Trubbnosiga hundar under kniven

helskärm

De får knappt luft genom sina smala näsborrar, svimmar av värmeslag och tvingas dra in luft så hårt att de suger in magsäcken i brösthålan.

Nu hamnar allt fler trubbnosiga hundar som mops och fransk bulldog på operationsbordet.

Det finns ingen statistik på hur många hundar som opereras för andningsbesvär, men de veterinärer TT pratat med har uppfattningen att det ökat i takt med hundarnas popularitet, framför allt i storstadsregionerna.

Sandra Göransson, chefsveterinär på Anicura, jämför med när chihuahua blev populär för några år sedan.

– Vad är nästa hund alla vill ha? Varje gång det kommer en modesving följer det med problem. Det går från att du knappt ser dem till att var och varannan har dem. Efterfrågan växer och man kanske parar lite för närbesläktade individer för att det helt enkelt inte finns så många att välja mellan.

– I den bästa av världar skulle alla gilla olika hundar och det skulle finnas lagom många av varje.

Trånga näsborrar

Alla hundar har inte problem, men många. Och de blir fler ju vanligare raserna blir. De vanligaste problemen är att de trubbnosiga hundarna har för trånga näsborrar och att det blir för trångt i svalget. När hundens kranium avlas för att bli kortare måste samma mängd mjukdelsvävnad få plats på en mindre yta. Hundarna får svårt att andas.

– Det är som att alltid gå runt med en tvättklämma på näsan, säger Marlene Areskog, veterinärmedicinskt ansvarig på veterinärvårdskedjan Evidensia.

– Följderna för hunden är katastrofala. Det är vissa som är så svårt deformerade att operationer inte hjälper.

För några år sedan kom Trubbnosuppropet där hundratals veterinärer larmade om att de trubbnosiga hundarna inte längre kan andas normalt. Frågan är kontroversiell. Veterinärerna har hundarnas bästa för ögonen, men en del uppfödare har känt sig utsatta för häxjakt.

– Det finns absolut många uppfödare som tar det här på allvar och vill få till en förbättring. Däremot kommer det kanske att ta tid att åstadkomma en förändring, säger Marlene Areskog.

Katter och kaniner

Näsborrar och mjuka gommen går att operera, men ofta har hundarna andra missbildningar längre ner i halsen. Många av de trubbnosiga hundarna kan inte längre reglera värme genom näshålan och det går inte att operera bort.

– Hur duktiga vi än blir på kirurgi kan vi inte ge dem det liv de har rätt till. Det borde vara rimligt att en hund har ett liv där den kan andas och röra sig, säger Anna Norlin, överveterinär för smådjur hos Distriktsveterinärerna och medlem av Sveriges veterinärförbunds normgrupp för smådjur.

Även om mycket av debatten kommit att handla om hundarna finns problemen med korta nosar hos flera andra djur, berättar Anna Norlin.

– Perserkatten har gått mot samma utveckling. Se på bilder på hur en perserkatt såg ut för 30 år sedan och hur de ser ut i dag. I dag har de nosen mellan ögonen. Och de går in i saker med ögonen för att nosen inte tar emot.

– Vi ser samma sak på kaniner. Även vanliga kaniner har ofta tandproblem, men tränger du in tänderna på en mindre yta blir problemen ännu större. Det finns även hästar med samma problem.

Eftersom det är väl känt att raserna har problem kan man inte räkna med att försäkringen ska täcka kostnaderna.

– Är det en rasspecifik grej som gör att hunden behöver opereras, så täcker inte försäkringen det, säger Patrik Olsson, affärsområdeschef för sällskapsdjur på Agria djurförsäkring.

Han tycker att kunskapen om trubbnosiga hundar ökat, men säger att det samtidigt finns hundägare som är mindre mottagliga. De har bestämt sig för vilken hund de vill ha och hur den ska se ut och väljer att blunda för problemen.

Omfattande arbete

Helena Skarp, chef för avdelningen för avel och hälsa hos Svenska kennelklubben (SKK), tycker att okunskapen om problemen med trubbnosiga raser minskat under senare år.

SKK har ett omfattande arbete kring de trubbnosiga raserna. Det intensifierades i och med Trubbnosuppropet och riktar sig till veterinärer, uppfödare och domare.

– Min upplevelse är att medvetandegraden har ökat. Vi har ett mycket positivt samarbete inom Samverkansgruppen för hundvälfärd. Även många av rasklubbarna arbetar aktivt för förbättring. Vi är absolut inte i mål än men jag tycker att vi kommit framåt i frågan och att debattklimatet förändrats, även om alla inte är överens.