En desperat åtgärd från en fattig nation
Nord- och Sydkorea är ständig i luven på varandra.
Det oroande med dagens bråk är att de fysiskt skjuter på varandra. Det har inte hänt på fem år.
Eftersom de båda länderna formellt fortfarande är i krig med varandra finns alltid risken att vad som börjar som en liten skärmytsling utvecklar sig till något större. Även om ingen av länderna i grund och botten har något att tjäna på en väpnad konflikt.
Bråk med extrema verbala hotelser hör mer eller mindre till vardagen i relationerna mellan de två länderna, och mellan Nordkorea och USA. Regimen i Pyongyang brukar höja rösten till falsettnivå varje gång de årliga militärövningarna mellan Sydkorea och USA drar i gång. De ser övningarna som krigsförberedelser för att attackera Nord och hotar rutinmässigt med att svara med attacker mot Syd.
Men det är trots allt ganska ovanligt att de båda sidorna öppnar eld mot varandra. Senast det skedde var för fem år sedan då Nordkorea attackerade en av gränsöarna i syd. Två sydkoreanska soldater dödades och två civila.
Även den gången svarade Sydkorea med att beskjuta de nordkoreanska artilleripositionerna. Men eldgivningen var kortvarig. Spänningen bestod under lång tid med verbala hot från framförallt Nordkorea.
Hittills har skärmytslingarna alltid kunnat kontrolleras. Det har aldrig varit riktigt nära ett krig på riktigt mellan de två länderna sedan Korea delades i två och vapenstillestånd infördes 1953.
Normalt skulle resten av världen inte oroa sig överdrivet mycket över stridigheterna mellan Nord- och Sydkorea. Men det faktum att Nordkorea har kärnvapen ger konflikten en extra oroande dimension.
Särskilt som Nordkorea är den enda kärnvapennation som regelmässigt hotar att använda sina kärnvapen. Framförallt mot USA.
I mångt och mycket kan man se kommunistregimens vapenskrammel som desperata åtgärder från en liten, fattig nation som stått nästan helt stilla i utvecklingen sedan Stalins tid.
Kärnvapnen är Nordkorea livförsäkring mot att bli invaderat av USA eller någon annan. Även om landet har ett antal stridsspetsar är det högst osäkert vilken kapacitet de har när det gäller att få iväg dem och pricka en annan nation. Men ingen har någon aptit på att testa vad de nordkoreanska kärnvapnen går för i verkligheten. Därför behandlas Nordkorea som en kärnvapennation, det vill säga med silkesvantar, av omvärlden.
Mycket av orsaken till spänningen är att Nordkoreas ledare Kim Jong-un har ett behov av att inför sin egen befolkning visa sig tuff mot omvärlden. Genom att hela tiden skapa ett yttre hot blir det lättare att upprätthålla den stenhårda diktaturen.
Mitt tips är att det även den här gången slutar som det brukar. En tid av kraftig ökad spänning och med verbala smockor från båda sidor. Men inget fullskaligt krig.