”Fight Club” - i verkligheten

Datatekniker slår varandra sönder och samman

Här är Fight Club – på riktigt.

De träffas två gånger i månaden för att sparkas och slåss med tennisracketar och stekpannor.

Sedan går de sönderslagna tillbaka till sina jobb som datatekniker.

En gång varannan vecka möts de i en mörk garagelokal. De sparkas, boxas, slåss – både med nävar och tillhyggen. En stekpanna stenhårt i huvudet eller ett örngott fyllt med oöppnade läskburkar.

– Blir man tillräckligt nedslagen så blir du väldigt icke-macho, Men jag behöver inte detta för att visa att jag är macho – jag är macho nog som det är, säger 34-årige dataingenjören Shiyin Siou enligt nyhetsbyrån AP.

”Man blir superhjälte”

”Fight Club-killarna” i hans gäng har sitt säte i San Francisco, och medlemmarna är öppet inspirerade av filmen från 1999 med Brad Pitt och Edward Norton i huvudrollerna.

Men det finns många fler.

Bara under de senaste månaderna har polis i New Jersey och Pennsylvania slagit till mot liknande flera liknande tillställningar. I flera av fallen var tonåringar och ännu yngre inblandade.

Veteranen Gints Klimanis, 37 år och också han ingenjör, förklarar sin fascination för de organiserade slagsmålen.

– Man blir en superhjälte för en natt. Vi måste jobba varje dag, vi sägs hela tiden till att köpa saker vi inte behöver. Här, för ett par timmar, får man göra precis vad man vill, säger Klimanis som själv startade en Fight Club redan år 2000.

”Jag är tuffare nu”

Många av slagskämparna har fått näsan eller fingrar brutna flera gånger om. Dinesh Prasad, 32 år och - surprise – dataingenjör, bröt en gång ett revben under en match utan att säga något.

– Jag började med detta för att komma över min rädsla för att slåss, och det fungerade. Jag är mycket tuffare nu än för fem år sedan.

Hobby är till och med ett för svagt ord. För Dinesh och flera andra är det snarare en besatthet. Nyligen valde han att delta på en slagsmålskväll – istället för att fira bröllopsdag tillsammans med sin fru

?

Patrik Andersson