100 000 lever som flyktingar i sitt eget land
Fem år efter katastrofen i Fukushima vill Japan åter starta kärnkraftverken
Fem år efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima lever 100 000 japaner som flyktingar i sitt eget land.
Premiärminister Shinzo Abe vill tvinga tillbaka dem till övergivna städer och starta kärnkraftverken igen.
Mot folkets och domstolarnas vilja.
Fem år har gått sedan en jättelik tsunami träffade Japans östkust och ledde till en härdsmälta i kärnkraftverket i Fukushima. Strålningen tvingade 170 000 människor att brådstörtat lämna sina hem.
Att väldigt lite återgått till det normala kunde jag själv konstatera när jag besökte de drabbade småstäderna i området för ett halvår sedan.
Mitt på dagen promenerade jag på helt övergivna gator där ogräset börjat ta över. Geigermätaren blinkade rött men strålningen varierade stort. Enda livstecknet var trafikljusen som fortfarande växlade mellan rött och grönt. Vilket ökade den spöklika känslan.
Myndigheterna hade precis lyft en del restriktioner och tillåtit människor att återvända över dagen för att titta till sina hem. Ändå var städerna helt tömda på folk.
Så är det fortfarande. Den stora majoriteten vill och vågar inte återvända.
100 000 av dem fortsätter hellre att leva som flyktingar i enkla baracker eller andra tillfälliga boenden. Många av dem har mist sin försörjning.
Litar inte på
Jag träffade Katsumi Watanabe vars familj drivit sojatillverkning i sitt hus i över hundra år. De senaste fem åren hade han flyttat så många gånger att han inte mindes antalet. Påfrestningarna på familjen blev så stora att det slutade i separation.
Han och många andra flyktingar litar inte på myndigheternas försäkringar om att radioaktiviteten nu är så låg att det inte längre är någon risk att flytta tillbaka. Strålningen i delar av kärnkraftverket är fortsatt så hög att den förstör de specialbyggda robotar som skickas in för att hitta bränslestavarna. Beräkningen är att det tar 30-40 år innan uppröjningsarbetet är klart.
Att fly från krig är accepterat men inte från radioaktiva risker.
– Abe ljuger, anklagade Watanabe. Ingenting är under kontroll. Precis som i Tjernobyl försöker de sopa sanningen under mattan. Att återvända känns inte säkert.
Snart har de boende inget val.
Japans regering drar nästa år in ersättningen som gör att de drabbade kan betala för sina tillfälliga boenden. Utan den kommer många att bli tvungna att flytta tillbaka. Att sälja sina hus är omöjligt. Det finns inga köpare.
Dålig reklam
Andra problem är att det i många av städerna inte finns någon service. Bankerna är stängda, liksom skolorna. Det finns inga butiker att handla mat i. Det blir ett moment 22. Utan människor ingen service. Utan service inga människor.
För regeringen är det viktigt att markera en återgång till normalläge av flera skäl.
Kärnkraftolyckan har varit väldigt dålig reklam för Japan. Turistnäringen har drabbats. Ju snabbare man kan sudda bort stämpeln av ett land drabbat av radioaktiva utsläpp desto bättre för affärerna. Särskilt med tanke på att Tokyo arrangerar OS 2020. Då är invånarna bara en bricka i ett högt spel.
I dag står nästan samtliga av Japans 43 kärnkraftverk stilla. Premiärminister Abe vill få igång dem igen för att minska den jättelika nota som Japan nu tvingas betala för att importera olja och naturgas.
Men även här har han folket emot sig. Sju av tio japaner vill att kärnkraften ska fortsätta ligga i malpåse. De är helt enkelt rädda för nya olyckor. Japan ligger i en jordbävningszon vilket gör riskerna extra stora.
Rejält snett
Regeringen led häromdagen ett svårt nederlag när en domstol beordrade stängning av två av de tre reaktorer som återstartats sedan i höstas. Domstolen anser att säkerheten inte är tillräcklig.
Samtidigt är det lätt att inse Abes dilemma. Att skrota de 43 kärnkraftverken kostar enorma belopp. Abe hoppas att ju längre tid som går efter olyckan desto mindre oroliga ska folk bli.
Bortsett från Tyskland, som beslutade att avveckla kärnkraften på grund av Fukushimaolyckan, så är det flera länder som istället satsar på mer kärnkraft.
En säker energikälla fram tills något går fel. Då kan det gå rejält snett, visar både Fukushima och Tjernobyl.