Chefer vill inte ha tatueringar
Publicerad 2013-09-11
Ett stort tribalmönster över ansiktet, eller bokstäver på knogarna?
Nej, tack.
En undersökning visar att rekryterare fortfarande sållar bort arbetssökande med tatueringar.
Tatueringar har på senare år gått från något för fängelsekunder och sjöbusar till en modeaccessoar. Men hos arbetsgivare är de fortfarande ett tabu. En brittisk undersökning visar att tatuerade arbetssökande ofta väljs bort.
Studien är gjord av Andrew Timming på St Andrew’s University School of Management. Timming har pratat med 14 rekryterare från olika företag och organisationer; en bank, en bokaffär, ett hotell, ett fängelse för att nämna några.
”Ser smutsiga ut”
Det största stigmat är synliga tatueringar som inte går att täcka över.
”De får personen att se smutsig ut” sa en av rekryterarna. ”De tar fokus från intervjun” och ”… blir det första man pratar om när den sökande lämnat rummet”.
Även de som personligen inte har något emot tatueringar oroar sig för att de kan skada ett företags image. Oron för att kunder ska dra slutsatser om företaget utifrån gamla stereotyper är helt enkelt för stor.
Undantagen
Men undersökningen visar också att det är skillnad på tatuering och tatuering. Spindelnät på hals och armar, vapen eller våldsamma motiv och sexuella motiv är minst önskvärda.
Blommönster och fjärilar är inte så farligt. Och motiv från militärtjänst sågs av någon som något positivt, en tapperhetsmedalj om man så vill.
Dessutom kan tatueringar vara något positivt på vissa arbetsplatser. Den rekryterare som representerade ett fängelse menar att tatueringar på vakter kan fungera som isbrytare stärka banden mellan dem och fångarna.
Till stor del är det en generationsfråga. De intervjuade var mellan 30 och 60 år. Framförallt var det de yngre personerna som hade få eller inga problem med tatueringar.
I dag är var femte britt tatuerad och Timming konstaterar att tatueringar kommer att bli ett icke-problem inom en nära framtid.
Källa: Managment Issues