flyttat fram sina positioner i Mellanöstern. Nästan en halv miljon människor har dödats och tio miljoner är på flykt.

Brända av Irakkriget och den kaotiska utvecklingen i Libyen efter Natos bombkrig har västvärlden stått på sidlinjen och tittat på, bortsett från bombkampanjen för att krossa Islamiska staten, IS.

Assad har hela tiden varit ett rött skynke för väst. När våldet i Syrien drog igång våren 2011 var västledarna snabba med att kräva att Assad måste bort. Sedan dess har man i tysthet accepterat att han sitter kvar eftersom alternativet sannolikt är att militanta islamister tar över makten.

Det folkliga stödet för en attack mot Syrien är begränsat, åtminstone i Europa.

Kliar i fingrarna

Men när Assad trots upprepade varningar använder kemiska vapen mot sitt eget folk så kliar det i fingrarna på västledarna att stoppa dessa krigsbrott. De vill ge Assad en minnesbeta. Eftersom Ryssland blockerar alla FN-ledda operationer med sitt veto i säkerhetsrådet så återstår bara en militär aktion utanför det internationella regelsystemet. Redan där öppnar västkoalitionen sig för kritik för att bryta mot det regelverk som man själva varit med och byggt upp.

Även om väst den här gången inte tänker sig ett fullskaligt krig utan en mer begränsad straffaktion finns det många riskmoment.

Dagens bomber är visserligen extremt träffsäkra men pricksäkerheten bygger på korrekt information. Man måste veta de exakta gps-koordinaterna för en byggnad. Minsta fel kan resultera i ett ödesdigert misstag. Som när USA under Irakkriget träffade ett skyddsrum fullt av civila.

Döda civila

Överhuvudtaget gäller det att se till att det inte är civila syrier som får betala priset för Assad övergrepp. Alla bilder på döda civila till följd av en bombattack kommer skoningslöst att utnyttjas av Assad och Ryssland i propagandan mot väst.

Samtidigt är det av yttersta vikt att man slår mot mål som är direkt kopplade till regimen, helst till familjen Assad personligen. Den här gången räcker det inte att träffa några militärbaser. Då kan man lika gärna låta bli.

De ryska styrkorna är ett annat orosmoment. Dör mängder av ryska soldater har Ryssland hotat med att svara. Ett sådant svar kan leda till en upptrappning av konflikten mellan västvärlden och Ryssland. I dag förs den främst på den civila arenan med olika påverkansoperation, cyperspionage med mera.

En direkt militär konflikt mellan Ryssland och USA skulle försätta världen i ett mycket farligt läge.

Mordförsök

Man kan också ifrågasätta några av västledarnas motiv.

Theresa May är hårt pressad på hemmaplan av brexitförhandlingarna. Hon behöver hålla sig väl med president Trump för att få till ett bra handelsavtal med USA när britterna lämnar EU. Frågan är också om hon egentligen inte vill straffa Ryssland mer än Assad.

Det faktum att Ryssland troligen genomförde ett mordförsök med kemvapen på en rysk dubbelagent på brittisk mark kan vara en bidragande orsak till det brittiska deltagandet.

För Emmanuell Macron är en bombräd mot Syrien ett tillfälle att visa styrka som president i ett läge då hans ekonomiska reformer möter starkt motstånd på hemmaplan.

Rysk seger

Det folkliga stödet för en attack mot Syrien är begränsat, åtminstone i Europa. En attack som är över på några dagar och som inte får några negativa följder för USA eller Västeuropa sväljer säkert många men om det hela urartar och leder till nya krigshandlingar kommer ledarna att dömas hårt.

Tony Blairs rykte svärtas fortfarande ner av att han gick med i Irakkriget, dessutom på falska premisser.
Och vad händer om Assad trots en bestraffningsaktion ändå fortsätter använda kemvapen, vad ska väst göra då?

I den andra vågskålen ligger att framförallt Donald Trump efter sina konfrontativa twitterhot, men även väst som helhet, kommer att framstå som svaga om de inte agerar militärt.

President Putin och Ryssland skulle betrakta det som en stor seger.