Rymdsten lyser upp Sverige

helskärm

Inte större än ett hönsägg. Men med en hastighet på 80 000 kilometer i timmen framkallade rymdstenen ett rejält ljussken över Mellansverige i söndags kväll.

Stenen, en så kallad bolid, syntes på himlen i 5,5 sekunder, och spåren slutar någonstans i havet utanför Nynäshamn, enligt Eric Stempels vid Uppsala universitets institution för fysik och astronomi.

– Det här inträffar ganska regelbundet, uppskattningsvis 20 gånger per år över Sverige. Men det är inte alltid man kan se det så bra som i går, säger han till TT.

Friktion

Söndagen var klar och himlens mörka fond gjorde skådespelet rättvisa. Stenen var, enligt Eric Stempels, troligtvis inte större än ett hönsägg. Den mängden materia räckte ändå för att skenet skulle synas ändå till Finland. Förklaringen stavas hastighet.

Jordens omloppsbana är relativt ren, men då och då kommer lite smågrus i vägen. Eftersom jorden rör sig med väldigt hög fart kommer också stenen in i atmosfären med väldigt hög fart, närmare bestämt 80 000 kilometer i timmen.

– Den rör sig alltså 100 gånger fortare än ett flygplan, säger Eric Stempels och förklarar att när stenen väl når atmosfären bromsas den upp och det uppstår friktion.

– Det blir samma effekt som om man kastar något mot en vattenyta. Då uppstår en chockvåg och stenen brinner upp.

Få stenar hittas

För att en sten inte helt ska hinna förtäras i atmosfären krävs att den minst är stor som en fotboll, och då blir det ändå inte mycket kvar. Av 500 kilo massa återstår endast ett kilo när projektilen väl slår ner i markytan. Men så stora stenar är långt mer ovanliga än gårdagens, och trots att det finns teknik som registrerar meteoritnedfall är det svårt att lokalisera platsen för nedslaget.

– Vi har gjort några sök genom åren, men inte hittat någonting. Osäkerheten för nedslagsplatsen är ganska stor, det kan röra sig om en kvadratkilometer.

I Sverige finns tio kameror som ingår Svenska meteornätverket, vilka gör det möjligt att räkna ut var i atmosfären en sten trätt in och med vilken hastighet. Då är det också möjligt att ut stenens bana, och på så vis avgöra var stenen kommit från. Dock räcker det inte alltid för att räkna ut vad stenen kan ha bestått av. Att försöka lokalisera de stenar som faktiskt överlever atmosfären bör därför prioriteras, anser Eric Stempels.

– Det är väldigt intressant, för att i stället för att åka ut i rymden och hämta material – vilket kräver enorma resurser – så är det i det här fallet material som kommer till jorden. Då kan det vara värt att göra den lilla ansträngningen för att försöka få tag i det.