”Försvarar inte deras beteende, men jag har förståelse för det”

Oskar Forsberg

LISJÖ. Per Pettersson är ordförande för LRF Mälardalen.

Med anledning av aktivisternas närvaro har han åkt till skogen i Västmanland för att på plats bilda sig en egen uppfattning.

– Jag är här för att stödja mina medlemmar och se vad som händer, säger han.

Per Pettersson, ordförande för Lantbrukarnas riksförbund, LRF, i Mälardalen, är på plats i Lisjöskogarna i Kölstareviret i Västmanland för att själv bilda sig en uppfattning om det som pågår.

– Här finns en ordning, nämligen licensjakt på varg. Den ska och bör utföras och den ska naturligtvis inte störas, men ändå så störs den, säger han.

Hur ser du på de här aktivisterna och allt det som inträffat?

– Har man en avvikande synpunkt så har man rätt att protestera på olika sätt. Den rätten kan man inte ta ifrån någon.

– Men när det handlar om förtäckta hot på internet. Personer som genom sin blotta existens kan vara rätt jobbiga att ha nära inpå sig. Och det är hela tiden på gränsen och över gränsen för vad som är lagligt, men brotten är så små, så det blir inget prioriterat. Det är inte okej.

När du säger ”över gränsen”, vad menar du? Har du något konkret exempel?

– När man publicerar namn och bild på folk som har agerat. Det är inte okej. När man sätter upp vägspärrar. Det är inte okej. När man stoppar bilar och frågar ut folk. Det är inte ok.

– Är det lagligt? Nej, men det är inte jätteolagligt heller. Man har inte mördat eller misshandlat någon. Aktivisternas stora idé är att de ska få publicitet och gärna lite martyrskap. Fotboll i södra Europa där folk faller till höger och vänster när man kommer nära, det är ungefär som aktivisterna när man kommer nära dem.

Vi har sett filmer där en jägare tryckt ner en 17-årig flicka i backen, ryckt en kamera, man har försökt välta en bil. Man har brottat ner en annan ung flicka och sagt att hon ”får för lite kuk”. Hur försvarar men ett sånt beteende?

– Jag vet inget om de enskilda sakerna för jag har inte varit här. Men här är väldigt mycket folk i skogarna, dels jägare och dels personer som bor här och de flesta gillar inte att få en kamera upptryckt i ansiktet. Då blir man provocerad. Det är en jobbig situation.

– Jag försvarar inte deras beteende men jag har förståelse för det.

Fast då har man ju ändå gått till handgripligheter. När man brottar ner någon på backen.

– Ja, fast jag vet ju inte vad som föregick situationen.

Vad beror det på att ingen av dem vill prata med oss och berätta det?

– Om man pratar med er så vill ni naturligtvis ha namn och sedan blir man hotad i sociala medier. Det är inte kul. Det vill man inte. Det här är laglydiga människor som gör något som är sanktionerat utav staten och så får man fan för det så det bara visslar om det. Det vill man inte.