Det känns som Trump är på väg att tappa greppet

Efter att ha sett Donald Trump framträda på en märklig presskonferens känns det som fastighetsmiljardären börjar känna pressen som det innebär att vara USA:s president.

Trump kämpar i stark motvind. Frågan är hur länge han klarar trycket.

Det var en frustrerad och irriterad president vi fick se på den hastigt sammankallade presskonferensen. Men han visade samtidigt kämpaglöd och inga tecken på att han är på väg att ge upp.

Ändå känns det lite grann som han är på väg att tappa greppet. Veteraner inom den politiska journalistiken beskrev presskonferensen som något som aldrig tidigare skådats i Vita huset.

USA har en president som inte tål att bli emotsagd, som inte tål kritik. Det är en extremt dålig egenskap om man är ledare för den fria världen. Kanske funkar det om man är enväldig VD i sitt eget företag men det håller inte när man styr världens mäktigaste nation.

Amerikas president får alltid en rejäl dos kritik. Det spelar ingen roll vem han är eller vilket parti han kommer ifrån. Kritiken kommer med jobbet.

Oavsett vilka beslut en president fattar finns det alltid de som är missnöjda. En person på den posten måste vara tjockhudad och kunna låta ett antal rallarsvingar passera utan att slå tillbaka.

Trump verkar inte klara det. Varje upplevd oförrätt, oavsett hur liten den är, måste gengäldas.

Fick sällan kritiska frågor

Under en stor del av valrörelsen gled Trump på en framgångsvåg. Han fick sällan några kritiska frågor från media. Han fick oemotsagd bre ut sig på bästa sändningstid med sina lögner och halvsanningar. Det var bara under de sista två månaderna som media på allvar började granska Trump.

När han nu väl sitter i Vita huset nagelfars plötsligt varje beslut han fattar med lupp. Varje uttalande analyseras. Inte sällan faller den analysen ut till Trumps nackdel.

Då blir Trump sur.

Han verkar styra efter devisen att den som inte är med honom är emot honom.

Som vanligt är det media som drar på sig Donald Trumps största missnöje. Trump hävdade på presskonferensen att medias oärlighet är utom kontroll.

Hur går det ihop?

Men när han fick frågan om läckorna från underrättelsetjänster och andra var äkta så blev svaret ja. Frågan som inställer sig är att om läckorna är äkta hur kan då nyheterna som baserar sig på dem vara falska?

Och hur förhåller han sig själv till sanningen? Trump slingrade sig angående sitt eget påstående att han vann den största segern i valet som någon president gjort sedan Ronald Reagan (i antalet elektorsröster). Detta trots att vem som helst som orkar kontrollera detta ser att det inte stämmer.

Under att han fortfarande står upp

Trump själv är en av de värsta bovarna när det gäller att fejka fakta. Media ägnar sig generellt åt vad de ska göra; granska presidenten och hans beslut. Om presidenten säger emot sig själv, bryter mot lagen eller gör sig till ovän med utländska regeringschefer så är det givetvis något de måste rapportera.

Men Trump vill att media ska vara hans kompisar och rapportera verkligheten som han ser den. Samtidigt får man ge honom cred för att han inte är rädd att möta media och försöka svara även på kritiska frågor.

Sannolikt har ingen president före honom så snabbt befunnit sig i samma blåsväder. Det är ett under att han fortfarande står upp med tanke på alla skandaler som briserat under hans snart första månad.

Extremt upprörd

Värst av dem alla är den om den sparkade nationella säkerhetsrådgivaren Michael Flynn. Trump fortsätter hävda att Flynn blivit orättvist behandlad av medierna, att han inte gjort något fel. Ändå uppmanade Trump honom att avgå.

Trump kan fortfarande inte ge ett uttömmande svar på huvudvida hans kampanj hade kontakter med ryska agenter under valrörelsen. Det är en fråga som kommer att förfölja honom och har potentialen att utvecklas till ett nytt Watergate.

Presidenten är extremt upprörd över alla läckor från Vita huset, underrättelsetjänster och departement. Det bör han vara. Läckorna är ett symtom på det oerhört låga förtroende han har i Washington. En indikation på att ett antal centralt placerade personer ser sin egen president som ett säkerhetsrisk.

Donald Trump beskrev på presskonferensen arbetet i Vita huset ”som en väloljad maskin”. De flesta andra ser kaos.
Trump verkar leva i en parallell värld. En egen bubbla.