Säger äkta tanten ”shoo bre”?

”Han är fett äkta.”

Jag sitter på tåget och tjuvlyssnar, brukar göra det rätt ofta faktiskt, och denna gång är det två killar i 16-årsåldern som sitter och pratar om Ken, att han representerar och att han gör det bra.

Trots att jag verkligen inte har något emot Ken, drabbas jag ändå av en sån enorm lust att transformeras till ondskefull tantalanta, böja mig över killarna och säga:

”Snälla kom igen, måste ni vara så otroligt förutsägbara?”

För det är en sak när den snäva bilden av förorten pådyvlas en uppifrån: Ni vet den där alla rånar, hänger i kriminella gäng och samtliga brudar är förtryckta, den främsta inkomstkällan stavas socialkontoret, ingen pratar svenska och titta där, en läskig hund. Antingen så.

Eller – när den ängsliga innerstadsmedelklassen får fria händer –tvärtom: Det är så härligt i förorten, mmm vilka kryddor, spontanitet, goa människor från hela världen, ”sa jag att min mormors faster också var invandrare? från Lettland”, lite frigörande dans och sen alla tillsammans: We shall overcome!

Man kan välja att irriteras alternativt garva åt det där. Jag brukar göra både och.

Det är en annan sak när bilden kablas ut av förortsbor själva. För det är inte bara hiphopare som spatserar runt och refererar till en bakgrund som förortskrigare med ghetto-flagga, det är fler som låtsas så hårt och innerligt att de nästan på allvar börjar tro att jo, Alby är nog Compton.

”Äkta förort” är hårdvaluta. Men hur stereotyp och trång är inte den bilden? För är det inte lustigt att representanten för ”äkta förort” alltid är en snubbe, aldrig brud, att han är mellan 15 och 30, har eller har haft problem med droger och lagen och snackar förortsslang a la 2006? Det känns nästan taskigt att behöva säga:

Ledsen killar, men är ni blinda? Har ni sett era grannar:

Arga svennetanten med spolar i håret, den kvinnliga doktoranden i molekylärbiologi, marockanen i sina bisarrt tighta cykelbyxor, iranitjejen som just lagt 50?000 kronor på en artificiell c-kupa, eller mannen i min trappuppgång som klär sig i kvinnokläder och tar ett varv i centrum en gång i månaden? Eller varför inte den eritreanska tanten med rullator? Tror knappast att hon säger shoo bre.

Men ändå – där har ni ”äkta förort”.

Följ ämnen i artikeln