Varför kan vi inte få glittra året om?
Fasen, egentligen, vad nyårsgrejen är överskattad. Överskattad, överdriven och överjäst av förväntningar, press och stress. När jag kryssade hem med skorna i handen mellan färska nyårsspyor, Törley-korkar och kinapuffar ville jag bara skratta åt hela skiten. Helt plötsligt, bara för att ett visst datum infinner sig ställs allt på sin spets, alla tar i från tårna och ingenting förutom det bästa (typ hummer) är gott nog. Lyx och överflöd.
Pressvecken ska pressas, slipsarna ska knytas, klänningarna ska vara sprillans och frasigt nya, (min kostade 300) håren ska nå nya extentions-höjder och klädkoder ska följas. (Manikyren ska säkert vara fransk kan jag tänka mig.) Så finns det finns en detalj som är extra viktig, nyårsviktig. Glittret. Första och sista gången på hela året är det tillåtet, plötsligt är det ok att tänka glamour, Ola Salo och schlager. Även den mest beiga lilla grå mus-brud letar fram sin glimriga ögonskugga och handlar en ”glitterspray” för 19,50. Varför måste det vara såhär? Kan vi inte glittra året om? Att göra allt på en gång när vi är så här ovana leder ofta till besvikelse:
Skorna är nya och oingångna, det skaver och blöder, boan fäller och klibbar i läppglanset (som lovade större mun och därför sticker och svider), strumporna har maskor och eylinern flagnar, naglar är försvunna och hade jag inte två lösögonfransar? Och hade vi så kul egentligen? Var det inte mycket roligare förra helgen när vi tog tre öl på Haket? Förväntningar är partyts värsta fiende.
För övrigt så skickade jag ett jättefint MMS på nyårskvällen kl 22.31 enligt min mobil, till följande personer: Anna Hammarén, Cia, Jonas, Jonna, Henrik, Kicki, Malin Bobster, Tekla, Kalle SVT, Charlottestylist, David, Franca, Ida Växjö, Jaana, Jossan, Lena Sandviken, Magnus Ekonomi, Mamma, Morgan, och Ylva Christer. Självklart har ingen svarat, varför? Jo, för att svenska folket inom loppet av 3 timmar skickade 54 miljoner meddelanden, vilket resulterade i att de aldrig kom fram. Hysteri, någon?
Förresten så spelar det ingen roll hur ni andra än försökte glittra, jag hade nämligen ett stort, blänkande, 3-radigt strasshalsband från Paris. Inhandlat och nyligen ärvt från ingen mindre än Git Gay. På riktigt alltså. I am a god kålsupare, I know. Gött nytt år.