Så har Le Pen gjort högerextremismen rumsren

Uppdaterad 2017-04-24 | Publicerad 2017-04-21

PARIS-MARSEILLE. Marine Le Pen ler vänligt från talarstolen. Ett leende som gjort extremhögern rumsren.

Ändå är det ibland under hennes valmöten som att höra ett eko från 1930-talet.

Budskapet handlar mycket om att kasta ut invandrare, öka säkerheten och sätta fransmännen främst.

I den nya verkligheten uppfattas hennes åsikter inte längre som lika extrema. Nationella Fronten har blivit ett parti som alla andra. Nästan. Det som skiljer henne från övriga kandidater är att det finns motdemonstranter som försöker stoppa nästan alla hennes möten och hindra anhängarna från att ta sig dit.

Utanför arenan Zenith i Paris bildar kravallutrustad polis kedja för att stoppa motdemonstranterna. En av Nationella Frontens kända ansikten misshandlas innan han lyckas ta sig in.

Poliser med automatvapen

I Marseilles stängs närmaste tunnelbanestationen flera timmar innan mötet i Le Dome ska starta. Polisen spärrar alla tillfartsvägar till arenan och dirigerar om trafiken.

Utanför domen patrullerar civilklädda poliser i jeans och automatvapen. En ensam motdemonstrant som lyckats ta sig genom kontrollerna och satt på sig en Darth Vader-mask körs bryskt bort.

Under förra presidentvalet 2012 minns jag hur många Le Pen-anhängare vägrade prata med media. Nu är skämsfaktorn borta. Folk ställer mer än gärna upp och vädrar sina åsikter. Som Marseilleparet Joel och Marie-Louise Gomez som tunnklädda i den kyliga kvällsvinden kommer sent till mötet. De har redan bestämt sig för att rösta för Marine Le Pen men vill se henne "live".

Joel och Marie-Louise Gomez.

– Marseille brukade vara ett paradis men nu har det förvandlats fullständigt på grund av alla invandrare, säger Joel. Nu är det ett helvete att bo här. Vi behöver Marine Le Pen för att reda upp situationen.

Joel berättar att han var kommunist för många år sedan men att vänstern helt missat de frågor som i dag är viktiga för fransmännen.

– Vi har ständiga inbrott, väskryckningar och våld. Invandrarungdomarna har inget att göra.

”Nu skrattar de inte längre”

Hustrun nickar instämmande och tar sig mot halsen.

– För inte länge sedan var det en kille som försökte rycka mitt halsband. Alla i vår bekantskapskrets har råkat ut för liknande saker.

Hon säger att parisarna brukade skämta om att Marseille var invaderat av Afrika.

– Nu skrattar de inte längre. Samma situation sprider sig över hela landet.

På väg in till mötet i Paris träffar vi 40-åriga hemmafrun Clotilde Libert som varit trogen Le Pen-anhängare i fem år. I sitt rödlätta hår ser hon nästan irländsk ut. För henne är söndagens val helt avgörande för landet.

– Det är absolut sista chans att återvinna vår självständighet och frihet. Händer det inte nu kommer vi att snärjas av europeiska avtal och överenskommelser som går emot franska folkets intressen.

”Frankrike åt fransmännen”

Aurelia Cuellar skulle bli väldigt besviken om inte Marine Le Pen går vidare till andra omgången.

– Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon blir president, säger hon medan Marine-broschen på bröstet blinkar i blått, partifärgen.

– Jag vet att det inte låter så fint men Frankrike åt fransmännen framför allt annat. Det finns så många fransmän som behöver hjälp på olika sätt men i dag hjälper staten ofta invandrare framför att hjälpa våra egna medborgare.

När Marine Le Pen gör entré är det till dramatisk och hög musik. Basen får bröstet att vibrera. På duken bakom henne står det Marine President.

Efternamnet som många förknippar med hennes ännu mer högerextreme far har hon skippat för att inte i onödan stöta bort väljare.

Le Pens största problem är hennes pappa och hans anti-semitism, säger statsvetaren Nonna Meyer som vi träffar på Science Po-universitetet i Paris. Vi får knappt plats för alla travar med böcker som ligger överallt på hennes tjänsterum.

– Man ska aldrig säga aldrig men jag tror inte Le Pen kan vinna den här gången. Men lyckas hon komma till andra valomgången och få 35-40 procent är det en enorm framgång. Bit för bit bryter hon ner motståndet. Så småningom kanske hon kan bli president.

Ett uttalande hon gjorde före gårdagens terrordåd på Champs-Élysées.

Från talarstolen presenterar Marine Le Pen valet som helt avgörande för landets framtid.

– Vår civilisation står på spel. Vårt sätt att leva och våra värderingar är under attack.

Det är inte bara invandringen som utgör ett hot utan även EU.

– Vi är på väg att bli en regim i det europeiska fängelset. Vi måste stå upp och skydda oss mot globaliseringen.

Till största delen handlar hennes tal om massinvandring och terrorhot. Hon ställer grupper mot varandra. Demoniserar de som inte är etniska fransmän.

– Fransmän har ofta mindre rättigheter i det här landet än invandrare, även de som vistas här illegalt, hävdar hon. Utländska småkriminella gör att vi inte kan röra oss på gatorna.

De flera tusen åhörarna avbryter henne genom att stampa i golvet och i taktfasta talkörer vråla ”vi är hemma hos oss”. Ett slagord för att visa att de inte tänker låta sig ”puttas bort” av några invandrare.

Stämningen är väldigt tydligt en av vi och dom. Marine Le Pen är en skicklig demagog som vet hur man spelar på publikens känslor. Retoriken påminner, utan jämförelser i övrigt, inte så lite om den som hördes i Tysklands ölhallar på 30-talet.

Mötet i Marseilles är valrörelsens sista för Le Pen. Kanske är det därför hon där visar upp en mer nedtonad och polerad bild av sig själv. Men budskapet är i grunden detsamma. Massinvandringen är ett hot som måste stoppas.

Valmötet avslutas med att alla sjunger nationalsången. Marine Le Pen tar första tonen.

Utanför står polisbussarna i mångdubbla rader. Fortfarande är gator och tunnelbana avstängda.

Nationella Fronten är särskilt starka i södra Frankrike. Det finns ett enormt missnöje med hur de etablerade politikerna skött landet. Så starkt att många inte ens tänker rösta.

Servitrisen Karin Ouchene, 36, flänger runt bland borden och tar upp beställningar i svart utstyrsel.

– Jag orkar inte bry mig längre. Politikerna lovar alltid att de ska göra en massa saker men håller aldrig sina löften. Den här gången tänker jag inte ge min röst till någon.

På frisersalongen Les Coiffeurs du Sud är Jean Philippe Pecoraro i färd med att klippa en manlig kund. Missnöjd är bara förnamnet för hur han känner inför valet.

– Ingenting har blivit bättre på senare år. Allt har bara blivit sämre. Folk tvingas jobba mer för att få det att gå ihop. Jag har inte kunnat höja priserna på många år. Det är tufft att behålla kunderna och nästan allt jag tjänar försvinner i skatt.

Han rättar till de breda hängslena som håller uppe blåjeansen och kammar sitt skägg.

– Förr i tiden hade man förtroende för politiker. Nu kastar de bara skit på varandra. Jag röstar inte längre för någon utan väljer den jag är minst emot.

Han gör några snabba klipp med saxen innan han avbryter sig igen.

– Politikerna klarar inte längre av att lösa landets problem. Den kan knappt lösa sina egna.

”Funderar på Macron”

Julienne Leguy, som sitter i frisörsstolen, hade tänkt rösta på François Fillon.

– Men efter alla skandalerna med hur han avlönat sin fru med offentliga medel känns det omöjligt att rösta på honom. Jag funderar på Macron istället.

Frisören Jean-Philippe tänker rösta men vill inte berätta på vem. Men det är inte svårt att lista ut att det sannolikt lutar åt Marine Le Pen. Särskilt när han spänner ögonen i oss och säger att det är tur att vi inte är fransmän.

– Hade ni varit franska journalister hade jag vägrat prata med er. Jag har inget som helst förtroende för media i det här landet.

Precis samma sak säger Marine Le Pen.