Japan har fått sitt Tjernobyl

Aftonbladets korrespondent Bo Gunnarsson är på plats i Japan

helskärm

Det var en ödets stund när Yukio Edano, kabinetts­sekreterare i den krisdrabbade japanska regeringen, i går tog till orda på en kaotisk presskonferens i Tokyo.

Paniken låg på lut i världens största stad, 34 miljoner invånare.

Gatorna var nästan folktomma och många rese­byråer var belägrade av oroliga familjer som sökte biljetter därifrån.

Utsläppen av radioaktivitet från den havererade reaktorn i Fukushima 1 skakade alla.

Bredvid Yukio Edano stod premiärminister Naoto Kan som i dag har ett uselt väljarstöd kring 25 procent.

Ingenstans syntes direktörerna från landets största energibolag, Tepco, som byggt och äger den kon­troversiella reaktorn.

Det var en risk regeringen måste ta. Alltför många anser att Tepco inte har ett uns av trovärdighet kvar.

–?De framstår mer som nutidens kamikazepiloter, sa en kärnfysiker härom året.

Tepco, som gör stora vinster, har länge utmanat folkopinionen och många forskare genom att förlägga flera av sina kärnkraftverk till områden mitt i riskzonen för jätteskalv.

Vi utländska journalister i Tokyo har vid flera till­fällen inbjudits till studie­besök på de mest omstridda kärnanläggningarna och varje gång fått höra samma visa.

–?Reaktorerna kan stå emot de värsta jordbävningar vi kan tänka oss, sa en direktör när jag besökte Fukushima 1 i mitten av 1980-talet. De är idiotsäkra och det kvittar om de skulle hamna på kant eller upp och ned.

Facit är en mardröm.

Första olyckan vid Fukushima 1 inträffade 1978, den näst senaste i maj 2007 då 100 arbetare skadades.

Det hade inget med jordskalv att göra men placeringen av reaktorerna väckte nästan panik när Tepcos tre andra högrisk­reaktorer slogs ut just av jordbävningar. Onagawa, Shika och Kashiwazaki visade sig vara långt i från säkra och den sistnämnda anläggningen läckte till och med plutonium efter ett skalv på 7,6 i juli 2007.

I stället för att be om ursäkt använde Tepco olyckorna som bevis på att reaktorerna klarade även verklighetens tester.

Jag minns att vi grillade direktören på Fukushima 1 till halv förtvivlan. Men ingenting rubbade hans övertygelse och i slutändan kom alltid argumentet om Japans totala brist på egna energiresurser.

Japan har i dag 55 reaktorer som tillgodoser 34,5 procent av landets energibehov. Man står på tröskeln till en gigantisk expansion och år 2030 ska kärnkraften stå för drygt 50 procent.

Det lär bli svårt efter explosionen i går.

Den dramatiska olyckan kommer att spä på den berömda så kallade atomallergin som en stor del av befolkningen hyser ända sen bomberna fälldes över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945.

Atomenergiprogrammet inleddes i slutet av 1960-talet och på nästan varje plats möttes byggplanerna av vrede, uppror och domstolsprocesser. Kärnkraften var inte välkommen någonstans och bolagen tvingades hantera motståndet med de mest okonventionella medel.

I många år var Tepco största sponsor till det korrupta Liberaldemokratiska partiet (LDP). På samma sätt köpte bolagen stöd lokalt och splittrade motståndet med löften om jobb.

Ni kan förstå kabinetts­sekreterare Edanos desperata situation. Medier krävde svar och han överhopades av frågor om mörkläggning. Respekten kastades överbord, stämningen var oerhört laddad.

Edano lyckades i viss mån att ge svar. Som ganska färsk på jobbet och med ett fläckfritt förflutet fick han trovärdighet.

Det modiga beslutet att utvidga evakueringszonen till 20 km och flytta på cirka 100?000 människor gav nog också poäng åt regeringen.

Men krisen är långt i från över.

Bilderna av explosionen i Fukushima 1 blir klassiska. Japan har fått sitt Harrisburg, sitt Tjernobyl.

Det är mer ovisst om japanerna tänker om när det gäller energiförbrukningen. Slöseriet är enormt. Till exempel går det åt en hel reaktor för att hålla landets miljoner gatu­automater kylda och upplysta.