Andrines dröm: Att bli konditor

Uppdaterad 2011-07-28 | Publicerad 2011-07-27

OSLO. Andrine Bakkene Espeland, 16, åkte till Utøya för första gången.

Hon blev ett av 68 döds­offer.

Kvällen före resan skrev hon på Facebook:

– Nu börjar jag packa inför Utøya. Sommarens vackraste äventyr.

BORTA Andrine Bakkene Espeland, 16, ringde sin mamma Unni från Utøya. ”Hon bara skrek och skrek”, berättar mamman.

I vintras gick Andrine Bakkene Espelan med i AUF. Hon brann för politiken, speciellt skolfrågor.

– Hon har alltid varit engagerad. Följt nyheter, alltid diskuterat mycket och alltid varit mycket omsorgsfull, säger hennes mamma Unni Espeland.

Sommarlägret på Utøya var Andrines första – och blev det sista.

”Bottenlös sorg”

De senaste dagarna har varit en evig väntan på ett identifieringsbesked för Andrines familj – mamma, styvpappa, pappa, och fyra systrar.

– Vi har väntat sedan i fredags klockan sju. Det är surrealistiskt. Bottenlös sorg, jag tror jag har upplevt det värsta en människa kan uppleva, säger Unni Espeland.

Hon minns mycket väl det som blev hennes sista samtal med sin 16-åriga dotter.

– Hon ringde samtidigt som allt hände, ungefär kvart i sex. Hon bara skrek och skrek och skrek ... Sedan tog hennes kompis över luren och det sista han sa innan ha la på var att ”jag ska ta hand om Andrine åt dig”.

”Var fantastisk”

Andrine gillade matlagning, speciellt kakor, och hade en dröm om att bli konditor. 16 år och mitt i livet och med drömmar som vilken annan ung människa som helst.

– Hon har varit en fantastiskt dotter. En flicka jag kunde lita på. Sa jag att hon skulle komma hem klockan halv tio så kom hon hem halv tio.

Unni Espeland och resten av familjen tar nu dagarna timma för timma för att klara vardagen.

– Vill vi gråta och skrika så gör vi det. Men jag måste tänka på att Andrine inte vill att jag ska gå under, hon vill att jag ska leva vidare, säger Unni Espeland.