”Alla måste utredas vid minsta misstanke”
Professorn: Det är ingen diagnos som ställs på två minuter
Publicerad 2020-02-24
- Att få besked om en demenssjukdom är ett hårt slag.
- Det finns inget bot och sjukdomarna är dödliga.
- Att ställa diagnos kräver omfattande och noggranna utredningar.
- Ändå händer det att patienter får felaktig diagnos.
- Jeanette Hedström, 44, var utbränd – men fick diagnosen vaskulär demens.
- Monika, 66, levde i 12 år i tron om att hon snart skulle dö i Alzheimers sjukdom.
Ingen demensdiagnos bör ställas utan en grundlig utredning.
Det betonar Bengt Winblad, professor i geriatrik.
– Alla patienter ska utredas vid misstanke om demens. En sviktande hjärna är minst lika viktig som ett sviktande hjärta, säger han.
Minnesproblem och sviktande kognitiv förmåga kan ha många andra orsaker än demenssjukdom.
För att kunna ställa en demensdiagnos behöver därför alternativa orsaker uteslutas. Det är särskilt viktigt när det rör sig om så unga personer som dem Aftonbladet berättar om.
Det menar Bengt Winblad. Han är professor i geriatrik vid Karolinska institutet, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och specialist på
Alzheimers sjukdom.
– Det här rör sig ju om unga personer i arbetsför ålder. Det kan vara otroligt mycket annat som ligger bakom, som en psykiatrisk sjukdom, depression eller utbrändhetssyndrom, säger han.
Ska utesluta andra orsaker
Även vissa mediciner kan påverka hjärnan negativt, liksom fästingburna sjukdomar, som TBE och borrelia, sköldkörtelsjukdom och brist på vitamin B12.
Patientens sjukdomshistoria är mycket viktig vid en demensutredning, liksom samtal med anhöriga.
Sedan tillkommer tester, som minnestest, klocktest, blodprover samt läkarundersökning och avbildning av hjärnan med datortomografi eller magnetkamera.
– Man ska definitivt göra en datortomografi av hjärnan för att se att det inte beror på något annat, som en tumör eller en blödning i hjärnan, säger Bengt Winblad.
Ställs demensdiagnoser alltför lättvindigt tycker du?
– Det kräver både kompetens och en noggrannhet för att kunna ställa en demensdiagnos. Det är inga patienter man tar på två minuter, säger han.
– Om man inte klarar av det här i primärvården ska man remittera patienten till specialistklinik.
Lättare ställa på äldre
Enligt Bengt Winblad är det betydligt enklare att ställa en demensdiagnos hos en patient i 85-årsåldern med multipla sjukdomar och demenssymptom, än hos yngre med minnesproblem.
– I tidigare åldrar är det inte så lätt, utan det kräver fackkunskap. Är det så här unga personer krävs det en utredning på en minnesklinik.
En del läkare tar även prover på ryggvätskan. Då kan man hitta betaamyloid och tau, som är markörer för Alzheimers sjukdom.
– Då ser man ett mönster som talar för att det är Alzheimers sjukdom. Det speglar även tydligt hur det ser ut i hjärnan.
”Som elakartad cancer”
Bengt Winblad betonar även hur viktigt det är att en demensdiagnos framförs varsamt till patienten.
– Man får vara väldigt försiktig med informationen. För det är ju som att få ett besked om en elakartad cancer, säger han.
– Det är en allvarlig diagnos och vi har ju ingen botande behandling. Det här är en sjukdom som förkortar livet och intellektuella funktioner försvinner efterhand.