Dödade sin bebis under förlossningspsykos

Kristina Edblom

NYKÖPING. Hon förstår vad hon har gjort, men inte hur hon kunde döda sin son.

Den akuta förlossningspsykosen är över – i stället är den 29-åriga mamman tyngd av sorg.

– Vi levde i ett paradis och så kom helvetet, säger hennes man.

Rättegången mot den 29-åriga mamman avslutades i Nyköping i dag. Mitt emot mamman, på målsägandesidan, satt hennes make och mamma tillsammans med åklagaren.

Men under den här rättegången fanns inga motsättningar, inga skilda uppfattningar om vad som har hänt.

Bara en stor och gemensam sorg.

På midsommarafton föddes den lilla pojken, parets andra barn. Hela sommaren var familjen ledig tillsammans, men i slutet av augusti skulle pappan börja jobba igen och den tvååriga flickan började på dagis.

”Gick väldigt fort”

När pojken var två månader började föräldrarna oroa sig över att de inte fick kontakt med sin son. Besöken på barnavårdscentralen visade att allt var i sin ordning, men mamman blev inte lugnad. I stället accelererade oron.

Den sista veckan fick hon svår ångest, hon har berättat att hon befarade att hennes sjukdom skulle skada sonen. De tog kontakt med psykiatrin och pratade med en psykolog. Kvinnans mamma kom och bodde hos familjen för att stötta sin dotter.

Kvinnan och hennes man, som båda är läkare, diskuterade om hon hade drabbats av en förlossningspsykos.

– Det gick väldigt fort. Det tog bara en vecka från att den första ångesten kom, säger mannen.

Hörde skrik

På förmiddagen den 30 augusti gick kvinnan in i köket med sin son, hon dödade honom med en kökskniv och försökte sedan ta sitt liv. Mannen och kvinnans mamma hörde skrik.

De övermannade henne för att förhindra att hon fortsatte skada sig, men hon kämpade emot. Pojken var utom räddning. Kvinnan fördes först till Nyköpings lasarett och sedan vidare till Karolinska sjukhuset för specialistvård.

Trots att de sökte hjälp tror inte maken att vården kunde ha agerat annorlunda, han kunde själv inte se hur allvarlig situationen hann bli på kort tid.

Under rättegången i dag var mamman blek och tagen av allvaret. När hon och maken kom in i salen och tittade på varandra brast de båda i gråt.

Börjar bli sig själv

– Vi har varit väldigt spända inför den här dagen. Vi har drabbats av svår sjukdom och en svår tragedi. Rättegången har varit ytterligare en sak vi måste hantera, men nu känns det bra, säger mannen efter förhandlingen.

Inför rätten berättade mamman själv om händelsen. Hennes röst är svag och viskande efter skadorna på halsen. Den akuta psykosen har gått tillbaka och sedan någon vecka är hon mer och mer sig själv igen.

Mannen och deras dotter har hälsat på mamman två–tre gånger i veckan på sjukhuset där kvinnan vårdas.

– Vi har träffats mycket, pratat mycket, gråtit och sörjt tillsammans. Vi har alla svår sorg, men hon är det största offret. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för henne, säger pappan.

”Vi levde i ett paradis”

Han pratar med värme och medkänsla om sin fru, beskriver henne som omtänksam och ärlig. Under deras tio år tillsammans har de aldrig haft några problem eller konflikter. Han uttrycker också tacksamhet för att vården lyckades rädda henne, trots att hon var mycket nära att förblöda efter självmordsförsöket.

– Vi levde i ett paradis och så kom helvetet. Jag är så tacksam att vi fick behålla henne. Alla har visat empati och medkänsla, det gör att vi kan gå vidare, säger maken.

Kvinnan har erkänt att hon dödade sin son och den rättspsykiatriska utredningen visade att hon var allvarligt psykisk sjuk både när brottet begicks och när hon undersöktes.

Väntas inte överklaga

– Det är helt klarlagt att hon har haft en förlossningspsykos, därför är det fråga om barnadråp, säger åklagaren Katarina Folestad.

Både kvinnan och hennes familj hade önskat en snabb dom för att kunna gå vidare med sorgearbetet och vården. Efter att rätten hade överlagt i drygt en och en halv timme meddelade den att kvinnan skulle dömas till vård för barnadråp.

Ingen av parterna väntas överklaga domen.